Moldavien vid ett vägskäl: Historiska val mellan öst och väst

I slutet av denna vecka kallas medborgarna i Republiken Moldavien till valurnorna för att välja sitt framtida parlament, vars framtida sammansättning kommer att avgöra om landet kommer att följa den proeuropeiska väg som president Maia Sandu önskar eller återvända till det förflutna, under Ryska federationens paraply. Vi kan utan tvekan säga att valet i Moldavien utgör ett vägskäl: Europa eller ryskt inflytande. Folkomröstningen om anslutning till Europeiska unionen och presidentvalet visade att majoriteten av de moldaviska medborgarna vill ha ett bättre liv med europeiska värderingar. Den ryska propagandan har dock delat landet i två delar, och därför är det svårt att förutse utgången av valet på andra sidan floden Prut. Vad som är säkert är att resultatet av valet den 28 september inte bara kommer att avgöra Moldaviens framtid, utan också direkt påverka landets relationer med Rumänien och Ukraina. De flesta politiska analytiker hävdar att detta val är avgörande för Moldaviens öde, eftersom en seger för de proryska partierna skulle innebära ett parlament som är fientligt inställt till Europeiska unionen och en instabil regering, vilket skulle leda till en försening, med minst en generation, av Republiken Moldaviens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen. Precis som var fallet förra året under valet i Rumänien är det välkänt att Moldavien länge har varit under intensiv hybridattack från Ryska federationen och under ständig press från proryska politiker inom landet. Därför skulle en seger för proryssarna i praktiken innebära ett ledarskap under direkt inflytande från Kreml. Å andra sidan innebär en proeuropeisk seger en historisk möjlighet att höja levnadsstandarden för vanliga medborgare genom att få tillgång till föranslutningsmedel och, varför inte, en verklig chans för Republiken Moldavien att bli fullvärdig medlem av Europeiska unionen inom de närmaste 4-5 åren.

Moldavien vid ett vägskäl: mellan geopolitiska påtryckningar och valet av en europeisk framtid

Som nämnts ovan beskrivs parlamentsvalet den 28 september av analytiker som det viktigaste i Moldaviens historia efter Sovjetunionens fall. Den allmänna stämningen bland medborgarna inför detta val är inte präglad av en normal valkampanj, utan av en konfrontation mellan två ideologier. Ryska federationens ideologi, med dess tradition av att påverka länder i det forna sovjetområdet, ser Chisinau som en strategisk pusselbit som inte får gå förlorad. Samtidigt vill företrädare för Europeiska unionen hålla Moldavien kvar på den väg som landet påbörjade för några år sedan, nämligen en väg mot integration i den europeiska familjen och modernisering. Det är just av detta skäl som vi kan säga att omröstningen i slutet av september inte bara handlar om partier, ledare och deras vallöften, utan om det geopolitiska ödet för ett litet land som i mer än tre decennier har befunnit sig i en rävsax, mellan två stormakter: väst, med sina löften om ett bättre liv, och öst, med den kommunistiska ideologin om ”Stora björnen” från öst.

Denna enorma satsning på den framtida parlamentsmajoriteten ses av politiska ledare i Chișinău som ett ”extremt farligt ögonblick”, där Moldavien kan bli ett testområde för de europeiska stormakterna. Även bland vanliga medborgare är diskussioner om Moldaviens framtid inte längre bara enkla reflektioner över vardagslivet, utan sammanflätade med frågor om fred, säkerhet och nationell identitet.

Efter Sovjetunionens kollaps utropade Moldavien sin självständighet 1991, men att bryta sig loss från Moskva innebar inte en fullständig brytning, vilket andra länder i det forna sovjetblocket gjorde. Det tidiga 1990-talet präglades av politisk och ekonomisk instabilitet och den politiska klassen fortsatte att skjuta upp valet av en tydlig utrikespolitisk inriktning. Under de senaste 30 åren har Moldavien slitits mellan att blicka österut och drömma om ett bättre liv med EU, en balans som har format landets senaste historia. De ekonomiska och kulturella banden, och framför allt energiberoendet av Ryssland, var fortsatt starka under åren efter självständighetsförklaringen. Det bästa exemplet på svårigheterna att bryta sig loss från ryskt inflytande var konflikten i Transnistrien, som visade hur bräcklig uppbyggnaden av en ny stat är. Under hela denna tid har Rumänien, Moldaviens ”storebror”, blivit en strategisk partner, inte bara genom den geografiska närheten utan också genom historiska och kulturella band och, på senare tid, genom ekonomiskt stöd till Moldavien.

