Subscribe
Det blev ett rejält bakslag för EU-kommissionen och den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson när Europaparlamentet behandlade ”Chat Control 2.0”, det kontroversiella förslaget att införa massövervakning av alla medborgare på Internet. Det formella skälet är att bekämpa barnpornografi.
I början av november förkastade alla partigrupper i Europaparlamentet det förslag om massövervakning som kommissionen lagt fram. Det var ett betydande bakslag för kommissionen. Istället antogs en kraftigt omarbetad version där nästan allt som var kontroversiellt togs bort.
Det som har raderats är massskanningen av krypterade chattar, så kallade end-to-end-krypteringstjänster, som hade inneburit att Internetleverantörerna hade tvingats installera spionprogram på allas datorer och telefoner.
Balans mellan skydd och rättigheter
EU-parlamentet har också sagt nej till obligatoriska ålderskontroller för meddelandeappar och nej till att förbjuda barn under 16 år från att använda vanliga appar.
Huvudförhandlaren i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE), den spanske parlamentsledamoten Javier Zarzalejos (EPP), säger att det nu kommer att finnas en ”positiv balans mellan skyddet av barn online och respekten för grundläggande rättigheter”.
Enligt parlamentets version skall det krävas särskild misstanke för att övervaka individer och grupper. Det är något som kanske borde vara en självklarhet i ett rättssamhälle, men tydligen inte för EU-kommissionens storebröder och storasystrar.
Faran är inte över
Det går dock inte att hävda att faran är över. Europeiska unionens beslutsprocesser är knepiga, vingliga och kan ta lång tid. Kommissionen står fast vid sitt förslag. Näst på tur att ta ställning är ministerrådet, dvs. regeringsföreträdarna för EU-länderna.
Bland medlemsländernas regeringar är splittringen stor. Många länder är entusiastiska, men det finns de som stretar emot. Huruvida det finns tillräckligt många regeringar för en blockerande majoritet mot förslaget återstår att se.
Tyskland säger nej, och parlamenten i Österrike, Finland och Nederländerna har sagt att deras regeringar måste säga nej. Den nuvarande polska regeringen säger nej, så frågan är hur en ny liberal regering kommer att reagera. Estland och Tjeckien kan också komma att ansluta sig till nej-sidan.
Om alla säger nej får de en blockerande majoritet i Europeiska rådet. För att verkligen få bort massövervakningen från bordet skulle det vara en fördel om fler medlemsländer ansluter sig till kritiken så att kommissionen får samma tydliga underkännande som från Europaparlamentet.
Efter ministerrådets ståndpunkt följer som vanligt nya förhandlingar mellan de tre beslutsfattande institutionerna, rådet, parlamentet och kommissionen.
Parlamentet kan driva sin regering framåt
I Sverige har den borgerliga regeringen (EPP/RE) inte kunnat säga nej. Dess ståndpunkt är bara något bättre än det förslag som lagts fram av kommissionen. Det är dags för alla regeringar att ta frågan på allvar. I Sverige kan riksdagen och dess EU-nämnd ge regeringen instruktioner om hur den förväntas agera under ministerrådsmötet när frågan kommer upp.
Den svenska regeringens agerande är förvånande med tanke på att deras egna partigrupper i Europaparlamentet har avvisat kommissionens förslag. Här faller den svenska regeringen in i det vanliga beteende som har funnits ända sedan Sverige blev medlem i EU 1995 – man vill inte bråka, man vill inte ställa till med bråk.
Nu måste de tuffa till sig och våga stå upp för sitt eget lands värderingar. Kommissionens linje innebär en klar kränkning av medborgerliga fri- och rättigheter.
För en gångs skull har Europaparlamentet agerat klokt. Då vore det vansinne om regeringarna inte anslöt sig till försvaret av friheterna och motståndet mot massövervakning.