Subscribe
Mellan slutet av 2025 och de första dagarna av 2026 har många internationella tidningar, specialiserade tidskrifter och geopolitiska analyscenter ägnat allt större uppmärksamhet åt de viktigaste valen som planeras i Europeiska unionen. Detta utbredda intresse speglar medvetenheten om att den nya valomgången inte bara är en följd av nationella deadlines, utan ett potentiellt avgörande steg i omdefinieringen av kontinentens politiska och institutionella balans. Europa närmar sig detta val i ett sammanhang som präglas av det pågående kriget i Ukraina, en växande fragmentering av det inhemska samförståndet, ihållande spänningar i de transatlantiska förbindelserna och djupgående socioekonomiska förändringar som påverkar medlemsstaterna.
RÖSTNINGSSCENARIOT
I detta scenario får omröstningen en betydelse som går utöver den inhemska dimensionen och som direkt påverkar unionens förmåga att agera som en internationellt sammanhängande politisk aktör och att upprätthålla en effektiv styrning inom sina gränser. Även om medierna redan har uppmärksammat de mest omedelbara möjliga resultaten av samrådet är det därför nödvändigt med en mer djupgående och systematisk analys av den pågående valdynamiken. Endast genom en jämförande analys av de olika nationella sammanhangen är det möjligt att mer exakt skissera de scenarier som kan uppstå inom EU-institutionerna under de kommande månaderna och åren. Genom att särskilt studera utvecklingen av samförstånd i riktning mot konservativa och nationalkonservativa politiska familjer kan vi bedöma deras potentiella inverkan på Europeiska rådets och Europaparlamentets funktionssätt och den övergripande inriktningen på EU:s politik under en historisk period som kännetecknas av stor osäkerhet och växande politisk konkurrens.
DEN EUROPEISKA POLITISKA KONTEXTEN EFTER 2025
EU:s anslutning 2026 följer på ett hektiskt och politiskt betydelsefullt valår. Händelserna under 2025 förebådade faktiskt en del av den dynamik som diskuteras i dag. I Rumänien präglades valet av samordnade kampanjer och utländsk inblandning i sociala medier. I Polen misslyckades premiärminister Donald Tusk med att på ett avgörande sätt stärka sitt partis ställning i presidentvalet. I Tyskland återtog kristdemokraterna makten och i Tjeckien vann den konservative Andrej Babiš ännu en valseger. Denna utveckling sker mot bakgrund av ett pågående krig i Ukraina, djupa meningsskiljaktigheter mellan medlemsländerna om hur Kiev ska stödjas och en alltmer spänd relation till USA. I detta sammanhang får valet 2026 en betydelse som går utöver den nationella dimensionen och framstår som en potentiell faktor i omdefinieringen av europeisk geopolitik.
UNGERN: EN MÖJLIG VÄNDPUNKT FÖR DET EUROPEISKA KONSERVATIVA LÄGRET
Av alla kommande val framstår det ungerska som särskilt betydelsefullt för hela unionens struktur. Omröstningen 2026 kan innebära slutet på den längsta oavbrutna mandatperioden för en premiärminister i EU. Viktor Orbán, som redan satt vid makten mellan 1998 och 2002 och sedan permanent sedan 2010, kandiderar för en sjätte mandatperiod i ett djupt förändrat politiskt sammanhang. Hans ledarskap utmanas nu av Péter Magyar, en tidigare Fidesz-medlem som nu är ledare för oppositionspartiet Tisza. Även om de två partierna inte har några markanta skillnader i sociala frågor fokuserar Magyars förslag på behovet av att förbättra ungrarnas köpkraft och återuppbygga mer samarbetsvilliga relationer med Bryssel. Denna aspekt är central med tanke på de europeiska sammanhållningsfonderna, vars utbetalning är villkorad av att rättsstatsprincipen respekteras. De senaste opinionsundersökningarna visar på en betydande ledning för Tisza, omkring tretton procentenheter, men det slutliga resultatet är fortfarande öppet. Oavsett utgången kommer effekterna av den ungerska omröstningen att överskrida nationsgränserna. Orbán är en nyckelperson inom den europeiska nationalkonservatismen och har en stark politisk samhörighet med den vision som USA:s president Donald Trump står för. Hans inställning till migration, demokratiska normer och inte minst kriget i Ukraina skiljer sig avsevärt från den rådande inställningen i EU. En eventuell förändring av ledarskapet i Budapest skulle kunna förändra beslutsdynamiken i Europeiska rådet avsevärt, i ett avgörande ögonblick för det framtida stödet till Kiev.
