Subscribe
Hormuzsundet, som rapporterats de senaste veckorna av stora delar av internationell media, är en av de mest strategiska sjöfartslederna genom vilken mer än 20% av den globala energihandeln passerar. Sundet, som ligger mellan Iran och Oman, är cirka 50 km långt och bara 33 km brett där det är som smalast, och är en flaskhals för leveranser av olja och flytande naturgas (LNG) från Persiska viken. Den senaste tidens händelser, som USA:s attack mot iranska kärnkraftsanläggningar och Teherans hot om att blockera sjöfarten, har aktualiserat de risker som är förknippade med detta område, framför allt Irans eventuella blockering av det.
VARFÖR EN ANALYS MED HORMUZSUNDET I CENTRUM?
I detta skede av den pågående konflikten mellan Israel och Iran, och även efter den amerikanska administrationens ingripande, är analysen av Hormuzsundet strategiska värde, de ekonomiska och geopolitiska konsekvenserna av en eventuell stängning av sundet, följderna för de globala energimarknaderna och återverkningarna på västvärldens ekonomier – med särskild uppmärksamhet på det europeiska sammanhanget – fortfarande av grundläggande intresse. Det är dessa frågor som kan hjälpa oss att förstå vilka åtgärder ett trängt Iran skulle kunna vidta, liksom de internationella kansleriernas (särskilt de europeiska) åtgärder för att fortsätta konflikten.
ETT STRATEGISKT OCH EKONOMISKT VÄRDE
Enligt uppgifter från U.S. Energy Information Administration – uppgifter som också har rapporterats de senaste dagarna av olika medier och analytiker som har fokuserat på detta ämne – passerar cirka 17 miljoner fat olja och en betydande mängd flytande naturgas genom Hormuz varje dag. Exporten från Saudiarabien, Irak, Förenade Arabemiraten, Qatar och Iran är knuten till denna rutt för att nå de europeiska och asiatiska marknaderna. Därför har varje hot mot den fria sjöfarten i sundet en omedelbar och potentiellt förödande inverkan på den globala energiförsörjningen – särskilt den europeiska, med tanke på stängningen av ryska kanaler till följd av konflikten i Ukraina. Denna logistiska centralitet ger Hormuzsundet ett strategiskt värde som kan påverka regionala och internationella geopolitiska balanser genom det enkla beslutet att stänga passagen. Möjligheten att Iran kan besluta att begränsa eller göra denna väg osäker uppfattas som en av de viktigaste hävstängerna i landets utrikespolitik, särskilt i tider av spänningar med USA och dess regionala allierade. Vi kan föreställa oss hur viktig denna hävstång skulle kunna bli i en öppen väpnad konflikt som den vi nu upplever.
DEN SENASTE TIDENS SPÄNNINGAR, IRANSKA HOT OCH EN BLICK BAKÅT
USA:s attack mot iranska kärnanläggningar har onekligen spätt på rädslan för en upptrappning. Som svar har Teheran hotat med att stänga sundet, en möjlighet som djupt oroar västvärldens kanslier och finansmarknader. Även om det för närvarande inte finns några konkreta tecken på en nära förestående stängning var hotet tillräckligt för att framkalla en omedelbar reaktion på energimarknaderna, t.ex. i form av höjda gaspriser. De nuvarande spänningarna framkallar scenarier som liknar dem som observerades under Yom Kippur-kriget på 1970-talet, då världen bevittnade en kraftig ökning av energipriserna på grund av konflikter i Mellanöstern. Den nuvarande situationen förvärras dock av ett större globalt ekonomiskt ömsesidigt beroende och av de europeiska ekonomiernas bräcklighet, som redan har prövats hårt av energikrisen efter krigsutbrottet i Ukraina.
