Subscribe
Rapporten ”International Trade Barrier Index 2025” (TBI 2025) från Tholos Foundation ger en detaljerad bild av handelshinder i 122 länder. Dessa 122 länder står för otroliga 97% av världens BNP och 80% av världens befolkning. Indexet har utvecklats av internationella ekonomiska och handelspolitiska experter och analyserar direkta och indirekta handelshinder och delar in dem i fyra huvudpelare: Tariffer, icke-tariffära handelshinder (NTB), restriktioner för tjänster och handelslättnader. BIT 2025, som publicerades i början av maj, innebär en betydande utvidgning jämfört med den tidigare utgåvan från 2023. BIT återspeglar den ökande komplexiteten och dynamiken i den internationella handelspolitiken, den digitala omvandlingen och den växande protektionismen i samband med dagens geopolitiska spänningar.
De 4 pelarna i TBI-indexet i klartext
Den första pelaren i BIT-indexet är tullar. Tariffer är fortfarande det mest synliga traditionella handelshindret. I genomsnitt är den globala MFN-satsen (mest gynnad nation) 7,6 %, en ökning med 8,7 % jämfört med TBI 2023. Israel utmärker sig med en liberal tullpolitik, där länder som Hongkong och Singapore tillämpar nolltullar, medan Indien och Egypten har de högsta tullarna. Israel har klättrat på rankingen tack vare lägre tullar och en ökning av andelen tullfria tullpositioner. USA riskerar däremot att sjunka i rankingen på grund av en ny tullkampanj som president Donald Trump har lanserat och som kan leda till att alla tullfria tullpositioner avskaffas.
Den andra pelaren i BIT-indexet är icke-tariffära handelshinder (NTB). NTB omfattar regleringar som import-/exportkvoter, sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS), exportsubventioner, antidumpningsåtgärder och särskilda tullar. Även om NTB är mindre synliga än tullar kan dessa åtgärder ha en stor ekonomisk påverkan. Överraskande nog är det utvecklade länder som USA, Tyskland och Frankrike som är de största användarna av icke-tariffära åtgärder. USA leder till exempel när det gäller bilaterala hinder (antidumpningstullar och motåtgärder). Samtidigt använder låginkomstländer sällan sådana åtgärder på grund av bristande administrativ kapacitet.
Begränsningar av tjänster, den tredje pelaren i BIT, är en växande del av den internationella handeln. BIT 2025 tittar på restriktioner inom nyckelområden som telekommunikation, finansiella tjänster, professionella tjänster, bygg- och underhållningstjänster. Utvecklade länder som USA och Kanada är relativt öppna, medan Indonesien, Vietnam, Kina, Ryska federationen och Indien är bland de mest restriktiva, på grund av policyer för lokalt innehåll och stränga begränsningar inom telekommunikations- och finanssektorerna.
Handelslättnader, den fjärde pelaren, återspeglar de ekonomiska fundamenten ”bakom gränsen” som gör att handeln fungerar: äganderätt, logistikprestanda, frihandelsavtal och restriktioner för digital handel. Singapore är fortfarande världsledande när det gäller förenklade handelsprocedurer, följt av Finland, Tyskland och Österrike. Ökningen av digitala handelsrestriktioner (DTR), särskilt i EU och Kina, påverkar dock den totala poängen för handelslättnader negativt.
Digital handel, den nya gränsen för protektionism. Analys per region och inkomstgrupp
Centralt i TBI 2025-rapporten är explosionen av digitala barriärer. Genom lagar som Digital Services Act och Digital Markets Act inför EU begränsningar av dataflödet, krav på lokalt innehåll, säkerhetsföreskrifter och digitala skatter. Dessa restriktioner som EU inför påverkar enligt experter konkurrensen och innovationen. Kina dominerar när det gäller ”datalokalisering” och ”säkerhetsbarriärer”, medan USA undviker strikta federala regleringar men inför restriktioner på delstatsnivå i gig-ekonomin (Uber, Airbnb etc.). Länder som Singapore och Nya Zeeland är fortfarande de mest öppna när det gäller digital handel.
