För en konservativ miljöpolitik: hållbarhet, konkurrenskraft och pragmatism

Miljö- och landskapsskydd har historiskt sett varit djupt konservativa värderingar. Själva begreppet ”bevarande” innebär ett ansvar som förvaltare av vår mark, vår natur och framtida generationer. Under de senaste åren har dock den europeiska miljöpolitiken förvandlats till en dogmatisk ideologi – den så kallade Green Deal – som riskerar att avindustrialisera Europa och försätta dess medborgare i fattigdom.

Det är dags att införa en ny strategi för miljöpolitiken, där katastrofism och statlig styrning ersätts med pragmatism, teknisk neutralitet och skydd av den ekonomiska strukturen.

Den grundläggande bristen i den nuvarande europeiska politiken ligger i införandet av orealistiska tidsfrister och förbud som införs uppifrån och ner, såsom avvecklingen av förbränningsmotorer senast 2035 eller de drakoniska direktiven om att förbättra bostädernas energieffektivitet på familjernas bekostnad. Denna strategi räddar inte planeten – med tanke på att Europa står för mindre än 9 procent av de globala utsläppen – utan överlämnar istället hela strategiska marknader till Kina och undergräver konkurrenskraften hos våra små och medelstora företag.

En pragmatisk och konservativ miljöpolitik vilar på tre pelare:

• Teknisk neutralitet: Omställningen kan inte enbart bygga på sol- och vindkraft. Det är avgörande att satsa på nästa generations kärnkraft, syntetiska bränslen, biobränslen och biometan. Europa bör inte på förhand bestämma vilken teknik som ska dominera, utan snarare skapa förutsättningar där forskning och näringsliv kan utveckla de bästa lösningarna.
• Skydd av industriell och jordbruksmässig suveränitet: Europeiska jordbrukare och djuruppfödare är inte ”förorenare som ska straffas”, utan de främsta och viktigaste väktarna av marken och landskapet. Den gröna politiken måste sluta undergräva det europeiska jordbruket genom byråkrati för att gynna billiga utländska produkter som inte omfattas av jämförbara miljöstandarder.
• Ekonomisk tillväxt som en förutsättning: Endast ett välmående och tekniskt avancerat samhälle har resurser att skydda miljön. Avindustrialisering leder endast till fattigdom och social nedgång – två förhållanden som historiskt sett bidrar till markens försämring snarare än till dess bevarande.

Europa måste återfinna balansen mellan miljöskydd och bevarandet av sin industriella och jordbruksbaserade civilisation. Verklig hållbarhet handlar inte om att förstöra ekonomin, utan om att stärka den genom innovation och respekt för våra regioners särdrag.

Giuseppe Arnone.