SAFE inför rätta: Ett program som vilar på bräcklig rättslig grund

Rumänien lånar upp till 16,68 miljarder euro till försvarsändamål inom ramen för SAFE-programmet. Författningsdomstolen har nu fastställt att regeringen, som ligger bakom en central del av programmet, överskred sina befogenheter. Domstolen har inte ogiltigförklarat några avtal, och de politiska efterverkningarna fortsätter att visa sig.

SAFE-lånen måste återbetalas, vilket innebär att varje avtal som tecknas inom ramen för programmet blir en skuld för de rumänska skattebetalarna. Den första utbetalningen på cirka 2,5 miljarder euro gjordes den 26 augusti. Pengar i den storleksordningen kräver korrekta förfaranden. AUR hävdar att rumänerna istället möttes av bristande insyn, och i sin brottsanmälan till den nationella antikorruptionsmyndigheten (DNA) redogör organisationen för varför.

Anmälan omfattar hela kedjan: förberedelser, val av företag, förhandlingar, tilldelning, finansiering och genomförande. I anmälan uppmanas åklagarna att utreda eventuellt tjänstefel, urkundsförfalskning och brott mot EU:s ekonomiska intressen.

• Rheinmetall: AUR pekar på stora kontrakt som är koncentrerade till en enda industrikoncern och undrar hur de tekniska specifikationerna har utformats.
• Piranha 5: Ett projekt om 139 fordon avslogs. AUR jämför den kostnad på cirka 6 miljoner euro per fordon som presenterades för parlamentet med de cirka 9,4 miljoner euro som angavs senare. Tillverkaren hävdar att konfigurationerna inte är direkt jämförbara.
• Enskilt vapensystem: detta program på 816,6 miljoner euro inleddes med sju potentiella operatörer, och AUR undrar hur en åttonde operatör kom att kopplas till den valda lösningen.
• OCCULT-AI: AUR ifrågasätter hur Digi vann ett projekt värt cirka 190–200 miljoner euro.

En begäran är särskilt tydlig. AUR vill att DNA ska beslagta ursprungliga elektroniska filer och metadata, så att utredarna kan se när dokumenten skapades eller ändrades. Militär sekretess kan vara berättigad. Men som AUR uttrycker det: ”hemligstämplat” får inte betyda ”omöjligt att verifiera”.

Försäljningen av Mangalia-varvet är den andra knäckfrågan. Tillgångarna gick till Rheinmetall för cirka 138 miljoner euro, vilket är ungefär 46 miljoner euro lägre än det ursprungliga priset. AUR medger att denna skillnad i sig inte bevisar någonting, men hävdar att den inte kan avfärdas utan vidare. För en stat som säljer strategiska industriella tillgångar samtidigt som den lånar upp miljarder är det en rimlig fråga att ställa.

Författningsdomstolen (CCR) biföll deputeradekammarens talman Sorin Grindeanus begäran med 5 röster mot 4. Domstolen konstaterade att det förelåg en konstitutionell rättslig konflikt mellan parlamentet och regeringen. När en regering har avsatts genom en misstroendeomröstning begränsar artikel 110.4 dess befogenheter till rutinmässig offentlig förvaltning. Den får inte utfärda nödförordningar. Händelseförloppet är skadligt. Den 5 maj, dagen för misstroendeomröstningen, lade regeringen till 12 nya artiklar till det som blev nödförordning 38/2026. Enligt uppgift medgavs skälet i motiveringen: regeringen skulle kunna hindras från att utfärda förordningar under en övergångsperiod. Förordningen offentliggjordes den 8 maj. I praktiken skyndade regeringen igenom ett rättsligt ramverk innan den förlorade befogenheten att göra det. Att acceptera detta agerande skulle innebära att regeringen får kontroll över lagstiftande församlingen, när det borde vara tvärtom. Stiripesurse rapporterar att Ilie Bolojan och Radu Miruță nu måste redogöra för sina beslut rörande SAFE. Domstolen fann ingen skyldig till brott, men bekräftade att den verkställande makten böjde en konstitutionell regel när det passade dess tidsplan.

Advokaten Toni Neacșu hävdar att ”SAFE-förordningen inte är samma sak som SAFE-lagen”. Enligt hans tolkning ingicks avtalen på andra rättsliga grunder. Ett beslut om lagkonflikt innebär inte heller att en lagtext upphävs. Det anger för myndigheterna hur konflikten ska lösas. I värsta fall kan en behörig regering tvingas utfärda förordningen på nytt, vilken reglerar frågor som exempelvis exproprieringar.

AUR:s försvarsutskott intar en liknande hållning. Beslutet innebär inte att avtalen automatiskt upphävs, men oegentligheter kan leda till rättstvister och extra kostnader. Kritikerna kommer att hävda att avsaknaden av automatiska konsekvenser är den verkliga skandalen: ett förfarandebrott har bekräftats, men ändå förändras ingenting i avtalen. Om detta stämmer beror på senare rättsliga prövningar, vilka ännu inte har ägt rum.

De mest påtagliga skadorna gäller upphandlingar av motorvägsprojekt. Appellationsdomstolen i Bukarest har vid upprepade tillfällen ställt sig på konkurrenternas sida:

• I september ogiltigförklarade myndigheten de flesta av besluten avseende sträckorna 1 och 2 av motorvägen Suceava–Siret. Myndigheten måste fortsätta förfarandet och på nytt bedöma anbuden från Concelex, Construcții Erbașu och konsortiet Far Foundation.
• Den 6 oktober biföll den Concelex klagomål rörande delsträcka 3.
• Den 5 augusti upphävde den verkställigheten av kontraktet på 3,57 miljarder euro för A8-sträcka 4 (Iași–Ungheni), som tilldelats Itinera, Saipem och ICM.

Sammantaget uppgår dessa kontrakt till cirka 9 miljarder lei. Förseningar i detta sammanhang innebär kostnader. Omvärderingar tar tid, och tid kan kosta både staten och entreprenörerna. Antena 3 rapporterar dessutom om påståenden från anonyma medlemmar i Nationella rådet för klagomålshantering (CNSC) om att regeringen utövat påtryckningar på dem för att de skulle avslå klagomålen. CNSC:s ordförande förnekar detta.

AUR ställer också frågan till den nyutnämnde premiärministern Luca Niculescu om hans regering kommer att ta över den tidigare regeringens åtaganden. Hans svar kommer att visa om den kommande regeringen betraktar SAFE som ett arv som ska försvarras eller som ett problem som ska granskas.

Fakta är entydiga på två punkter. CCR bekräftade att det föreligger en konstitutionell konflikt, och domstolarna har redan ogiltigförklarat viktiga upphandlingsbeslut avseende motorvägar. Att bevisa resten – inklusive anklagelserna om favorisering, uppblåsta kostnader och påtryckningar mot klagomålsinstansen – är den uppgift som åklagare och domare nu står inför.