Subscribe
I informationsåldern, när tillgången till kunskap är lättare än någonsin tidigare, är funktionell analfabetism fortfarande ett stort problem i EU. Även om de flesta EU-medborgare kan läsa och skriva är det en betydande andel av dem som inte förstår eller använder information på ett effektivt sätt i sitt dagliga liv.
Om vi skulle ta en röntgenbild av procentandelen av dem som kan läsa men inte förstå i länderna i Europeiska unionen och kalla denna bild för “funktionell analfabetism”, skulle vi kunna belysa en betydande skillnad mellan medlemsstaterna. Enligt den statistik som fördes förra året kan man se att det finns stora skillnader mellan vissa länder, med procentandelar som sträcker sig från under 10 procent i vissa nordiska länder till över 40 procent i sydösteuropeiska länder. Med denna artikel vill vi analysera orsakerna till detta extremt farliga fenomen som kallas funktionell analfabetism. Vi kommer också att göra en jämförelse som omfattar strukturen på utbildningssystemet i medlemsländerna, de demografiska faktorer som påverkar ökningen av andelen funktionella analfabeter, nivån på finansieringen av utbildningen, den ekonomiska utvecklingen och de sociala nätverkens inflytande på individen.
Vad är funktionell analfabetism och skillnader i Europeiska unionen?
Enligt definitionen innebär funktionell analfabetism att en person inte kan använda grundläggande läs-, skriv- och räknefärdigheter för att fungera effektivt i vardagen, i skolan, på arbetet eller till och med i interaktioner i samhället. De kan läsa en enkel text men kan inte utvinna eller korrekt tolka den information som presenteras i texten, vilket begränsar deras chanser till sysselsättning och aktivt deltagande i samhället. Enligt de senaste undersökningarna bland allmänheten är Danmark (8 %), Slovenien (8 %) och Finland (11 %) de länder som har lägst andel funktionella analfabeter, medan Rumänien (43 %), Frankrike (39 %), Bulgarien och Grekland (27 %) ligger i motsatt riktning. Dessa skillnader väcker frågor om vilka faktorer som ligger bakom denna statistik.
En första faktor som påverkar detta fenomen med funktionell analfabetism är utbildningssystemet. Det är välkänt att nordiska länder som Finland och Danmark är kända för sina effektiva, elev- eller studentcentrerade utbildningssystem, med betoning på kritiskt tänkande och tillämpning av kunskap i praktiken. Utbildningssystemen i länder med hög andel funktionell analfabetism är däremot ofta rigida, teoretiska och huvudsakligen inriktade på memorering. Detta är ett utmärkande drag för utbildningen i Rumänien, det land som har den högsta andelen funktionella analfabeter i EU. Om vi tar Finland som exempel så investerar detta lilla nordiska land med en befolkning på 5,6 miljoner ständigt i lärarutbildning och dess läroplan är flexibel och anpassad till elevernas behov. I Rumänien och Bulgarien är utbildningsreformerna ofta inkonsekventa och finansieringen av utbildningen ligger många procent under det europeiska genomsnittet.
Den andra faktorn som direkt påverkar fenomenet med funktionell analfabetism är den demografiska strukturen och det socioekonomiska sammanhanget i varje medlemsstat. Länder med en åldrande befolkning eller med stora landsbygdsområden, som Rumänien och Bulgarien, står inför ytterligare utmaningar när det gäller tillgången till utbildning av god kvalitet. Fattigdom och social utestängning har också en negativ inverkan på utbildningsresultaten, och bristen på utbildningsinfrastruktur (skolor med toaletter på gården, utan dricksvatten, som ligger tiotals kilometer från elevens hem) på landsbygden bidrar till att fler slutar skolan i förtid och att andelen funktionella analfabeter ökar. Den andel av BNP som avsätts till utbildning är också en oerhört viktig variabel i den ekvation som resulterar i andelen funktionella analfabeter bland medborgarna. Det är därför som finansieringen av utbildning är en avgörande faktor. De flesta nordliga EU-länder spenderar mer än 6 procent av BNP på utbildning, medan Rumänien, Bulgarien och Grekland knappt överstiger 3-4 procent. Denna skillnad återspeglas direkt i kvaliteten på skolinfrastrukturen, lönerna för utbildningspersonal, undervisningsmaterial och elevernas tillgång till teknik. Ekonomisk styrka och investeringar i humankapital är direkt kopplade till andelen funktionella analfabeter. Om vi tittar på länder med starka ekonomier, som Tyskland och Sverige, kan vi se att de förstår vikten av utbildning som en investering i humankapital. Dessa länder utvecklar en hållbar utbildningspolitik och finansierar stöd- och fortbildningsprogram. Å andra sidan har länder med bräckliga ekonomier svårt att prioritera utbildning i den nationella budgeten.
