Med Leo XIV förblir artificiell intelligens i centrum för debatten

Även efter påven Franciskus död har kyrkans intresse för artificiell intelligens och de utmaningar som denna nya teknik kan innebära för mänskligheten inom en snar framtid inte avtagit. Den förre påvens närvaro i panelen om AI vid det senaste G7-toppmötet i Italien i juni förra året, liksom de dokument som Vatikanen publicerade i början av året, visar att det pågår en djup reflektion inom kyrkans ledning, just för att försöka undersöka, identifiera och fastställa vilka begränsningar och särdrag som denna nya teknik har. Ur kyrkans och påvens synvinkel är intresset naturligtvis också kopplat till de etiska implikationer som artificiell intelligens för med sig, även när det gäller information och utbredd kunskap. Bland de många likheter som har framkommit de senaste veckorna mellan påven Franciskus och hans efterträdare på påvestolen finns det verkligen ett intresse för denna teknik, så stort att det nästan blir en hörnsten i hans pontifikat, som syftar till att skissera en väg att följa i samspelet med AI och de utmaningar som den kommer att innebära för oss.

FRÅN REVOLUTIONEN AV RERUM NOVARUM TILL ARTIFICIELL INTELLIGENS

En önskan, den om att hantera artificiell intelligens, som den Helige Fadern också erinrade om i valet av namnet Leo XIV. Påvens blick riktas mot den historiska konjunkturen som hans föregångare Leo XIII stod inför. Denne påve, som författade den mycket viktiga encyklikan Rerum Novarum som publicerades den 15 maj 1891, tog upp den sociala frågan i det mycket svåra och aldrig tidigare skådade sammanhang som den första stora industriella revolutionen utgjorde. Parallellen bakom valet av namn ligger i de utmaningar vi står inför i dag, där kyrkan måste vara redo att förmedla sin sociala undervisning för att förstå och styra denna nya ”industriella revolution” kopplad till utvecklingen inom artificiell intelligens. Oöverträffade utmaningar som är redo att konfrontera mänskligheten med frågor som etik, rättvisa och, mer banalt, arbete. På så sätt skapas en verklig parallell mellan de sociala utmaningarna i slutet av 1800-talet och dagens utmaningar.

LÅT OSS INTE GLÖMMA PÅVEN FRANCIS ALGORETIKER

I vilket fall som helst kan utgångspunkten för varje reflektion som Leo XIV kan komma att föra fram inte bortse från de centrala punkter som hans föregångare har uttryckt under de senaste åren. Som redan nämnts deltog påven Franciskus i G7-toppmötet i juni förra året – för första gången för en påve – med ett långt och mycket efterlängtat tal om utmaningarna med artificiell intelligens. Det var ett klarsynt och lägligt tal som jag hade nöjet att lyssna på igen innan jag skrev denna korta analys och som jag med all sannolikhet kommer att återvända till flera gånger under de närmaste åren. En startpunkt alltså, ett avgörande ögonblick efter vilket vi måste möta de nya utmaningarna utan att glömma vilka de väsentliga elementen och riktlinjerna är för att orientera sig i ett så svårfångat och samtidigt fascinerande tekniskt landskap. Bergoglio själv talade om AI som ett verktyg som är ”fascinerande och enormt” på samma gång, placerat i människans händer som frukten av hennes gudagivna kreativa potential. Ett verktyg som ställer människan inför den svåra uppgiften att definiera sig själv, med risken att hon bara gör det som något annat än artificiell intelligens. Det är därför som människans värdighet fortfarande måste stå i centrum för utvecklingen, så att den kan bli föremål för ett nytt etiskt förslag som delas av många. I detta läge lanserade påven Franciskus under sitt pontifikat ett begrepp som säkert är inspirerande: ”algoretik”. Det uttrycktes för första gången i samband med undertecknandet 2020 av ”Romuppropet för AI-etik” och förmedlar behovet, som nu känns allt starkare, av att uppnå en etisk måttfullhet i de algoritmer som ligger till grund för den nya tekniken.