SÄKERHET, INBLANDNING OCH UPPRÄTTHÅLLANDE AV DEMOKRATIN: DET SVENSKA FALLET
Det allmänna valet i september i Sverige sker mot bakgrund av en växande oro för den nationella säkerheten och utländsk inblandning i demokratiska processer. Koalitionsregeringen, som består av centristiska, socialistiska, liberala och kristdemokratiska partier, har liknande stödnivåer som vid tidigare val men står inför stigande brottslighet. Den främsta oron är dock potentiell extern inblandning. Genom att stärka cybersäkerhetsförmågan kan man hantera farhågor om operationer liknande dem som redan observerats i andra europeiska länder. Sådan inblandning skulle kunna gynna politiska krafter som är mer ambivalenta gentemot Ryssland.
NORRA OCH ÖSTRA EUROPA
Även i norra Europa förbereder sig Danmark för en nationell omröstning under växande osäkerhet. Socialdemokraternas förlust i Köpenhamn och försvagningen av Mette Frederiksens regeringskoalition tyder på ett möjligt ledarskifte. De senaste årens hårda linje mot migranter verkar inte ha gett önskat valresultat. Till detta kommer oron för kungadömets territoriella integritet, som fått ny näring av USA:s uttalanden om Grönland.
I Östeuropa utgör Bulgarien ett praktexempel på politisk instabilitet. Införandet av euron i januari 2026 är ett historiskt steg, men landet är fortfarande fast i en institutionell kris som började med att regeringen avgick efter protester mot korruption och oligarkier. Presidentvalet i november, tillsammans med parlamentsvalet, kan bryta dödläget och omdefiniera Bulgariens roll inom EU.
SLOVENIEN OCH LETTLAND: VALKONKURRENS OCH FRAGMENTERING AV DET POLITISKA SYSTEMET
De planerade parlamentsvalen i Slovenien och Lettland bidrar till att komplettera bilden av ett politiskt och institutionellt laddat 2026 och erbjuder två emblematiska exempel på de styrningssvårigheter som många europeiska politiska system står inför. I Slovenien visar opinionsundersökningarna en liten fördel för center-högeroppositionen jämfört med den nuvarande center-vänstermajoriteten som leds av premiärminister Robert Golob. Denna marginal verkar dock vara otillräcklig för att säkerställa en tydlig styrbarhet efter valet. Det slovenska partisystemet kännetecknas av en växande fragmentering, som accentueras av att nya grupperingar träder in på den politiska scenen och attraherar en flyktig och alltmer minskande väljarkår. Detta gör det troligt att det kommer att krävas en komplex förhandlingsfas för att bilda regering, med risk för instabila koalitioner eller kortlivade regeringar. I Lettland kommer parlamentsvalet i oktober att spela en avgörande roll för framtiden för den nuvarande mitten-högerkoalitionen som leds av premiärminister Evika Siliņa. Opinionsundersökningar visar att den konservativa Nationella alliansen leder, vilket tyder på en möjlig förstärkning av politiska krafter som är mer benägna att inta en försiktig hållning till europeisk integration och som är särskilt känsliga för frågor om säkerhet och nationell identitet. I båda fallen kommer valresultatet inte bara att påverka inrikespolitiken, utan kan också påverka de två ländernas förmåga att effektivt positionera sig inom EU:s beslutsprocesser, i en tid då sammanhållning och institutionell stabilitet får allt större strategisk betydelse.
FRAMTIDSSCENARIER FÖR DE EUROPEISKA INSTITUTIONERNA
Sammantaget ger valet 2026 en bild av ett komplext och potentiellt omvälvande scenario för EU, där den nationella dynamiken i allt högre grad sammanflätas med överstatliga beslutsprocesser. En potentiell förstärkning, eller till och med en möjlig försvagning, av konservativa och nationalkonservativa krafter kommer inte bara att få konsekvenser för enskilda stater, utan kommer också att få direkta effekter på hur de viktigaste EU-institutionerna fungerar. I synnerhet kan dessa resultat påverka den interna maktbalansen inom Europeiska rådet och påverka förmågan att nå kompromisser i viktiga frågor som stödet till Ukraina, migrationspolitiken, energiomställningen och respekten för rättsstatsprincipen. Samtidigt kommer samrådet 2026 att bidra till att definiera maktbalansen mellan de politiska grupperna i Europaparlamentet och styra lagstiftningsprioriteringarna i nästa fas av den institutionella cykeln. I ett sammanhang som kännetecknas av växande yttre tryck och större inre polarisering kommer stabiliteten i unionens beslutsmekanismer till stor del att bero på de politiska krafternas förmåga att omsätta valkonsensus i styrningsstrategier som är sammanhängande och förenliga med EU:s ramverk. Av dessa skäl är en analys som går utöver valkonkurrensens villkorliga dimension nödvändig för att förstå de politiska banor som kommer att forma Europa på medellång sikt och för att bedöma graden av stabilitet eller eventuell omorientering av den europeiska integrationen under de kommande åren.