ENERGIMARKNADERNA REAGERAR
Konsekvenserna av en tillfällig stängning av Hormuzsundet skulle bli omedelbara och betydande. Återverkningarna skulle sträcka sig långt bortom Mellanöstern och påverka hela det globala energisystemet. Marknaderna står redan inför konsekvenserna av denna möjlighet med högre priser på energiråvaror, utbudsbrist och i slutändan en ny våg av prishöjningar för hushåll och företag. Den mest omedelbara risken skulle vara en kraftig ökning av oljepriserna, med konsekvenser för transportkostnader, industriproduktion och konsumtionsvaror. Ekonomier som är starkt beroende av energiimport, t.ex. i Europa, skulle vara särskilt sårbara. Samtidigt visar de globala aktiemarknaderna tecken på nervositet, och sjö- och flygtransportsektorerna påverkas redan av omlagda rutter och begränsningar i luftrummet. I sammanhang med växande geopolitisk instabilitet, som de som präglas av militära konflikter i Gulfregionen, genomgår flyg- och sjötrafiken betydande operativa och strategiska förändringar. Efter stängningen av Irans och Iraks luftrum, och den samtidiga riskökningen i det syriska luftrummet, har många internationella flygbolag tvingats ändra sina färdplaner. Dessa förändringar har lett till att restiderna har förlängts avsevärt. Sjöfartssektorn är också djupt oroad: en eventuell stängning av Hormuzsundet från Irans sida skulle blockera sjöfartens tillgång till de viktigaste knutpunkterna i Gulfen.
PÅVERKAN PÅ EUROPA OCH ITALIEN
Europa importerar cirka 20-25% av sitt energibehov från Persiska viken, med en direkt transit genom Hormuz som uppskattas till cirka 13% för råolja och 6% för gas, enligt uppgifter från Eurostat. En stängning av sundet skulle få följdverkningar för europeiska raffinaderier och energiintensiva industrier. Den största risken är en ny räkningskris för familjer och företag, som redan prövats av inflation och instabilitet på marknaden. I Italien har regeringen redan börjat studera nödåtgärder som att frikoppla priset på gas och el, rabatter på fakturor för företag och nya tidsbegränsade kontrakt för att kontrollera priserna. Det är dock fortfarande svårt att anta en samordnad europeisk strategi på grund av skillnaderna mellan de olika medlemsstaterna när det gäller energimix, infrastruktur och lagringskapacitet.
LOGISTISKA ALTERNATIV OCH BEGRÄNSNINGAR
Naturligtvis finns det alternativ till Hormuzsundet, men deras kapacitet är begränsad. Hit hör den saudiska ”öst-västliga” pipelinen eller Förenade Arabemiratens pipeline till hamnen i Fujairah. Dessa infrastrukturer är dock inte tillräckliga för att kompensera för en eventuell total blockering av sundet, särskilt när det gäller flytande gas, som kräver återförgasningsterminaler som inte alltid är tillgängliga. Användningen av alternativa rutter innebär dessutom högre logistikkostnader och längre leveranstider, vilket oundvikligen får återverkningar på slutpriserna på energi och konsumtionsvaror. Risken är därför att det iranska hotet ensamt räcker för att göra hela den globala energiförsörjningskedjan mer osäker och dyr.
KONSEKVENSERNA ÄR GLOBALA, INTE BARA REGIONALA.
Varje iranskt agerande i Hormuzsundet får återverkningar långt utanför energisfären. Iran står inför ett strategiskt dilemma: att blockera Hormuz skulle också innebära att man skadar ekonomiska allierade som Kina och Ryssland, de största köparna av landets olja. Dessutom skulle en sådan gest innebära en eskalering som skulle kunna motivera ett västligt militärt ingripande, med den konkreta risken att den redan mycket komplexa krisen förvandlas till en storskalig regional konflikt. Teheran är därför medvetet om att man har en viktig, men också mycket farlig, hävstång i sina händer. Varje beslut i detta sammanhang utvärderas av Högsta rådet för nationell säkerhet under ledning av den högste ledaren, Ali Khamenei. Valet av en formell stängning, eller till och med bara en gradvis destabilisering av sjövägen, skulle kunna utgöra en punkt utan återvändo för ett nytt krig i Gulfen.
ENERGISÄKERHETEN ÄR FORTFARANDE BEROENDE AV DENNA VÄG
Hormuzsundet är nu mer än någonsin ett vägskäl, inte bara när det gäller energi, utan också när det gäller politik och strategi. En stängning av sundet skulle få systemiska effekter på den globala ekonomin och utlösa en energi-, finans- och diplomatisk kris av potentiellt aldrig tidigare skådade proportioner. Den senaste tidens spänningar mellan USA och Iran har än en gång belyst dess centrala roll och visar hur energins geopolitik fortfarande är en av hörnstenarna i den nya internationella balansen. I detta scenario ställs Europa inför en kris där manöverutrymmet är begränsat. Investeringar och diversifiering av försörjningen, tillsammans med internationellt samarbete, är de enda verktyg som står till buds för att möta en alltmer osäker framtid. Men på kort sikt är stabiliteten i Hormuzsundet fortfarande en viktig förutsättning för global energisäkerhet.