Subscribe
Är den så kallade gröna beskattningen en åtgärd som kommer att leda till betydande miljöförbättringar, eller kommer den i slutändan att utgöra ett dödligt slag mot industrin och primärsektorn?
De ändlösa diskussionerna har inte lett till några som helst resultat, förutom att de har skapat osäkerhet bland de europeiska länderna, som ser hur sina sekundära sektorer krymper och tvingas avstå sina ledande positioner till länder som fortsätter att bedriva en traditionell ekonomisk politik.
Låt oss börja från början.
Europeiska unionen arbetar aktivt för att införa skatter på energi, transporter och föroreningar, med målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050 och minska koldioxidutsläppen med 55 % senast 2030. Det är också därför som en gradvis avveckling av subventionerna för fossila bränslen är ett av dess mål.
Men går det att uppnå detta utan att skada de europeiska länderna och utan att skattebetalarna återigen tvingas bära hela den ekonomiska bördan? Kan den europeiska industrin stå emot allt detta tryck? Skulle de europeiska ländernas ekonomier kunna förbli konkurrenskraftiga gentemot andra stora världsmakter, såsom USA och Kina?
Låt oss inte glömma att överdriven beskattning genom historien inte har medfört annat än skada för både konsumenter och industriföretag, vilket har orsakat allvarliga och ibland oåterkalleliga ekonomiska skador.
Så, vad behöver egentligen de europeiska branscherna?
Det som industrin, och EU:s sekundärsektor i allmänhet, behöver är inte onödig beskattning av koldioxidutsläpp genom ännu en intäktsgenererande åtgärd. Istället behöver de lägre energikostnader, mindre byråkrati och framför allt lägre skatter för att kunna förbli konkurrenskraftiga i en ständigt föränderlig internationell affärsmiljö.
Europa står dessutom inför risken för avindustrialisering och en nedgång inom tillverkningssektorn. Om denna sektor försvinner eller till och med krymper kommer konsekvenserna för alla europeiska ekonomier att bli långtgående. Dessa konsekvenser omfattar stigande arbetslöshet i takt med att arbetstillfällen går förlorade, högre produktionskostnader, minskade investeringar och en försvagning av den industriella styrkan.
Och allt detta sker inte till förmån för de europeiska medborgarna eller de europeiska producenterna, utan till förmån för tredjeländer som inte genomför någon av de åtgärder som de europeiska staterna åläggs att vidta.
Men medför den överdrivna beskattningen i de europeiska länderna någon positiv miljöpåverkan? Absolut inte, eftersom de globala utsläppen i slutändan inte minskar. Det enda resultatet blir att tillverkningsindustrin definitivt krossas och att arbetstillfällen går förlorade, i en tid då den globala ekonomin genomgår en omfattande avmattning och tusentals arbetstagare står inför arbetslöshet eller riskerar att förlora sina jobb.
Vad borde egentligen Europeiska unionens mål vara, om inte den ekonomiska utvecklingen i länderna på den gamla kontinenten? I stället för att låta EU:s beslutsfattare utforma sätt att höja skatterna och införa inkomsthöjande åtgärder – som inte kommer att ha någon miljöpåverkan – vore det betydligt bättre att skapa incitament för ekonomisk tillväxt i stället för att främja den så kallade ”gröna ideologin”, som inte bara skadar företagare och industriister utan genom en kedjereaktion även drabbar konsumenter och europeiska medborgare.
Sammanfattningsvis medför införandet av miljöskatter både direkta och indirekta ekonomiska påfrestningar på den europeiska ekonomin, vilket innebär en tung och potentiellt oåterkallelig börda för hushåll och företag. Skatter på bränsle, energi och transporter är inte bara ännu en byråkratisk åtgärd eller ännu en till synes ofarlig slogan. De minskar medborgarnas disponibla inkomst avsevärt och urholkar de europeiska företagens vinster. Samtidigt innebär de enorma kostnaderna för gröna investeringar och energikrisen en tung börda för de europeiska ländernas statsbudgetar.
Viktiga ekonomiska sektorer varnar för att de så kallade alternativa bränslena fortfarande är betydligt dyrare, vilket gör kostnaderna för att uppfylla kraven oöverkomliga.
Införandet av grön beskattning kommer därför inte att leda till miljöskydd, utan snarare till att den europeiska industrins konkurrenskraft gentemot USA och Kina går helt förlorad…
Något som skulle göra att Europeiska unionen själv hamnar på efterkälken i den ekonomiska och handelsmässiga utvecklingen, med alla de konsekvenser detta skulle medföra för de europeiska samhällena och medlemsstaterna.