Subscribe
Rimini-mötet öppnades med en scen som skulle ha varit otänkbar för bara några år sedan: Giorgia Meloni välkomnas av en lång stående ovation. Samma ledare som en gång, särskilt i progressiva katolska kretsar, betraktades som avlägsen – kanske till och med oförenlig – framstår nu som en statskvinna som kan förena fasthet med medkänsla, som bygger på kristna rötter samtidigt som hon förkroppsligar konkretionen i ett land som har återtagit sin centrala plats på den internationella scenen.
Gaza: Modet att säga ”nog” och Italiens humanitära ledarskap
Den mest efterlängtade delen av hennes tal handlade om konflikten i Mellanöstern. Meloni tvekade inte att bekräfta Israels rätt till självförsvar efter attacken den 7 oktober, men hon lade till ord som var ämnade att väcka genklang: ”Reaktionen har gått utöver proportionalitetsprincipen.” Ett tydligt och balanserat ställningstagande, slående just för sin tydlighet.
Hennes fördömande var som starkast efter attacken mot Nasser-sjukhuset, där fem journalister dödades: ”Ett oacceptabelt angrepp på pressfriheten”, sade hon och betonade att försvaret av sanningen är en av demokratins grundpelare.
Meloni lyfte sedan fram ett rekord som placerar Italien i framkant när det gäller humanitär solidaritet: över 180 palestinska barn som skadats eller är sjuka har förts till behandling, tillsammans med cirka 917 evakuerade totalt, vilket gör Rom till det ledande icke-muslimska landet när det gäller medicinska evakueringar från Gaza. Den största operationen ägde rum den 13 augusti: 31 minderåriga och 83 följeslagare överfördes med militärflygplan och fördelades sedan på sjukhus i Lazio, Toscana, Emilia-Romagna, Lombardiet och andra regioner. Detta var det 14:e uppdraget sedan början av 2024, en siffra som vida överstiger andra europeiska nationer.
Hon uttryckte stolthet över detta val: ”Vissa föredrar att ropa slagord. Jag är stolt över det Italien som räddar barnen i Gaza.” Ord som gav substans åt hennes konservativa vision: mindre retorik, mer handling.
Europeiska unionen: Från irrelevans till centralitet
Ett annat centralt avsnitt handlade om Europeiska unionens framtid. Meloni insisterade på behovet av ett pragmatiskt Europa, som kan vara geopolitiskt relevant, och citerade Mario Draghis varning om kontinentens risk för ”irrelevans”.
”Vi är inte längre Europas sjuka man”, förklarade hon och pekade på hur de italienska skuldräntorna nu har anpassat sig till de franska. För Meloni är detta ett bevis på att stabilitet och seriositet i regeringen återställer trovärdigheten både på marknaderna och i internationella forum.
Hennes budskap är att EU måste bli mindre ideologiskt och mer självständigt, och kunna försvara sina egna intressen utan att helt förlita sig på externa krafter. Detta är kärnan i en konservativ europeisk vision: en gemenskap av starka, suveräna nationer som samarbetar utan att förlora sin identitet.
Ukraina: Atlantisk fasthet och säkerhetsgarantier
När det gäller Ukraina bekräftade Meloni Italiens fasta hållning: Kiev kan inte lämnas ensamt och förtjänar robusta garantier. Rom har lagt fram ett förslag som inspirerats av Natos artikel 5, som ålägger ömsesidigt försvar i händelse av aggression – en formel som premiärministern anser vara den mest trovärdiga för att garantera Ukrainas säkerhet och för att driva Moskva mot en verklig förhandling.
Hennes ord kommer vid en tidpunkt då konflikten är fast i utnötningskrigföring, med en frontlinje som sträcker sig över cirka 1.000 kilometer. Ukraina är fortsatt under press men fortsätter att göra motstånd. För Meloni handlar detta om mer än ett lands överlevnad: det är ett test av hela den internationella ordningen som bygger på regler och nationernas frihet.
En styrande rättighet: Identitet, ansvar och konkretion
Från Gaza till Ukraina och EU:s framtid – i Melonis tal i Rimini skisserades profilen för en konservativ höger som inte drar sig tillbaka utan tar ett globalt ansvar. En höger som försvarar familj och ursprung, som bekämpar illegal invandring samtidigt som den upprätthåller ett reglerat humanitärt mottagande, och som inte drar sig för att konfrontera förankrade byråkratier i en rättslig reform.
De stående ovationer som mötte henne talade sitt tydliga språk: Meloni är inte längre bara ledaren för ett högerparti som en gång betraktades med misstänksamhet, utan en person som genom handlingar och beslut har förtjänat respekt även där det en gång fanns misstro
Giorgia Melonis tal vid Rimini-mötet var mer än ett politiskt anförande: det var ett bevis på att ett konservativt ledarskap kan förena fasthet med humanitet, rötter med visioner, nationell identitet med internationellt ansvar. Den statskvinna som en gång sågs som splittrande är nu erkänd som en röst som kan forma europeiska och globala debatter.