Subscribe
Framväxten av avancerade modeller för artificiell intelligens förändrar cybersäkerhetslandskapet i grunden och medför oöverträffade möjligheter, men också nya former av risker. Å ena sidan förbättrar dessa tekniker förmågan att identifiera sårbarheter, påskynda identifieringen av hot och stärka den digitala infrastrukturens motståndskraft. Å andra sidan kan samma verktyg användas i ont uppsåt för att automatisera cyberattacker, identifiera svagheter i systemen och öka hastigheten och omfattningen av cyberincidenter. För att hantera detta scenario har Europeiska kommissionen utarbetat en handlingsplan som syftar till att skapa en samordnad insats mot de risker och möjligheter som uppstår genom avancerad artificiell intelligens inom cybersäkerhet. Initiativet involverar medlemsstaterna, de europeiska institutionerna och näringslivet i syfte att stärka säkerheten i det europeiska digitala ekosystemet genom en integrerad strategi som bygger på samarbete, teknisk innovation och ett gemensamt regelverk.
UTVÄRDERING OCH DET EUROPEISKA REGLERINGSRAMVERKET
En av strategins centrala delar rör förebyggande utvärdering av avancerade modeller för artificiell intelligens. De regler som införs genom AI-lagen kräver att sådana system genomgår en riskanalys och att lämpliga riskbegränsande åtgärder vidtas innan de släpps ut på den europeiska marknaden. För att stärka den oberoende expertisen på detta område kommer kommissionen att främja inrättandet av en europeisk organisation som ägnar sig åt utvärdering av AI-modeller, med särskilt fokus på cybersäkerhetsaspekter. Infrastrukturen, som förväntas vara i drift senast 2027, kommer att stärka de oberoende bedömningarna av artificiell intelligens kapacitet och risker på internationell nivå och därmed stödja AI-kontorets regleringsverksamhet. Detta initiativ ingår i ett redan omfattande regelverk. Utöver AI-lagen, vars bestämmelser för avancerade modeller träder i kraft fullt ut den 2 augusti 2026, samt uppförandekoden för artificiell intelligens, baseras den europeiska strategin på lagen om cyberresiliens, som senast i slutet av 2027 kommer att införa principen om inbyggd säkerhet för hårdvara och mjukvara; NIS2-direktivet för skydd av kritiska sektorer; lagen om digital operativ motståndskraft för finanssektorn; samt lagen om cybersolidaritet, som syftar till att stärka Europas förmåga att förebygga, förbereda sig för och hantera storskaliga cyberattacker.
TILLGÅNG TILL AVANCERAD TEKNIK OCH SÄKER FÖRSÖKSVERKSAMHET
Ett annat mål med planen är att skapa transparenta och strukturerade villkor för tillgång till de mest avancerade systemen för artificiell intelligens. I detta syfte kommer kommissionen att samarbeta med Europeiska unionens byrå för cybersäkerhet (ENISA) för att utveckla en europeisk modell som reglerar tillgången till AI-funktioner för cybersäkerhet, vilket gör det möjligt för offentliga och privata organisationer att använda dessa verktyg enligt gemensamma kriterier. Parallellt med detta kommer ENISA och kommissionens gemensamma forskningscentrum att utveckla en säker plattform avsedd för testning av artificiell intelligens tillämpad på cybersäkerhet. Simulerade miljöer kommer att möjliggöra testning av systemens beteende och spridning av expertis om säker användning av AI bland aktörer inom strategiska sektorer, såsom energi, transport, hälso- och sjukvård, finans och offentlig förvaltning.
STÄRKANDE AV EUROPAS MOTSTÅNDSKRAFT OCH FÖRBÄTTRING AV DE NATIONELLA KAPACITETERNA
Planen lägger särskild tonvikt på att skydda Europas kritiska infrastruktur, som anses vara särskilt utsatt för sårbarheter till följd av missbruk av artificiell intelligens. Organisationer uppmanas därför att stärka sina rutiner för cyberhygien, sin riskhantering och tillämpningen av principen om inbyggd säkerhet. Samtidigt uppmuntras användningen av befintliga resurser inom artificiell intelligens, inklusive modeller med öppen källkod, för att påskynda identifieringen och åtgärdandet av sårbarheter samt för att förbättra förebyggandet av och hanteringen vid cyberattacker. I detta sammanhang är vikten av att upprätthålla en stark nationell förmåga att påverka den digitala politiken särskilt uppenbar. Även om europeisk samordning är avgörande för att hantera gränsöverskridande hot måste varje medlemsstat upprätthålla självständig teknisk expertis, beslutsförmåga och industriella verktyg för att skydda sin nationella säkerhet. Tillgången till inhemsk expertis möjliggör skydd av kritisk infrastruktur, minskning av externa tekniska beroenden och snabba insatser i händelse av en cyberkris. Samtidigt fungerar investeringar i den nationella utvecklingen av ny teknik även som en hävstång för industripolitiken, genom att främja tillväxten av innovativa företag, locka till sig investeringar, utveckla högkvalificerad arbetskraft och stärka den ekonomiska konkurrenskraften. Förmågan att aktivt bidra till utformningen av den europeiska digitalpolitiken är därför inte bara en säkerhetsfråga, utan också en nödvändig förutsättning för att säkerställa långsiktig ekonomisk utveckling, innovation och strategisk autonomi.