Förbindelserna med Rumänien och Ukraina efter 1991

Bara några timmar efter proklamationen var Rumänien den första stat som erkände Republiken Moldaviens självständighet. Under de år som följde var de bilaterala relationerna som en berg- och dalbana. Ibland uppfattades ledarna i Bukarest som Chisinaus förespråkare i Bryssel, medan relationerna vid andra tillfällen svalnade på grund av interna politiska skillnader. Rumänien förblev dock det främsta stödet för Moldaviens europeiska integration och erbjöd stipendier till studenter, ekonomiskt stöd och ständigt diplomatiskt stöd till moldaviska medborgare. Ukraina, Moldaviens östra granne, är också strategiskt viktigt för Chișinău. Efter självständighetsförklaringen 1991 undertecknade de båda länderna samarbetsavtal och hade perioder av gott samarbete. Det har dock även förekommit spänningar kring gränsen vid floden Dnestr och minoritetsgruppers rättigheter. Rysslands annektering av Krim 2014 och den invasion som inleddes 2022 förändrade radikalt situationen vid EU:s östra gräns. Moldaviens säkerhet har blivit extremt bräcklig, med landet fångat mellan den ukrainska fronten och ständiga påtryckningar från Ryssland. Med få naturresurser har Moldavien kämpat för sin överlevnad i över tre decennier, och övergången till den europeiska drömmen blir allt svårare. Med en beräknad befolkning på cirka 2,5 miljoner år 2025 är Moldavien fortfarande ett av de fattigaste länderna på den gamla kontinenten. På grund av massiv migration minskar landets befolkning stadigt. Hundratusentals moldaver har valt ekonomisk exil och börjat arbeta i EU-länder som Italien, Frankrike och Tyskland, och de pengar de skickar hem är en viktig pelare i ekonomin.

Levnadsstandarden i Moldavien är mycket lägre än i EU:s medlemsländer. Genomsnittslönen i Moldavien ligger på drygt 800 euro, vilket är mycket lägre än i Rumänien och Polen, länder som genomgick liknande omvandlingar efter 1990. På samma sätt är den genomsnittliga pensionen för en moldavisk medborgare, trots att den har ökat under de senaste åren, fortfarande otillräcklig för att klara de stigande kostnaderna för energi och livsmedel. Moldaviens ekonomi har dock också visat tecken på framsteg. De senaste åren har proeuropeiska regeringar försökt locka till sig investeringar, reformera rättssystemet och skapa ett mer förutsägbart klimat för att kunna inleda anslutningsförhandlingar. Även om processen är långsam och komplicerad ser allt fler medborgare närmare band med EU som den enda vägen till modernisering och stabilitet.

Avgörande val i en bräcklig demokrati

I detta sammanhang är valet i slutet av denna vecka av stor betydelse. Det som står på spel i parlamentsvalet är inte bara vem som ska leda regeringen, utan också om Moldavien ska fortsätta på vägen mot europeisk integration eller dras tillbaka till Kremls intressesfär.

För vissa medborgare i republiken innebär Europeiska unionen friheten att arbeta var som helst och hoppet om ett bättre liv. För andra är banden till Ryska federationen fortfarande synonymt med stabilitet, kultur och identitet. Enligt officiella siffror uppgår antalet röstberättigade till cirka 2,8 miljoner, men valdeltagandet är alltid oförutsägbart, särskilt bland dem som bor och arbetar utomlands. Rösterna från moldaver i utlandet har redan varit avgörande i tidigare val, då Maia Sandu valdes till Republiken Moldaviens president, vilket än en gång bekräftar hur viktigt samhället i utlandet är.

Det politiska landskapet i Moldavien är långt ifrån enkelt, och den moldaviska politiska scenen är extremt fragmenterad. Under årens lopp har politiska partier dykt upp och försvunnit, bildat flyktiga allianser och orsakat regeringskriser år efter år. Valet den 28 september belyser återigen denna fragmentering. Valkampen omfattar både proeuropeiska partier och krafter som står Moskva nära, liksom politiker som försöker framställa sig som ”folkets röst” med en diskurs som är emot etablissemanget. Denna fragmentering kan inte betraktas som en ren tillfällighet, eftersom Moldavien är ett land där identiteter överlappar och motsäger varandra: Rumänska och ryska språk, västerländsk kultur och sovjetiskt arv, proeuropeiska strävanden och nostalgi för öst. Politikerna har utnyttjat denna splittring och försöker vinna väljare som är lojala mot de idéer de förespråkar.

