Subscribe
I mer än ett halvt sekel har Europa levt med intrycket att energi inte är ett verkligt problem och även om det verkligen fanns ett energiproblem skulle det lösas. Gas för uppvärmning av hem och för fabriker som tillverkade industrivaror flödade ganska stadigt till konsumenterna, medan den olja som behövdes för mobilitet kom från källor som ansågs stabila, vilket innebar att energi behandlades mer som en handelsvara än som en säkerhetsfråga. Men om vi läser kapitlet ”Energiförsörjningens förändrade landskap” från studien ”Securing Supply: Rethinking Energy in a Changing Europe”, som publicerades i december förra året, kan vi se hur bräcklig denna balans var och hur snabbt den kollapsade när det geopolitiska sammanhanget förändrades dramatiskt. Rysslands invasion av Ukraina, som inleddes för nästan fyra år sedan, var inte bara en militär chock för den gamla kontinenten, utan också en vändpunkt som tvingade Europa att i grunden tänka om när det gäller hur man säkrar energin för sina medborgare.
Det som verkade stabilt och förutsägbart har blivit osäkert och riskfyllt, vilket har lett till att det europeiska energilandskapet har förändrats radikalt på mycket kort tid. I studien ”Securing Supply – Rethinking Energy in a Changing Europe” betonas att denna omvandling inte var resultatet av en enda händelse, nämligen kriget i Östeuropa, utan kulmen på beslut som fattats under de senaste decennierna. De europeiska länderna har byggt upp ett energisystem baserat på ekonomisk effektivitet, låga produktionskostnader och ömsesidigt beroende, med antagandet att handelsförbindelserna för alltid skulle förbli separata och stå över eventuella framtida politiska konflikter. Detta antagande visade sig vara ett av de största strategiska misstagen på den europeiska kontinenten. Före den kris som orsakades av den rysk-ukrainska konflikten intog naturgas en central plats i den europeiska energimixen och uppfattades som en övergångslösning mellan traditionella fossila bränslen och förnybara källor (vind- eller solenergi). Fram till för fyra år sedan var Ryska federationen huvudleverantör till många europeiska länder, och denna relation presenterades ofta som ett exempel på pragmatiskt samarbete. Studien ”Securing Supply – Rethinking Energy in a Changing Europe” visar dock att beroendet av rysk gas har skapat djupgående strukturella sårbarheter inom alla ekonomiska sektorer. Bristen på verklig diversifiering, otillräckliga investeringar i alternativa källor och koncentrationen av infrastruktur till en enda leverantör har gjort energi till en svag punkt för EU:s säkerhet. När gasleveranserna från Ryska federationen minskade och därefter avbröts vaknade Europa upp ur sin slummer och möttes av en hård verklighet. För det första steg priserna kraftigt, för det andra destabiliserades försörjningskedjorna på grund av bristande förutsägbarhet, och för det tredje tvingades de europeiska regeringarna att reagera och vidta åtgärder för att skydda sina medborgare och den pressade industrin. Studien visar att denna energikris har avslöjat stora skillnader mellan medlemsstaterna. Länder som tidigt investerade i diversifiering och alternativa källor har kunnat anpassa sig mycket snabbare till den nuvarande situationen, medan andra har varit mycket mer utsatta för chocken. Läsaren bör förstå att förändringen i energilandskapet inte är begränsad till försörjningskällan, utan också till den filosofi som ligger till grund för energipolitiken. Energi har nu gått från att vara en råvara till att bli en strategisk tillgång. De flesta europeiska länder har börjat behandla energisäkerhet lika seriöst som militär eller ekonomisk säkerhet. I kapitlet ”Changing Landscape of Energy Supply” i den tidigare nämnda studien betonas att denna perspektivförändring är en av de viktigaste konsekvenserna av den nuvarande energikrisen.
