Subscribe
EU-kommissionens beslut den 5 december 2025 att utkräva böter om 120 miljoner euro av X enligt Digital Services Act (DSA) innebär en kraftig intensifiering av kommissionens regleringsstrategi gentemot stora onlineplattformar.
Domen är den första sanktionen för bristande efterlevnad som utfärdats inom ramen för DSA och ses som ett bevis på EU:s beslutsamhet att genomdriva sitt nya ramverk för transparens, ansvarighet och plattformstillsyn.
Men för gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) avslöjar beslutet samtidigt ihållande svagheter i DSA:s verkställighetslogik – svagheter som riskerar att omvandla en lag som är avsedd att säkerställa rättvisa till en lag som är benägen att tillämpas godtyckligt, inkonsekvent eller politiskt färgad.
Domen faller i en miljö som redan präglas av eskalerande ingripanden från Irlands dataskyddskommission (DPC), som har utdömt miljardbelopp i GDPR-böter bara i år. Detta mönster har åter väckt frågor om proportionalitet, rättssäkerhet och den regleringsbörda som läggs på ett redan missgynnat europeiskt tekniskt ekosystem. Många observatörer hävdar att Europas regelverk, om det drivs längre, riskerar att kväva innovation i jakten på abstrakta efterlevnadsideal.
Kärnan i kommissionens ärende är tre påstådda brister i transparensen. Den första handlar om X:s omgjorda blå bock, som tillsynsmyndigheterna beskriver som ”vilseledande design”. Sedan företaget bytte namn från Twitter till X har den blå bocken – som tidigare var en kontrollerad verifieringsmarkör – kunnat köpas med minimal identitetsgranskning. Kommissionen hävdar att detta suddar ut gränsen mellan verifierade och icke-verifierade konton, vilket ökar exponeringen för imitation och felaktig information. Även om DSA inte kräver verifiering, förbjuder den uttryckligen funktioner som antyder autentisering där ingen sådan finns.
Det andra påstådda intrånget gäller brister i X:s annonsregister. Forskare rapporterar långsam laddning, ofullständiga poster och saknade detaljer om inriktningskriterier, innehåll och sponsoridentiteter. Enligt kommissionen undergräver dessa luckor upptäckten av systemrisker som politisk manipulation eller diskriminerande annonsmetoder.
Den tredje frågan gäller hinder för forskares tillgång. X:s begränsningar av skrapning och analys av offentliga data strider enligt kommissionen mot artiklarna 39 och 40.12, enligt vilka mycket stora plattformar måste underlätta oberoende studier av plattformsbeteende och systemrisker.
Trots att kommissionen hävdar att böterna på 120 miljoner euro återspeglar hur allvarliga och långvariga dessa överträdelser är, har den vägrat att förklara beräkningsmetoden. I stället förlitar den sig på breda hänvisningar till proportionalitet och användarpåverkan. X måste nu åtgärda verifieringssystemet inom 60 arbetsdagar och tillhandahålla handlingsplaner för transparens i reklam och tillgång till forskning inom 90 arbetsdagar. Misslyckande kan leda till återkommande påföljder. Förfarandet går tillbaka till december 2023, efter preliminära resultat i juli 2024, och åtföljer andra utredningar om påstått olagligt innehåll och manipulation.
Individuellt är frågor om verifieringsintegritet, reklamupplysning och forskningstillgång giltiga. Men som ECR:s medordförande Nicola Procaccini och Patryk Jaki noterar avslöjar kommissionens tillvägagångssätt djupare strukturella dysfunktioner i DSA:s verkställighetsarkitektur.
Domen belyser ett växande gap mellan DSA:s uttalade mål och dess operativa verklighet. Trots att det presenterades som ett neutralt transparenssystem tyder tidig verkställighet på att tillsynsmyndigheterna lutar sig mot mycket subjektiva tolkningar av ”risk” och ”skada”. För ECR är detta skifte farligt: när avsikt snarare än påvisat beteende blir grunden för verkställighet, utsätts plattformar för osäker, diskretionär och potentiellt politiserad regleringsmakt. I avsaknad av definierade mått riskerar tillämpningen att bli selektiv under täckmantel av konsumentskydd.
Kommissionens tystnad om sanktionsmetodik förvärrar dessa farhågor. Utan tydliga mätvärden kan branschen inte på ett meningsfullt sätt bedöma efterlevnadsskyldigheter. För lagstiftare, forskare och plattformsoperatörer innebär denna oklarhet att DSA förskjuts bort från ett förutsägbart, regelbaserat system och mot diskretionära ingripanden.
Denna episod kristalliserar också en bredare filosofisk klyfta mellan regleringskulturer. USA betonar åtgärder efter överträdelser och rättslig korrigering, medan EU i allt högre grad förlitar sig på föregripande kontroll och expansiva efterlevnadsstrukturer. X-domen står i centrum för denna klyfta. För kritiker inom ECR och utanför Europa visar beslutet på en regleringskultur som är mer inriktad på symboliska påståenden än praktiska resultat – en kultur som riskerar att provocera fram vedergällningsåtgärder från Washington och destabilisera det transatlantiska samarbetet.