Nordamerika är fortfarande den överlägset friaste handelsregionen tack vare Kanada och USA. Västeuropeiska stater följer tätt efter den nordamerikanska kontinenten, även om den dras ner av NTB och digitala restriktioner. Östasien och Stillahavsområdet har ytterligheter från Hong Kong (plats 1) och Singapore (plats 2) till Indonesien (plats 122). Afrika söder om Sahara har gjort framsteg, tack vare länder som Mauritius, medan Sydasien är det mest restriktiva området, dominerat av Indien och Pakistan. Höginkomstländer är generellt sett friare, men använder sig i stor utsträckning av icke-tariffära handelshinder och digitala restriktioner, medan låg- och medelinkomstländer har höga tullar och dålig logistik.
Relevanta fallstudier
Argentinas politik för importsubstitution har lett till höga tullar men har begränsat konkurrenskraften och ökat inflationen. Mercosur-EU-avtalet öppnar upp för nya möjligheter men kräver anpassning av standarder för immateriella rättigheter. EU vs. Mercosur och Indonesien: EU:s regler för miljöpolitik och lagar för den digitala industrin påverkar i hög grad marknadstillträdet för sydamerikanska och asiatiska partner. Tvisten om palmolja med Indonesien belyser denna dynamik. Efter Brexit fick Storbritanniens digitala tillsynsmyndighet CMA (konkurrensmyndigheten) nya befogenheter. Därmed har restriktioner införts för digitala jättar, i synnerhet amerikanska sådana, vilket riskerar att hämma inhemsk innovation. I Asien ledde t.ex. Indonesiens krav på lokalt innehåll till att iPhone 16 förbjöds, vilket väcker frågor om hur effektiv denna politik är för att stimulera den lokala industrin.
Dynamiken i handelshinder i TBI 2025-rapporten
För att få en djupare förståelse för dynamiken i handelshinder har TBI 2025-rapporten inkluderat en serie grafer och diagram för att ge alla en visuell bild av trender, regionala skillnader och utveckling över tid. Bilden som visar den globala rankningen av BIT 2025 visar rankningen av de 122 länder som analyserats enligt den övergripande BIT-poängen. De länder som har minst handelshinder är Hongkong (1), Singapore (2), Israel (3), följt av Kanada, Japan och Nya Zeeland. I botten ligger Indonesien (122), Ryssland (121), Indien (120) och Venezuela (119). Länder med öppna, export- och tjänsteorienterade ekonomier som Singapore och Hongkong tenderar att ha låga TBI-poäng, medan stora, protektionistiskt orienterade ekonomier som Indien och Ryssland befinner sig i den motsatta polen.
Om vi tittar på utvecklingen av TBI-poängen mellan 2023 och 2025 kan vi se en genomsnittlig ökning av handelshinder med 7% globalt mellan 2023 (3,95) och 2025 (4,22). Den största ökningen sker inom pelaren Underlättande, följt av NTB och Tjänster. Även om tullarna har varit relativt stabila har indirekta restriktioner, som är svårare att upptäcka och svårare att hantera, ökat betydligt. Detta tyder på att protektionismen har blivit mer sofistikerad och övergått från traditionella instrument (tullar) till mer subtila metoder (digitala regleringar, logistiska hinder).
Om vi tittar på förändringarna i pelarna tullar och förenklingar kan vi notera en betydande förändring i topplistan över länder med den mest vänliga tullpolitiken. På grund av det låga antalet tullpositioner och den höga andelen tullfria tullpositioner ligger Mauritius på första plats. Inom pelaren ”underlättande” är Singapore fortfarande ledande, men Danmark och Japan klättrar på rankingen tack vare förbättrad äganderätt och logistik. Länder med god infrastruktur och respekt för immateriella rättigheter lyckas alltså skapa effektiva handelsmiljöer även om de inte har de lägsta tullarna.
Om vi jämför TBI-indexet per geografiska regioner och inkomstgrupper, med de genomsnittliga TBI-poängen som riktmärke, kan vi se att Nordamerika och Västeuropa har de lägsta poängen, medan Sydasien och Afrika söder om Sahara har de högsta nivåerna av handelshinder. Vi kan därför dra slutsatsen att i låginkomstregioner dominerar tullar och begränsade tjänster. I utvecklade regioner använder man sig däremot mer av icke-tariffära handelshinder och sofistikerade digitala hinder.