EU-finansierade program för att bekämpa funktionell analfabetism
Det är välkänt att Europeiska unionen har program som finansierar flera initiativ genom strukturfonder och program. Dessa program omfattar Erasmus+, PISA, Horisont Europa och handlingsplanen för digital utbildning. De stöder rörlighet i utbildningssyfte, forskning, pedagogisk innovation och utveckling av digitala kompetenser. EPALE (Electronic Platform for Adult Learning in Europe) är ett projekt som främjar livslångt lärande och vuxenutbildning. SELFIE är ett digitalt verktyg som hjälper skolpersonal att förstå och förbättra hur teknik används i undervisningen. Vi tror inte att det behövs någon förklaring till vad PISA-programmen handlar om. Dessa internationella utvärderingar hjälper länder att identifiera svagheter i utbildningssystemet och genomföra evidensbaserade reformer.
Sociala nätverks påverkan på unga människor
Sociala nätverk som Facebook, Instagram och TikTok har en djupgående inverkan på unga människor i EU (från allt yngre åldrar). Å ena sidan kan dessa nätverk vara plattformar för alternativ information och utbildning. Å andra sidan kan överdriven och okontrollerad användning bidra till ytligt tänkande, minskad koncentrationsförmåga och minskat intresse för att läsa. Okontrollerat innehåll med information som inte stämmer överens med verkligheten är också ett problem. Särskilt TikTok främjar kort och ofta substanslöst innehåll, vilket minskar ungdomars tålamod och förmåga till kritisk analys. Samtidigt kan fenomenet “fake news” (som blir allt vanligare i det samhälle vi lever i) och manipulering av information leda till förvirring och göra det svårt för individer att förstå verkligheten, och detta är fortfarande särskilt vanligt bland personer med låg funktionsförmåga.
Nationella särdrag i EU:s medlemsstater när det gäller funktionell analfabetism
Finland har en modern läroplan som fokuserar på rättvisa och kollaborativt lärande. Stora investeringar i lärarutbildning innebär att Finland har en låg andel funktionell analfabetism (11%). Sverige betonar individualiserat lärande och digital kompetens. Integrationen av invandrare är en pedagogisk utmaning för den svenska staten. I Danmark finns ett system som fokuserar på att utveckla praktiska färdigheter och kritiskt tänkande, vilket resulterar i en låg andel funktionell analfabetism (8%). Estland, med en andel funktionell analfabetism på 18%, är ledande inom digitalisering av utbildning med utmärkta resultat i PISA-tester. Tyskland, med investeringar i infrastruktur och fortbildning, satsar på ett dubbelt system (skola + praktik), men det finns skillnader mellan delstaterna. Frankrike har en hög andel funktionell analfabetism (39%). Även om det i Frankrike finns en centralisering av utbildningen finns det problem med ojämlikhet. Spanien drabbas av avhopp från skolan och utbildningskvaliteten i missgynnade regioner, vilket förklarar den ganska höga andelen funktionella analfabeter på 24%. Italien har en traditionell läroplan med en andel på 23 procent, men står fortfarande inför utmaningar när det gäller att integrera teknik. Polen har gjort stora framsteg på utbildningsområdet under de senaste åren, men ojämlikheten kvarstår. Den funktionella analfabetismen i Polen är dock 23 procent.