En välkänd politisk ledare som gjort sig känd för sin direkta och kontroversiella stil hävdar att Moldavien riskerar att bli en ”lekplats” för stormakterna. Enligt honom är vanliga människor fortfarande offer för en kamp som inte förs för deras välfärd, utan för geopolitisk kontroll. Han kritiserade den nuvarande regeringen för att ha förlorat kontakten med medborgarnas dagliga verklighet och insisterade på att de europeiska löftena bara finns kvar på papperet. En annan politiker, som tidigare haft viktiga positioner i staten, kritiserade den nuvarande ledningen för dess brist på professionalism och oförmåga att upprätthålla en balanserad dialog med Kreml. Enligt honom är det ett misstag att stänga kommunikationskanalerna med Ryska federationen, eftersom många moldaver fortfarande är beroende av den östra marknaden. På motsatt sida står de proeuropeiska ledarna som anser att den enda framkomliga vägen för Moldaviens framtid är närmare band till Bryssel. De proeuropeiska moldaverna ser EU:s ekonomiska och politiska stöd som en möjlighet att modernisera de statliga institutionerna, höja levnadsstandarden och förankra sig i ett stabilt demokratiskt område.

En viktig aktör på den politiska scenen i Moldavien är den nuvarande borgmästaren i Chișinău. Han försöker utöka sitt politiska inflytande utanför huvudstaden genom att bygga sin image på löften om administrativ effektivitet och en balanserad diskurs där radikala ståndpunkter undviks. Hans motståndare och kritiker anklagar honom dock för att vara tvetydig i grundläggande frågor som europeisk integration eller relationerna med Ryssland. Samtidigt försöker den tidigare premiärministern, som nu är partiledare, att återta mark med ett budskap om stabilitet och pragmatism. Han lovar att han bättre kan hantera resurser och utrikesrelationer och presenterar sig själv som en politiker med internationell erfarenhet.

Utöver dessa centralfigurer har den moldaviska politiska scenen invaderats av småpartier och regionala ledare, som ofta spelar rollen som medlare i förhandlingarna efter valet. Denna fragmentering av den politiska klassen kommer att göra det svårt att få en tydlig majoritet, och scenariot med en ny komplicerad koalition är nästan oundvikligt.

Moskva, Bryssel och Washington

Det yttre inflytandet är en konstant faktor i den moldaviska politiska klassen. Moskva sänder genom både officiella och inofficiella kanaler ständigt ut varningsbudskap: att komma för nära Nato eller EU kan få ”allvarliga konsekvenser”. Ledare i Bryssel och Washington erbjuder å andra sidan ekonomiska stödpaket, men dessa är villkorade av verkliga reformer inom rättsväsendet och i synnerhet i kampen mot korruption. De politiska ledarna i Chișinău är därför fångade mellan två påtryckningar: å ena sidan löftet om en europeisk framtid, å andra sidan rädslan för ekonomiska och energimässiga repressalier från Ryska federationen.

Vid den norra gränsen ser man på valkampanjen med skepsis. ”Politikerna kommer bara före valet, sedan glömmer de bort oss”, säger de flesta i lokalbefolkningen. De flesta försörjer sig på jordbruk, men de låga priser de får för sina produkter och bristen på infrastruktur avskräcker dem. Därför har många unga människor valt att åka utomlands för att arbeta i Italien eller Tyskland, medan de äldre som har stannat kvar väntar på sina små pensioner, som knappt räcker för att betala för verktyg, mat och nödvändiga mediciner. För dessa människor är den europeiska drömmen inte en abstraktion, utan en plats där deras barn lever bättre och skickar hem pengar för att underlätta deras ålderdom. Men samtidigt är de som bor vid den norra gränsen medvetna om att de fortfarande är beroende av ryska produkter och marknader. Denna ambivalens återspeglas direkt i deras röstningsbeslut.

