Italienska strategier för migrationshantering: Modellen Italien-Albanien som europeisk föregångare

Dagens migrationslandskap utgör en av de mest komplexa utmaningarna för Europa och det internationella samfundet. Mot bakgrund av politiska och sociala förändringar kopplade till flöden som främst härrör från Afrika och Mellanöstern har Italien under de senaste åren intagit en central roll i arbetet med att reformera verktygen för styrning av migration. I denna process har den regering som leds av Giorgia Meloni tagit initiativ som gradvis har etablerat sig som referensmodeller och föregripit riktlinjer som senare antagits av Europeiska unionen. Bland dessa utgör avtalet med Albanien om att skapa nav för att behandla asylansökningar och genomföra repatrieringsförfaranden en banbrytande erfarenhet som kan vägleda den europeiska debatten mot nya operativa lösningar baserade på konceptet med säkra tredjeländer.

UTVECKLINGEN AV MATTEI-PLANEN TILL EN EUROPEISK STRATEGI

Ett av de viktigaste inslagen i den italienska politiken, som också lyftes fram av premiärminister Meloni under den internationella konferensen för Global Alliance against Migrant Smuggling den 10 november, gäller internationaliseringen av Matteiplanen för Afrika. Planen, som föddes som ett nationellt initiativ för att stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen i de afrikanska länderna, har gradvis fått större omfattning och erkännande på europeisk nivå. Denna utveckling har möjliggjorts genom ett strukturerat samarbete med EU:s Global Gateway, som stöds direkt av Europeiska kommissionens ordförande. Konvergensen mellan de två initiativen har gjort det möjligt att mobilisera betydande resurser på över en miljard euro för att genomföra infrastruktur- och utvecklingsprojekt som syftar till att ta itu med de grundläggande orsakerna till irreguljär migration. Tack vare denna synergi på flera nivåer har Italien befäst sin ställning som en ledande aktör när det gäller att främja en integrerad och hållbar strategi för att hantera migrationsflöden.

ROME-PROCESSEN OCH UPPBYGGNADEN AV DELAT STYRE

Samtidigt har den italienska regeringen intensifierat sitt engagemang i Romprocessen för migration och utveckling, en multilateral mekanism som syftar till att samordna de inblandade ländernas insatser för att hantera assisterade frivilliga återvändanden och stabilisera ursprungs- och transitområden. Detta instrument har visat sig vara särskilt effektivt när det gäller att främja ett systematiskt samarbete mellan europeiska stater och afrikanska partner och bidra till att definiera ett nätverk av delat ansvar och riktade insatser. De italienska åtgärderna har därför ett dubbelt mål: å ena sidan att främja utvecklingen i ursprungsländerna, å andra sidan att fastställa effektivare förfaranden för att hantera människor som anländer olagligt till Europa.

PROTOKOLLET MED ALBANIEN SOM EN INNOVATIV OCH BANBRYTANDE MODELL

Avtalet mellan Italien och Albanien utgör den mest betydande innovationen i den italienska migrationspolitiken. Genom detta avtal införde Rom möjligheten att pröva asylansökningar och genomföra repatrieringar i anläggningar utanför EU, samtidigt som man behöll full europeisk jurisdiktion. Denna lösning har väckt allt större uppmärksamhet bland medlemsländerna och har blivit föremål för diskussion och politisk konvergens inom EU:s organ. Den albanska modellens experimentella karaktär har erkänts som en verklig banbrytare, eftersom den föregrep några av de beslut som nyligen godkändes av EU:s inrikesministrar, bland annat införandet av begreppet säkra tredjeländer, skapandet av en enhetlig förteckning över säkra ursprungsländer och antagandet av en förordning om återvändande som ger möjlighet att upprätta nav för återvändande i tredjeländer. Den italienska visionen, med starkt stöd av ministerrådets ordförandeskap, har därför direkt bidragit till utvecklingen av en ny europeisk arkitektur för migrationshantering.

INVERKAN PÅ KAMPEN MOT MÄNNISKOHANDEL OCH FRAMTIDSUTSIKTER FÖR LAGSTIFTNINGEN

Den modell som den italienska regeringen har utvecklat svarar också mot behovet av att bekämpa de kriminella nätverk som hanterar människohandel med migranter. Skapandet av snabbare och mer tillförlitliga förfaranden, i kombination med utsikterna att decentralisera vissa faser av mottagande och återsändande, har tolkats som avskräckande för organisationer som är ansvariga för en verksamhet som bygger på missbruk och farliga metoder. Italien har också främjat en bredare reflektion över de internationella konventioner som reglerar skyddet av migranter och asylsökande, i syfte att bedöma om befintliga bestämmelser är tillräckliga för att möta dagens utmaningar. Detta förslag, som lades fram i samarbete med Danmark och stöddes av ett stort antal stater i Europarådet, ledde till att en politisk deklaration utarbetades som markerade början på en institutionell debatt om behovet av att uppdatera internationella regleringsinstrument.

PÅVERKAR BESLUT I EUROPEISKA UNIONEN

Den italienska regeringens och premiärminister Giorgia Melonis banbrytande roll i migrationshanteringen framgår tydligt av de initiativ som antagits och deras inverkan på EU:s beslut. Från omvandlingen av Matteiplanen till en gemensam strategi och konsolideringen av samarbetsnätverk på flera nivåer, till Albanienmodellen som föregrep EU:s riktlinjer, har Italien bidragit till att omdefiniera den europeiska ramen för migrationspolitiken. Denna utveckling visar på en önskan att hantera migrationsfenomenet med innovativa och samordnade verktyg som kan kombinera säkerhet, ansvar och utveckling.