Isländsk folkomröstning: Inget ryskt inflytande

Man brukar säga att en lögn har tusen vingar, men att sanningen inte har någonstans att fly. Inför Islands folkomröstning om EU-medlemskap den 29 augusti 2026 hade ”Ja-rörelsen” lätt tillgång till utländska journalister, som liksom sina isländska kollegor tenderar att vara ”euromantiker”. Den försåg dem med falska berättelser om ”Nej-rörelsen”. Ett flagrant exempel var en intervju i nättidningen EUobserver, där Soňa Weissová talade med Thorvaldur Gylfason, professor emeritus vid Islands universitet och en uttalad förespråkare för EU-medlemskap.

En konspirationsteoretiker

Thorvaldur (de flesta islänningar använder inte efternamn; Gylfason betyder helt enkelt ”Gylfis son”) är välkänd på Island. Han grundade ett politiskt parti 2013 med två mål: att ändra konstitutionen, i praktiken förvandla den till en lång önskelista, och att ta ifrån fiskefartygsägarna de exklusiva fiskerättigheter som tilldelats dem sedan 1975 inom det pelagiska fisket (sill, lodda och makrill) och sedan 1983 inom bottenfisket (torsk, hälleflundra, rödtunga, sej och kolja). Hans parti fick mindre än 2,5 procent av rösterna och vann inga mandat i parlamentet. Thorvaldur har antagit vissa märkliga ställningar. Han hävdar till exempel att Richard M. Nixon var inblandad i mordet på John F. Kennedy och att Tower 7 i New York inte störtades av ett flygplan.

Dr Baudenbacher på Island

I intervjun med EUobserver presenterade Thorvaldur sin senaste konspirationsteori: att isländska oligarker försökte kapa folkomröstningen. Nej-rörelsen, sade han, ”har tagit en schweizisk advokat till Island som är känd för att ha arbetat för Putins regim i Moskva och för att ha företrätt en rysk oligark som försökte undkomma de sanktioner som EU införde efter Rysslands invasion av Ukraina.” Han tillade: ”Han heter Carl Baudenbacher.” Thorvaldur framförde flera felaktiga påståenden. För det första bjöd Ragnar Árnason och jag, båda emeritusprofessorer vid Islands universitet, in dr Baudenbacher – en internationellt erkänd expert på europeisk rätt – till Island för att hålla en vetenskaplig föreläsning om EU. Universitetet ställde dock in vår bokning av en föreläsningssal när No Movement annonserade föreläsningen (vilket Ragnar och jag hade gett dem tillstånd till, och för vilket det finns många tidigare exempel), och vi flyttade föreläsningen till en annan plats. Dr Baudenbacher tog inte ut någon avgift för sin föreläsning, och en tankesmedja som Ragnar och jag driver betalade hans flygbiljett och boende.

Ingen koppling till Putin

För det andra har dr Baudenbacher absolut ingen koppling till Vladimir Putin. Ett isländskt företag inom fiskförädlingsteknik, Vélfag, har belagts med sanktioner av myndigheterna på grund av påståenden om att det skulle ha en rysk skuggägare, Vitaly Orlov. Företaget förnekar detta bestämt och har överklagat sanktionerna till EFTA:s övervakningsmyndighet. På begäran av företagets isländska advokat, och med godkännande från det isländska utrikesministeriet, utsågs dr Baudenbacher till dess juridiska ombud. Det är allt. Jag har ingen aning om sakförhållandena i ärendet, men detta företag har givetvis rätt till juridiskt ombud. Artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna erkänner faktiskt en sådan grundläggande rättighet.

Island: Demokrati, inte oligarki

För det tredje hävdar Thorvaldur i intervjun att Island har blivit en oligarki som kontrolleras av ägarna till de största fiskeföretagen. Detta är märkligt, med tanke på Islands mycket låga inkomstskillnader – förmodligen de lägsta i världen – den försumbara fattigdomen, de goda pensionsvillkoren för äldre, den höga levnadsstandarden och den långa demokratiska traditionen. Man skulle inte förvänta sig sådana förhållanden i ett oligarki. Enligt FN:s index för mänsklig utveckling är Island faktiskt världens bästa plats att bo på. Islands ledande fiskeföretag är ekonomiskt starka, men de har ingen politisk makt. Till exempel kommer endast en bråkdel av de politiska partiernas intäkter från dem. Däremot kontrollerar den EU-vänliga mjuka vänstern – till vilken Thorvaldur Gylfason hör – både det statliga tv-bolaget och universiteten, precis som i många andra länder. Under valkampanjen utnyttjade den denna kontroll för att stödja Ja-rörelsen, som dessutom spenderade minst lika mycket på reklam som Nej-rörelsen.