När det gäller förändringar mellan 2023-2025 Afrika söder om Sahara är den enda region som uppvisar en anmärkningsvärd förbättring när det gäller förenklingar, med en minskning på 0,2 poäng, medan Västeuropa och Östasien och Stillahavsområdet ökade sina hinder betydligt, främst på grund av digitala restriktioner. När det gäller tullar såg Sydasien den största ökningen, vilket återspeglar den protektionistiska politiken i Indien och Bangladesh. De mest tullfria länderna är Mauritius, Hongkong, Israel och Norge, som alla har mycket låga MGN-tullsatser och en stor andel tullfria tullpositioner. Dessa länder visar att en öppen handelspolitik kan bedrivas oavsett ekonomins storlek, så länge infrastruktur och politisk stabilitet tillåter det. Utvecklade länder (höginkomstländer) har en genomsnittlig poäng på endast 2,96 inom tjänstesektorn, medan låginkomstländer får över 6 poäng. De mest drabbade sektorerna är bygg, telekommunikation och professionella tjänster. Det är därför som regeringar i fattiga länder begränsar tillgången till utländska tjänster för att skydda lokala industrier, men detta minskar tjänsternas kvalitet och konkurrenskraft.
De fem mest restriktiva länderna inom tjänstesektorn är Indonesien, Vietnam, Kina, Ryssland och Thailand. Dessa länder ställer krav på lokalisering, licensiering och innehåll, särskilt inom den digitala sektorn. Europeiska länder (t.ex. Polen, Slovakien och Tyskland) och USA är stora användare av NTB, särskilt antidumpnings- och CVD-avgifter. Diagrammet visar att NTB föredras av utvecklade länder, medan fattigare länder förlitar sig på tullar. Icke-tariffära handelshinder är sofistikerade verktyg som används av utvecklade ekonomier för att införa restriktioner utan att uppenbart bryta mot internationella handelsavtal.
Ökningen av digitala hinder är betydande i höginkomstländer, särskilt i länder i Västeuropeiska unionen. Restriktionerna omfattar digitala skatter, begränsningar av dataflödet, regleringar av gig-ekonomin och lokaliseringskrav. Dessa hinder främjas under förevändning av konsumentskydd och nationell säkerhet, men de kan allvarligt hämma innovation och det fria informationsutbytet mellan företag. Tyskland, Storbritannien, Kina, Indien, USA, Singapore och Nya Zeeland. Tyskland och Storbritannien inför flest restriktioner för dataflöden och innehållsmoderering. Kina dominerar när det gäller lokalisering och säkerhet, medan USA har flest restriktioner för gig-ekonomin.
Det bör noteras att endast 0,15% av världens befolkning bor i länder med en TBI-poäng under 3,0, men de genererar 20% av världens BNP. Däremot bor över 22% av världens befolkning i länder med poäng mellan 5,5-6,0 (Indien, Ryssland), men de genererar endast 7,5% av världens BNP. Höga handelshinder är förknippade med låg ekonomisk produktivitet. Friare länder bidrar oproportionerligt mycket mer till den globala ekonomin.
Samband mellan handel och ekonomisk frihet
TBI-poängen är positivt korrelerade med Economic Freedom Index, Prosperity Index och Artificial Intelligence Readiness Index. Om vi skulle dra en slutsats av de uppgifter som presenteras i rapporten International Trade Barrier Index 2025 skulle vi kunna säga att det finns en stark koppling mellan frihandel och begreppen välstånd, innovation och individuell frihet. Dessa korrelationer stöder idén att minskade handelshinder innebär mer frihet, välstånd och innovation. International Trade Barriers Index 2025 är en global spegel av hur den ekonomiska politiken påverkar den fria rörligheten för varor, tjänster och idéer. Rapporten visar att protektionism, även om den är populär i vissa länder, minskar den ekonomiska effektiviteten och begränsar människors tillgång till möjligheter. Öppenhet i handeln tillsammans med underlättande av logistik och minskade digitala hinder verkar vara den optimala riktningen för hållbar ekonomisk tillväxt. Handelsrestriktioner kan visserligen tillfälligt skydda lokala industrier, men på lång sikt begränsar de den ekonomiska tillväxten, minskar konkurrenskraften och påverkar slutkonsumenterna negativt.
BIT 2025 Index utgör en värdefull plattform för beslutsfattare, investerare, akademiker och medborgare för att förstå den djupgående inverkan som handelshinder har, inte bara på ekonomiska flöden utan även på människors möjligheter och grundläggande friheter.
Foto: PickPik.com