Inom EU kan böterna intensifiera de växande tvivlen på DSA:s inriktning. Medlemsländer som hyser stora arbetsgivare inom tekniksektorn börjar bli oroliga över omfattningen och takten i tillämpningen. Utan tydligare riktmärken och starkare skydd mot selektiv tillämpning kan både näringslivet och regeringarna börja motsätta sig kommissionens tillsyn. Snarare än att signalera styrka i regleringen kan X-fallet komma att bli fokuspunkten för en bredare uppgörelse om EU:s ekonomiska strategi och konstitutionella balans.
Denna utveckling sker i ett bredare klimat som präglas av Irlands bestämda tillämpning av GDPR. Irland, som är hemvist för många europeiska teknikhuvudkontor, har blivit EU:s främsta nav för efterlevnad av GDPR och har sedan 2018 utdömt böter på 4,04 miljarder euro – mer än fyra gånger så mycket som någon annan myndighet. Enbart under 2025 översteg GDPR-böterna 5,88 miljarder euro. TikTok fick 530 miljoner euro i böter i maj för att ha överfört EES-data till Kina utan tillräckliga skyddsåtgärder, medan Meta såg aktivering av en straffavgift på 1,2 miljarder euro kopplad till överträdelser efter Schrems II.
Konservativa ledamöter i Europaparlamentet har länge varnat för att sådana kumulativa påtryckningar hotar Europas konkurrenskraft i förhållande till USA och Kina. Kritikerna menar att DSA:s uttalade mål – att skydda minderåriga, bekämpa desinformation och hantera systemrisker – håller på att omvandlas till verktyg för förebyggande innehållskontroll. I 2024 års utfrågningar frågade ECR-ledamoten Piotr Müller ut kommissionär Virkkunen om hemlig kommunikation med plattformar, vilket upprepade tidigare farhågor om kommissionär Thierry Bretons brev till Elon Musk där han uppmanade till modereringsbeslut. Dessa interaktioner riskerar att sudda ut gränsen mellan tillsyn och tvång, vilket minskar utrymmet för avvikande åsikter.
De ekonomiska konsekvenserna är djupgående. Europas överdrivet försiktiga regleringsreflex hämmar redan innovation och ökar beroendet av importerad teknik. Stora böter avleder kapital från forskning och produktutveckling till efterlevnadskostnader. Parallella DSA-utredningar om Meta, AliExpress och andra ger ytterligare instabilitet.
ECR har föreslagit pragmatiska reformer: knyta verkställighet till påvisbar skada, anta objektiva sanktionsmått och kräva konsekvensbedömningar av innovation och yttrandefrihet innan större påföljder utdöms.
X:s svar kommer att sätta kommissionens hållning på prov. Företaget kommer sannolikt att överklaga samtidigt som man förbereder sig för att följa reglerna – en dubbel process som tar stora resurser i anspråk. För EU:s del kommer fallet att avgöra om DSA framstår som ett principiellt regleringsverktyg eller ett politiskt flexibelt instrument.
USA:s svar understryker de geopolitiska insatserna. Högt uppsatta tjänstemän i Trumpadministrationen har beskrivit böterna som en attack mot amerikansk innovation och yttrandefrihet. Vice president JD Vance skrev på X den 4 december: ”Rykten florerar om att EU-kommissionen kommer att bötfälla X med hundratals miljoner dollar för att de inte ägnar sig åt censur. EU borde stödja yttrandefriheten och inte attackera amerikanska företag på grund av skräp.”
Med tanke på tonen i det amerikanska svaret och administrationens vilja att försvara amerikanska företag på ett aggressivt sätt, verkar en diplomatisk kompromiss osannolik. Washington betraktar nu kommissionens åtgärder – och de tjänstemän som leder dem – med öppen fientlighet.
Insatserna sträcker sig bortom den omedelbara tvisten med X. DSA utgör, tillsammans med DMA, AI-lagen och de framväxande cybersäkerhetsreglerna, ryggraden i EU:s ambition att definiera en distinkt europeisk modell för digital styrning. Fallet X väcker dock en obekväm fråga för beslutsfattare: kan EU upprätthålla sin suveränitet på regleringsområdet utan att undergräva sin egen tekniska relevans? Europa är fortfarande strukturellt beroende av amerikanska molnleverantörer, asiatisk hårdvara och externa AI-modeller. Genom att lägga efterlevnadsskyldigheter på plattformar som redan är försiktiga med den europeiska marknaden riskerar Bryssel att påskynda en långsam utflyttning av stora digitala företag – en ”innovationsdränering” som redan syns i investeringsmönstren, där riskkapitalet i allt högre grad flödar till USA och Gulfstaterna.
Det finns också en demokratisk dimension att ta hänsyn till. DSA ger kommissionen exceptionella diskretionära befogenheter, inklusive möjligheten att kräva snabb borttagning av innehåll under kriser, utfärda bindande order till plattformar och tvinga fram omfattande tillgång till data. Medborgarrättsgrupper har börjat varna för att dessa befogenheter skulle kunna åberopas i politiskt känsliga sammanhang utan strikta procedurmässiga begränsningar. De anser att X-domen visar hur tillämpningen kan glida i riktning mot tolkningsflexibilitet snarare än strikt laglighet. Om sådana tendenser fortsätter kan trovärdigheten för EU:s regleringsstyrning – som länge har byggt på förutsägbarhet och rättsstatlig legitimitet – urholkas samtidigt som det globala förtroendet för europeiska institutioner vacklar.