Rumänien, med en andel på 43 procent (den högsta i EU), ligger i den negativa ligan av länder där unga människor inte kan tillgodogöra sig den information de läser. Detta förklaras av låga anslag till utbildning, skillnader mellan utbildning i städer och på landsbygden och låga löner för lärare som är dåligt motiverade. Bulgarien, med en andel på 24%, har liknande problem som Rumänien. Den bulgariska regeringen har dock nyligen gjort insatser för digitalisering och inkludering.
Frekventa förändringar i utbildningspolitiken och underfinansiering av utbildningen gör att Ungern hamnar på samma nivå som Bulgarien. I Slovenien har ständiga investeringar i utbildning och en sammanhållen politik resulterat i en låg andel funktionella analfabeter på 8%. Österrikes federala system betonar yrkesutbildning. Med en andel på 23% är den största utmaningen för Österrike fortfarande integrationen av minoriteter. Trots stora investeringar i utbildning har Belgien en andel på 21% och stora skillnader mellan de flamländska och vallonska regionerna. Den nederländska utbildningspolitiken (18%) är flexibel och betonar skolornas självständighet. Den ekonomiska krisen har påverkat utbildningssystemet i Grekland, vilket resulterat i en hög andel på 27%. Cypern har problem med utbildningsstandardisering och rättvis tillgång till utbildning för unga människor. Den funktionella analfabetismen i Cypern är 24%. Irland (21%) har nyligen gjort investeringar i lärarutbildning och digitalisering. Portugal (24 %) har gjort betydande framsteg under de senaste två decennierna när det gäller utbildningssystemets kvalitet. Tjeckien (21 procent) kämpar med skillnader i utbildningskvalitet mellan städer och landsbygd. Kroatien (18%) har en pågående utbildningsreform, men det finns utmaningar med att implementera reformen på landsbygden.
Även om betydande förbättringar har observerats under de senaste åren påverkar migrationen utbildningssystemet i Litauen, där den funktionella analfabetismen är 18%. Lettland (18%) rapporterade investeringar i skolinfrastruktur och digitalisering. I Slovakien (24%) har man identifierat ett behov av reformer och rättvisa. Maltas utbildningssystem är litet men presterar bra. Andelen funktionella analfabeter ökar i den lilla östaten, vilket till stor del beror på frågor om kulturell mångfald.
Lösningar och strategier för att minska funktionell analfabetism
För att effektivt bekämpa funktionell analfabetism måste EU och medlemsstaterna anta ett integrerat tillvägagångssätt genom en läroplansreform som går från maskininlärning till utveckling av kritiskt tänkande och tillämpade färdigheter. Lärarfortbildning genom att utbilda lärare i moderna och interaktiva undervisningsmetoder kan vara en annan strategi för att bekämpa analfabetismen bland unga. Digitalisering av utbildningen genom att integrera teknik i utbildningsprocessen för att göra lärandet mer attraktivt och effektivt, tillsammans med stöd till missgynnade familjer genom att tillhandahålla stipendier, gratis måltider och transporter för att minska antalet avhopp från skolan, är en annan lösning som bör tas upp på EU-nivå. Transnationellt samarbete, med utbyte av bästa praxis mellan EU-länderna genom europeiska utbildningsnätverk, tillsammans med föräldrautbildningsprogram som involverar föräldrarna i sina barns utbildning, kan avsevärt minska andelen funktionella analfabeter.
Funktionell analfabetism är ett komplext problem som återspeglar ekonomiska, utbildningsmässiga och sociala ojämlikheter inom Europeiska unionen. Det är därför som det finns ett akut behov av reformer och fortsatta investeringar i utbildning. För att bygga ett kunskapens Europa är det viktigt att varje medlemsstat tar sitt ansvar och genomför en offentlig politik som inte bara garanterar tillgång till utbildning, utan också att den är effektiv när det gäller att utbilda aktiva, kompetenta och anpassningsbara medborgare.