EN HIERARKI AV VÄRDERINGAR SOM SKA DELAS

För att uppnå den etiska moderering av algoritmerna som påven Franciskus förespråkar måste man dock identifiera en värdehierarki som kan delas av alla aktörer. Detta är en utmaning som Bergoglio i juni förra året riktade till planetens sju storheter, men som hans efterträdare Leo XIV säkerligen kommer att behöva ta sig an. Gemensamma principer kan därför vara en nyckel och vägledning för att urskilja och skingra de etiska och ideologiska dilemman som mänskligheten säkerligen kommer att stöta på i utvecklingen av artificiell intelligens. Leo XIV tog intryck av påven Franciskus övertygelse om att vi står på tröskeln till en verklig kognitiv-industriell revolution som kännetecknas av verkligt epokgörande omvandlingar. Denna konjunktur kan vara ett förebud om enorma vetenskapliga och tekniska framsteg, dock med risk för en oproportionerligt stor ökning av extrema sociala orättvisor. Frågan handlar därför om jämlikhet i tillgången till denna teknik och i styrningen av de etiska och moraliska principer som styr den. En AI som enbart ägnar sig åt ekonomisk utveckling och försummar sociala principer som är kära (inte bara) kyrkans lära kommer definitivt inte att kunna ha ett jämlikt förhållningssätt när den hanterar sina nödvändiga funktioner. En teknik, å andra sidan, som kan innehålla en algoritm som utvecklats med etik och gemensamma principer i åtanke, kommer att vara mycket mer tillgänglig och socialt jämlik. Att samla kunskap, kanske med skapandet av en gemensam utvecklingspool, kan vara den bästa vägen framåt. Allt för att undvika att denna teknik blir en exklusiv angelägenhet för stora privata företag som skulle ha föga intresse av att utveckla de sociala och etiska sidorna av denna process, utan att glömma frågor som integritet och dataskydd, som skulle skyddas bättre om artificiell intelligens utvecklades i enlighet med definierade och delade etiska principer.

EN ROLL FÖR EUROPEISKA UNIONEN

Vilken roll kan Europeiska unionen i slutändan spela i denna process och hur kan den stimuleras och i viss mån vägledas av kyrkans och påvens engagemang för de etiska och moraliska aspekterna av denna nya teknik? Visst vore det bra om EU kunde bygga upp ett stort gemensamt utrymme för att dela data och infrastrukturer, ett utrymme som också skulle kunna stå till tjänst för utvecklingen av AI. Något som också har föreslagits, i olika ordalag och i färska rapporter, av Draghi och Letta och som skulle kunna gå hand i hand med utvecklingen av den algoretik som påven Franciskus förutsåg. Ett utrymme för att skapa en europeisk modell för artificiell intelligens som framför allt är socialt och moraliskt förenlig med Europeiska unionens gemensamma principer och hörnstenar. Som nämnts ovan bör denna nya artificiella intelligens inte enbart vara inriktad på ekonomisk utveckling, utan framför allt fokusera på den sociala aspekten och på så sätt försöka överbrygga den tudelning mellan länder och klasser som kan ligga till grund för framtidens sociala obalanser. EU skulle därför kunna inrikta sig just på att underlätta tillgången till denna teknik för alla. Det finns en aspekt som jag tycker är mycket intressant när vi talar om AI och dess spridning bland medborgarna. Det är de uppgifter för 2023 som Europeiska kommissionen har publicerat om EU-medborgarnas digitala kompetens. Dessa uppgifter ger en genomsnittlig digital kompetens på 6,2 av 10. I syfte att höja detta index måste EU därför inse hur viktigt det kan vara att studera och genomföra verkliga kampanjer för digital kompetens för att utbilda medborgare i alla åldrar och från alla samhällsskikt, inte bara i användningen av ny teknik som artificiell intelligens, utan också i utvecklingen av grundläggande digitala färdigheter. En process som gradvis bör bli en allt större del av skolans läroplan, med utbildningsprogram som kan ta upp etiska frågor, datakunskap och ny teknik på samma gång.