I huvudstaden Chișinău är uppfattningarna mycket olika. Vissa ungdomar anser att Moldavien måste göra allt för att integreras i Europeiska unionen. ”Vi har ingen framtid här, vi måste västerut”, säger de flesta ungdomar. Äldre människor, å andra sidan, fortsätter att framkalla sovjetisk stabilitet och ser nostalgiskt tillbaka på Ryssland. Levnadskostnaderna i Chișinău stiger: hyrorna ökar och priserna på energi och livsmedel blir allt högre. Många medborgare skyller på endemisk korruption och dålig administration, varför närmare band till EU för medelklassen innebär hopp om ett fungerande rättssystem och tydliga regler.

Varför spelar diasporan en avgörande roll i Moldaviens val? Tja, statistiken visar en hård verklighet: över en miljon moldaviska medborgare bor och arbetar utomlands. De pengar de skickar hem står för nästan 15 procent av Moldaviens BNP. Samtidigt påverkar befolkningsminskningen arbetsmarknaden och det sociala systemet. Den genomsnittliga pensionen är mindre än 3.000 MDL och den genomsnittliga lönen är fortfarande otillräcklig enligt europeisk standard. Om vi jämför detta med Rumänien, där den genomsnittliga nettolönen överstiger 5 000 RON, eller med Tyskland och Frankrike, där den genomsnittliga nettolönen är över 2 000 EUR, innebär denna skillnad att emigration förblir en oundviklig lösning för många moldaviska medborgare.

Desinformation, korruption och kampen för rättvisa val i Moldavien

För närvarande pågår en verklig kamp på informationsfronten, både inom Moldavien och bland moldaviska grupper som arbetar utomlands. Enligt den modell som patenterades i det rumänska valet äger det moldaviska valet inte bara rum i byar och städer, utan också på internet. Sociala nätverk har blivit en favoritplats för obskyra kampanjer, falska attacker och försök att manipulera den allmänna opinionen. Experter har redan dokumenterat ett stort antal fall av ”deep fakes” – falska videor med politiker – som cirkulerar på Telegram, TikTok och Facebook. En rad utredningar har nyligen visat hur externa intressegrupper finansierar dessa desinformationskampanjer i ett försök att påverka den allmänna opinionen. Myndigheterna försöker bekämpa detta fenomen med desinformation, men infrastrukturen för cybersäkerhet är bräcklig.

Ett annat ämne som dominerar valdiskussionen just nu är korruption. Från ”miljardstölden” 2014, ett fall som skakade om hela samhället, till den senaste tidens skandaler har människor lämnats med en djup misstro mot den politiska klassen. Många tror att korruptionen inte kommer att försvinna oavsett vem som vinner, utan att det bara är aktörerna som kommer att förändras. Europeiska unionen har upprepade gånger villkorat sitt ekonomiska stöd med att verkliga reformer genomförs inom rättsväsendet, men genomförandet av dessa reformer går långsamt och många domare och åklagare misstänks fortfarande för att tjäna politiska intressen. Om vi blickar framåt har Moldavien ett val mellan öst och väst. Valet den 28 september kommer inte bara att vara en övning i demokrati, utan ett verkligt test av motståndskraften hos hela det moldaviska samhället. Alla är medvetna om att Moldavien befinner sig mellan två världar: Ryssland, som ser Moldavien som en före detta provins som inte får gå förlorad, och Europeiska unionen, som ser Moldavien som en stat som strävar efter modernisering.

För Rumänien är det avgörande vilken riktning Moldavien kommer att ta. En proeuropeisk regering i Chișinău skulle innebära stabilitet vid EU:s östra gräns. För Ukraina, ett land som härjas av konflikten med Ryska federationen, är Moldavien en strategisk allierad mot den ryska aggressionen. För Ryssland skulle förlusten av Moldavien från dess intressesfär vara ytterligare ett steg i minskningen av dess kontroll över länderna i det forna Sovjetområdet. Moldavien, ett land som befinner sig mellan nostalgi och hopp, mellan det förflutna och framtiden, är fortfarande bräckligt men inte utan resurser. Det val som medborgarna kommer att göra vid valurnorna i slutet av veckan kommer att vara avgörande: antingen ett avgörande steg mot Europeiska unionen eller en återgång till en ond cirkel av beroende av Moskva. I en orolig region har detta lilla land chansen att visa att demokratin, hur bräcklig den än är, kan bestå när människor hävdar sin rätt att bestämma. Efter den 28 september kommer Moldaviens framtid att bero på dess medborgares mod och dess politiska klass’ mognad.