
Den 8 juli 2025 anordnade det irländska parlamentets gemensamma kommitté för artificiell intelligens en diskussion med Irlands första statssekreterare för artificiell intelligens, Niamh Smyth, för att utforska landets första AI-strategi, AI: Here for Good, och dess anpassning till EU:s lag om artificiell intelligens.
Det senare syftar till att anta ett riskbaserat ramverk för att reglera AI, förbjuda metoder som social scoring och föreskriva skydd mot diskriminering, medan Irlands genomförande, som ska vara fullt operativt i augusti 2026, antar vad som har kallats en distribuerad modell, med åtta behöriga myndigheter, inklusive Data Protection Commission och Irish Human Rights and Equality Commission, som har till uppgift att genomdriva efterlevnad, särskilt när det gäller grundläggande rättigheter.
Debatten i den gemensamma kommittén, som var tänkt som en ”översikt över läget i nationen”, berörde flera viktiga frågor, från ekonomisk konkurrenskraft till samhällsomvandling, men ett ämne framstod som särskilt omtvistat: användningen av AI i kreativa branscher och dess konsekvenser för immateriella rättigheter (IP).
Denna fråga, som togs upp av den socialdemokratiska parlamentsledamoten Sinéad Gibney och som upprepades av parlamentsledamoten Paul Murphy, återspeglade inte bara en växande spänning mellan att främja innovation och att skydda konstnärers och kreatörers rättigheter, utan avslöjade också en brist i Irlands AI-strategi som kan få djupgående konsekvenser för de mänskliga rättigheterna.
Sinéad Gibney fokuserade på användningen av AI inom marknadsföring och konst och ifrågasatte hur Irlands strategi hanterar den potentiella stölden av immateriella rättigheter.
Hon konstaterade att AI-system, särskilt generativa modeller, ofta förlitar sig på dataset som innehåller upphovsrättsskyddat material som skrapats fram från internet utan upphovsmännens samtycke. Denna praxis, menade hon, riskerar att exploatera konstnärer och undergräva deras ekonomiska och kreativa rättigheter.
Ställföreträdaren Paul Murphy förstärkte denna oro och citerade ett nyligen inträffat fall med Conor Kostick, en medlem av Irish Writers Union, som upptäckte att 52 av hans verk, inklusive 24 böcker, hade använts utan tillstånd för att träna Metas AI-modeller.
Murphy frågade om sådana modeller bör tillåtas verka utanför de vanliga ramarna för upphovsrätt, vilket minister Smyth svarade entydigt ”nej” på.
Detta utbyte utkristalliserade dock en kritisk fråga om mänskliga rättigheter: rätten att kontrollera sin kreativa produktion som immateriell egendom är inte bara en ekonomisk tillgång utan en hörnsten i personlig autonomi och yttrandefrihet.
I artikel 27 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna erkänns rätten för var och en att ”skydda de moraliska och materiella intressen som följer av varje vetenskaplig, litterär eller konstnärlig produktion”.
Genom att tillåta AI-system att utnyttja upphovsrättsskyddat material riskerar Irland att bryta mot denna princip, vilket potentiellt kan kväva konstnärlig frihet och ekonomiska försörjningsmöjligheter.
Som en del av sitt svar på dessa farhågor erkände minister Smyth vikten av immaterialrättsligt skydd och pekade på bestämmelser i EU:s AI Act som från och med augusti 2025 kommer att kräva att teknikleverantörer följer upphovsrättslagar och på begäran lämnar ut utbildningsdata till tillsynsmyndigheter. Hon bekräftade också att ytterligare skyldigheter från och med augusti 2026 kommer att säkerställa att AI-genererat innehåll är identifierbart i maskinläsbara format, vilket ökar transparensen.
När Gibney frågade om Irland skulle överväga nationell lagstiftning för att åtgärda luckor i EU:s AI Act, särskilt när det gäller konststölder, medgav Smyth att det var ”för tidigt att säga” men att han var öppen för idén.
Detta svar, som visserligen var pragmatiskt, fick vissa kommittémedlemmar att oroa sig för en obalans i Irlands strategi, som verkar prioritera företagsinnovation framför ett robust skydd för upphovsmän.
Denna brist på konkreta åtaganden för att komma till rätta med immaterialrättsstölder är särskilt slående med tanke på Irlands kulturarv, särskilt när man betänker de enorma ansträngningar som har gjorts för att främja litterära giganter som Joyce och Heaney, som viktiga ambassadörer för Irlands kreativa sektor.
Men i strategin AI: Here for Good, som utskottsledamöterna noterat, betonas affärsstöd, med få hänvisningar till skyddsåtgärder för konstnärer.
Strategins påstående att EU:s AI Act innebär ”få, eller inga, skyldigheter” för företag som använder AI för att öka produktiviteten väcker oro för att kreativa branscher kan komma att lämnas sårbara för exploatering av teknikjättar.
