Subscribe
En dag före julafton kom ett bombnedslag från USA:s utrikesdepartement som har fått stor spridning i Europa och resten av världen. Fem européer, framträdande personer i den nya digitala ordningen, däribland den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton, har belagts med sanktioner som innebär att de förbjuds att resa in på amerikanskt territorium.
”Under alltför lång tid har ideologer i Europa lett organiserade ansträngningar för att tvinga amerikanska plattformar att straffa amerikanska åsikter som de motsätter sig. Trumpadministrationen kommer inte längre att tolerera dessa oerhörda handlingar av extraterritoriell censur. I dag kommer utrikesdepartementet att vidta åtgärder för att hindra ledande personer inom det globala censurindustriella komplexet från att resa in i USA. Vi är redo och villiga att utöka denna lista om inte andra ändrar sig”, skrev utrikesminister Marco Rubio på sitt officiella X-konto.
I ett inlägg som publicerades en timme senare nämnde understatssekreterare Sarah Rogers namnen på de fem personer som Trumpadministrationen inte längre vill ha på amerikansk mark. Den första av dessa är den tidigare kommissionären för den inre marknaden och digitala frågor, Thierry Breton, som ”sedan den första dagen jag tillträdde”, enligt egen utsago, har ägnat sig åt att genomföra Digital Services Act, en ökänd lag som under täckmanteln ”reformera vårt digitala utrymme” är ett verktyg för att övervaka, sanktionera och tysta konservativa eller anti-etablissemangsmässiga åsikter.
Det var Breton som i augusti 2024 varnade Elon Musk för den ”rättsliga skyldigheten att säkerställa X:s efterlevnad av EU-lagstiftningen och i synnerhet DSA i EU”, inför ett samtal som direktsändes på X mellan Donald Trump, som då var kandidat till det amerikanska presidentskapet, och plattformens chef. Samme Thierry Breton sade i en intervju i januari 2025, efter det inställda presidentvalet i Rumänien och före parlamentsvalet i Tyskland ”Vi gjorde det i Rumänien och vi kommer självklart att behöva göra det om det är nödvändigt i Tyskland.” Ett uttalande som väckte många reaktioner.
På UD:s sanktionslista finns också cheferna för två brittiska ”icke-vinstdrivande” organisationer, Imrah Ahmed och Clare Melford. Ahmed är VD för The Center for Countering Digital Hate och Melford är grundare av Global Disinformation Index, båda två organisationer som är mycket aktiva inom aktivism mot ”hate-speech” och som i själva verket jagar alla som har åsikter som skiljer sig från den officiella dogmen om t.ex. klimatförändringar eller s.k. antivaxxers. De två andra som har förbjudits att resa in i USA är Anna-Lena von Hodenberg och Josephine Ballon, företrädare för en tysk organisation, HateAid, som officiellt verkar för att bekämpa ”systematisk desinformation och digitalt våld”, vilket vi alla vet vad det egentligen innebär: censur, omskrivning av nutiden och det förflutna och absolut kontroll över den offentliga berättelsen.
Frankrikes reaktion lät inte vänta på sig. Både president Macron och utrikesminister Jean-Noel Barrot ”fördömde kraftfullt” de visumrestriktioner som införts av USA:s utrikesdepartement och försvarade de digitala regler som ”antagits efter en demokratisk och suverän process av Europaparlamentet och rådet”.
Den som påstår sig vara överraskad av detta beslut har antingen inte förstått någonting eller låtsas inte ha förstått någonting av de uttalanden eller signaler som har utfärdats av JD Vance och Marco Rubio under de senaste månaderna. Att skydda och försvara yttrandefriheten är ett av de viktigaste målen för den nuvarande amerikanska administrationen, vilket är anledningen till att de dubbla standarder som tillämpas av vissa europeiska politiker med autokratiska reflexer, i direkt samordning med aktivister på yttersta vänsterkanten förklädda till obevekliga kämpar mot ”hat och felaktig information”, utlöser motåtgärder.
Den sista meningen i Marco Rubios inlägg är ännu en varning: ”Vi är redo och villiga att utöka denna lista om andra inte ändrar kurs”. Denna mycket farliga kurs måste få ett slut. En djupgående reform av det digitala rummet är absolut nödvändig, men inte genom att undertrycka de röster som ”vågar” säga sanningen. Även om det är obekvämt.