En annan viktig aspekt som analyseras i studien är hur övergången till förnybara energikällor har påskyndats. Energikrisen har fungerat som en katalysator och påskyndat processer som tidigare gick extremt långsamt eller ibland blockerades av politiska debatter och ekonomiska intressen. På så sätt har sol- och vindenergi och andra förnybara energikällor sakta men säkert blivit inte bara miljövänliga alternativ utan också säkerhetslösningar. Studien varnar oss dock för att denna övergång inte är utan utmaningar och innebär höga kostnader. Beroendet av importerad teknik (särskilt från asiatiska länder), kritiska råvaror och globala leveranskedjor skapar nya sårbarheter som är annorlunda till sin natur men lika allvarliga som den nuvarande energikrisen.
Vi kan se hur det europeiska energilandskapet steg för steg omdefinieras genom en diversifiering av gas- och oljerutter och leverantörer. Under de senaste fyra åren har importen av flytande naturgas (LNG) ökat markant och samarbete med partners utanför Europa, i synnerhet USA och Saudiarabien, har blivit en prioritet för nästan alla medlemsstaters regeringar. Denna förändring har avsevärt minskat beroendet av en enda leverantör (Ryska federationen), men samtidigt har den lett till mycket högre kostnader och skapat en intensivare global konkurrens om resurserna, vilket visar oss att EU:s energisäkerhet inte längre bara är en intern fråga för den gamla kontinenten, utan en fråga som utspelar sig på global nivå.
En faktor som ofta har förbisetts är hur denna förändring av energiförsörjningskällorna påverkar slutkonsumenterna, dvs. medborgarna. Sett ur den genomsnittlige medborgarens perspektiv har de ökade energipriserna direkt påverkat levnadsstandarden, drivit på inflationen och förstärkt de sociala skillnaderna. Det är därför som studien visar att framgången för den nya europeiska energipolitiken inte bara kommer att bero på den tekniska kapaciteten att säkerställa försörjningen, utan också på hur kostnaderna fördelas över det civila samhället. Utan offentligt stöd och statlig finansiering riskerar alla strategier att ifrågasättas av medborgarna och, varför inte, till och med undergrävas. Efter år av liberalisering och tillbakadragande från marknaden har regeringarna återvänt till frontlinjen och ingriper för att stabilisera de priser som medborgarna betalar, skydda konsumenterna och säkerställa kontinuitet i försörjningen. Studien visar att denna återkomst inte nödvändigtvis är tillfällig, utan snarare ett tecken på en ny fas där staten blir en central aktör i hanteringen av energirisker.
Om vi skulle dra en slutsats av kapitlet ”Energiförsörjningens förändrade landskap” kan vi säga att det beskriver ett Europa som genomgår en accelererad anpassningsprocess, eftersom den nuvarande energikrisen, som har förstört gamla illusioner, också har skapat en möjlighet till strategisk återuppbyggnad för framtiden. Vi måste vara medvetna om att energi inte längre är en teknisk detalj, utan en grundläggande komponent för säkerheten och stabiliteten på den europeiska kontinenten. Det sätt på vilket Europeiska unionen hanterar denna övergång kommer inte bara att påverka ekonomin och miljön, utan även den sociala sammanhållningen och det europeiska projektets långsiktiga trovärdighet. Under många år trodde Europa att dess energiförsörjning var garanterad, men den kris som utlöstes av kriget i Ukraina har än en gång visat hur bräcklig denna säkerhet var och hur snabbt beroendet av en enda leverantör kan bli ett hot mot medlemsstaternas säkerhet. Billig gas har länge varit grunden för den europeiska industrins bekvämlighet, och när leveranserna avbröts upptäckte hela kontinenten att energisäkerhet inte bör ses som en lyx, utan som en nödvändighet. Europa har länge ignorerat varningarna från politiska och ekonomiska analytiker och betalar nu priset för detta. Det förändrade energilandskapet har avslöjat sårbarheter som har byggts upp över tid, inte över en natt. Vi måste vara realistiska när vi säger att den nuvarande energikrisen inte är en ren olyckshändelse, utan resultatet av strategiska val som gjordes för länge sedan. Som författarna till studien ”Securing Supply – Rethinking Energy in a Changing Europe” har visat oss har beroendet av en enda leverantör radikalt förändrat spelreglerna i hela Europa. En sak är kristallklar: energi har över en natt blivit en av européernas största farhågor, och det förändrade energilandskapet har omdefinierat kontinentens säkerhet.