De vidare konsekvenserna är uppenbara med tanke på att immaterialrättsdebatten i allmänhet inte bara handlar om upphovsrätt, utan även om yttrandefrihet och ekonomisk rättvisa.
Konstnärer förlitar sig på sitt arbete både för att uttrycka sig och för att försörja sig. Om AI-system fritt kan skörda deras skapelser riskerar det att devalvera deras arbete och tysta deras röster, eftersom de kanske saknar resurser att konkurrera med AI-genererat innehåll som översvämmar marknaden.
Denna dynamik berör också yttrandefriheten, för om teknikföretag dominerar AI-drivet innehållsskapande kan de forma berättelser och estetik på ett sätt som prioriterar kommersiella intressen framför olika röster.
Kommitténs diskussion om den föreslagna regulatoriska sandlådan, som är avsedd att ge nystartade företag juridisk vägledning och en testmiljö, var också en central punkt i debatten.
Minister Smyth beskrev det som ett verktyg för att främja innovation inom lagliga gränser, men Gibney ifrågasatte hur det skulle hantera risker som är förknippade med levande personuppgifter, en fråga som är kopplad till rätten till privatliv.
Minister Smyths öppenhet för nationell lagstiftning för att åtgärda dessa brister är en positiv signal, men det krävs konkreta åtgärder för att lugna artisterna och skydda deras rättigheter.
En potentiell lösning är att stärka efterlevnaden av upphovsrätten inom Irlands AI-ramverk. Det kan handla om att kräva uttryckligt samtycke för utbildningsdata, att kräva ersättning till upphovsmän vars verk används och att upprätta en transparent verifieringskedja för AI-modeller.
Dessutom kan Irland utnyttja sitt EU-ordförandeskap 2026 för att förespråka ett striktare immaterialrättsligt skydd på EU-nivå och positionera sig som en förkämpe för både innovation och mänskliga rättigheter.
Allmänhetens medvetenhet och utbildning, som ett antal kommittéledamöter betonade, är också avgörande. Genom att integrera AI-kunskap i skolor och samhällsprogram kan Irland ge medborgarna möjlighet att navigera i det digitala landskapet och försvara sina rättigheter.
Den planerade AI-kunskapskampanjen för äldre vuxna, som riktar sig till 60.000 personer, är ett steg i rätt riktning, men det krävs bredare insatser för att överbrygga den digitala klyftan.
I slutändan visade den gemensamma kommitténs debatt den 8 juli 2025 Irlands ambitiösa vision för AI, men avslöjade också en kritisk blind fläck: skyddet av immateriella rättigheter som en mänsklig rättighet.
De frågor som ställts av ledamöterna Gibney och Murphy belyser behovet av en mer balanserad strategi som skyddar upphovsmännen och samtidigt främjar innovation.
När Irland nu förbereder sig för att genomföra EU:s AI-lag och inrätta sitt nationella AI-kontor måste landet se till att strategin inte prioriterar ekonomiska vinster på bekostnad av konstnärlig frihet och ekonomisk rättvisa.
Om man inte tar itu med dessa frågor riskerar man att undergräva allmänhetens förtroende och vidmakthålla ojämlikheter, vilket utmanar Irlands anspråk på etiskt AI-ledarskap. Vägen framåt kräver djärva åtgärder, både lagstiftningsmässiga och kulturella, för att säkerställa att AI tjänar det allmänna bästa, som minister Smyths strategi lovar.
Debatten berörde också frågan om verkställighetskapacitet. Flera ledamöter uttryckte oro för att Irlands distribuerade regleringsmodell kan späda ut ansvarsskyldigheten, eftersom åtta behöriga myndigheter har till uppgift att övervaka men inget enskilt organ bär det yttersta ansvaret. Kritiker varnade för att en sådan fragmentering riskerar att leda till en inkonsekvent tillämpning av lagen och kan lämna kryphål som kan utnyttjas av större teknikföretag med resurser att navigera genom komplexa tillsynsstrukturer. Denna oro förstärks av Irlands tidigare resultat när det gäller tillämpningen av dataskyddslagen, där kritiker har anklagat dataskyddskommissionen för att agera för långsamt mot multinationella företag med huvudkontor i Dublin.
En annan fråga som inte har lösts är finansieringen. I strategin AI: Here for Good åtar sig Irland att uppnå ambitiösa mål, från forskningsincitament till informationskampanjer, men utan klarhet om varaktigt ekonomiskt stöd. Kommittéledamöterna ifrågasatte om tillsynsmyndigheter, universitet och kreativa industrier skulle få tillräckliga resurser för att säkerställa en verklig balans mellan innovation och rättighetsskydd. Utan meningsfulla investeringar riskerar strategin att bli ett till stor del symboliskt dokument snarare än ett praktiskt ramverk.
I detta avseende avslöjade debatten en grundläggande spänning: huruvida Irland kommer att utnyttja AI för att stärka sin ekonomiska ställning som ett europeiskt tekniknav eller omkalibrera sin modell för att också försvara sina skyldigheter i fråga om kultur och mänskliga rättigheter.