Subscribe
Den amerikanska administrationens tillkännagivande om att införa en tull på 100 procent på filmer som produceras utanför Italien markerar en viktig vändpunkt i handelsrelationerna mellan USA och Europa. Denna åtgärd, som kommer mitt i spänningar i kulturella och regleringsmässiga utbyten, riskerar att djupt undergräva konkurrenskraften hos den europeiska filmindustrin, och särskilt den italienska. Beslutet är ett direkt svar på EU:s politik som kräver att streamingplattformar som är verksamma i EU ska reservera betydande delar av sina bibliotek för europeiskt innehåll och återinvestera en del av sina vinster i lokal produktion.
EFFEKTER PÅ HANDELSFLÖDEN OCH EXPORT
Det nya tullhindret bygger vidare på en trend som redan präglats av en nedgång i den italienska exporten. Enligt de senaste uppgifterna från ISTAT minskade den italienska försäljningen till USA med 21,2% i augusti jämfört med samma månad året innan, medan den totala nedgången i exporten till länder utanför EU påverkade nästan alla större handelspartner och nådde en topp på -26,1% i Turkiet. Mot bakgrund av dessa negativa siffror var det bara Storbritannien (+4,9 %) och Schweiz (+4,7 %) som visade positiva trender. Importen från USA ökade med 68,5 % under samma period, vilket förstärkte handelsobalansen och minskade överskottet gentemot länder utanför EU till 1,777 miljarder euro, jämfört med 2,794 miljarder euro året innan.
FILMINDUSTRINS SÅRBARHET
Den europeiska audiovisuella sektorn, som 2023 visade 4,8 miljoner titlar på amerikanska biodukar, är nu utsatt för ett hot om effektiv marginalisering. Amerikansk distribution utgör en viktig intäktskomponent för många europeiska produktioner, särskilt för ”eventfilmer” med stor budget, vars biljettintäkter till stor del är beroende av utländska marknader. Införandet av sådana omfattande tullar skulle drastiskt öka kostnaderna för amerikanska importörer, vilket oundvikligen skulle leda till minskad tillgänglighet och konkurrenskraft för europeiska verk på amerikanska biografer och plattformar.
PÅVERKAN PÅ ITALIEN
För den italienska filmindustrin, som historiskt sett har kännetecknats av en stark benägenhet för internationell samproduktion och ett betydande beroende av export av titlar som en hörnsten för ekonomisk hållbarhet, innebär införandet av sådana restriktiva tullåtgärder en kritisk urholkning av industrins strukturella grundvalar. Denna sårbarhet förstärks av den roll som utländska marknader, särskilt Nordamerika, spelar för att balansera produktionsbudgetar och för internationellt konstnärligt erkännande. Konsekvenserna av denna påverkan är inte begränsade till primärproduktionen utan sprider sig systemiskt och skapar en negativ dominoeffekt genom hela leveranskedjan: från distribution till postproduktion och hela vägen till kringtjänster. I detta sammanhang bör den observerade försämringen av exporten till Förenta staterna inte tolkas som en enkel cyklisk trend, utan snarare som en ledande indikator på de växande och djupgående svårigheter som italienska producenter kommer att möta när det gäller att upprätthålla sin konkurrenskraft. Ytterligare stressfaktorer är konvergensen av straffande handelshinder – t.ex. tullar – och negativa fluktuationer i växelkursen mellan euro och dollar. Den dokumenterade genomsnittliga variationen på 10% i det senare indexet under de senaste tolv månaderna förvärrar det finansiella trycket avsevärt. Denna dubbla begränsning leder till en drastisk minskning av rörelsemarginalerna och utgör en allvarlig utmaning för den långsiktiga hållbarheten i initiativ som är inriktade på den transnationella marknaden.
GLOBAL DYNAMIK OCH INDUSTRIELLA STRATEGIER
En annan faktor att ta hänsyn till är att stora amerikanska produktionsbolag har som etablerad praxis att använda utländska lokaliseringar för att dra nytta av skatteincitament och lägre produktionskostnader. Införandet av tullhinder strider mot denna globala dynamik och riskerar att underblåsa spänningar inte bara med europeiska partner, utan även med länder som Kanada och Storbritannien, som är värdar för stora produktionsnav. Det är därför avgörande för den europeiska industrin att utveckla strategier för att diversifiera sina avsättningsmarknader, stärka distributionskanalerna inom EU och öka samarbetet med tillväxtmarknader för att minska beroendet av den amerikanska marknaden. USA:s införande av 100-procentiga tullar på utländska filmer är inte bara en protektionistisk handelsåtgärd, utan också ett direkt angrepp på principen om internationell kulturell cirkulation. Konsekvenserna för den europeiska och italienska filmindustrin kommer sannolikt att bli allvarliga och förstärka de redan uppenbara svårigheterna i samband med minskad export och valutafluktuationer. I detta scenario framstår en förstärkning av EU:s politik till stöd för den audiovisuella sektorn som nödvändig för att säkerställa konkurrenskraften och överlevnaden för en strategisk sektor, inte bara för ekonomin utan också för kontinentens kulturella identitet.