Subscribe
NATO:s toppmöte i Haag den 24 juni hade en turbulent prolog redan innan det officiella öppnandet. President Donald Trump gjorde under sin resa till Nederländerna ombord på Air Force One uttalanden som rubbade balansen i alliansen. I en kommentar till artikel 5 i Nordatlantiska fördraget – huvudprincipen för kollektivt försvar – insinuerade Trump att dess tillämpning kunde vara ”tolkningsbar”, vilket kastade tvivel över en av NATO:s mest stabila grundvalar. Artikel 5, som är en integrerad del av Washingtonfördraget från 1949, slår fast att en väpnad attack mot en eller flera medlemmar ska betraktas som en attack mot alla. Den har bara åberopats en gång i alliansens historia, efter attackerna den 11 september 2001. Trumps utbrott utlöste en våg av oro bland allierade, vilket fick honom att delvis korrigera sina ord och medge att Air Force One inte var rätt plats för sådana känsliga klargöranden.
NYA UTGIFTSMÅL OCH MORALISK ÖVERTALNING FRÅN OSS
Ett centralt tema för toppmötet var USA:s förslag om att öka försvarsutgifterna till 5% av BNP för varje medlemsland till 2035. Denna siffra ska fördelas mellan 3,5% som ska gå till försvaret i strikt mening och 1,5% som ska användas till relaterade infrastrukturutgifter. Detta förslag har framkallat blandade reaktioner. EU:s handelskommissionär Valdis Dombrovskis varnade för risken för ”defence washing”, dvs. tendensen att inkludera utgiftsposter som inte är strikt relevanta under kategorin försvar. I detta avseende har Trumps moraliska övertalning visat sig vara genomgripande och splittrande, vilket har belyst de interna spänningarna inom alliansen om vilka prioriteringar och kriterier som ska gälla för att utvärdera enskilda staters engagemang.
DE VIKTIGASTE EUROPEISKA LEDARNAS STÅNDPUNKTER
I samband med toppmötet har en axel mellan Frankrike, Tyskland och Storbritannien bildats för att vägleda diskussionen. Storbritanniens premiärminister Keir Starmer bekräftade Storbritanniens åtagande att nå utgiftsmålet på 5 procent, med hjälp av ett beräkningssystem som lägger samman försvarsbudgeten och budgeten för nationell säkerhet. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz kallade toppmötet ”historiskt” och underströk Berlins vilja att investera betydande belopp i det gemensamma försvaret. I en gemensam ledare med Frankrikes president Emmanuel Macron, publicerad i Financial Times, framhöll de båda ledarna att det största hotet mot den europeiska säkerheten kommer från ett ”revisionistiskt Ryssland”, och upprepade vikten av kärnvapenavskräckning och ökade militära investeringar. Frankrike och Tyskland, som för närvarande spenderar över 2 procent av BNP på försvaret, har sagt att de avser att öka detta till 3,5 procent och lägga till ytterligare 1,5 procent för bredare utgifter.
EN BRÄCKLIG BALANS MELLAN AMERIKANSKT TRYCK OCH EUROPEISK SAMMANHÅLLNING
Trumps återkomst på scenen har aktualiserat spänningarna mellan USA och vissa europeiska partner, särskilt när det gäller fördelningen av den ekonomiska bördan inom alliansen. Trump har med kraft hävdat den roll han spelade under sin tidigare administration för att öka bidragen från de allierade, och hävdade att Nato var ”på gränsen till misslyckande” och att tröskeln på 5% utgör ett tillräckligt värde för att garantera alliansens styrka och funktionalitet. Under tiden har Macron sökt ett närmande och träffat Trump i ett mer informellt sammanhang under en middag, medan Natos generalsekreterare Mark Rutte har försökt medla och berömt Trump i ett privat meddelande som senare offentliggjordes. Denna gest har dock inte tagits emot väl av vissa europeiska kanslier, som ser med misstänksamhet på ensidiga eftergifter till USA.
INTERNA SPLITTRINGAR OCH RYSSLANDS ROLL
Toppmötet ägde rum mot bakgrund av den nu långvariga konflikten i Ukraina och Rysslands förnyade självhävdelse i det eurasiska området. Rutte uppmanade till antagande av en slutkommuniké till stöd för Kiev, och USA återupptog utbytet av underrättelseinformation med övriga medlemmar, ett viktigt tecken på sammanhållning och solidaritet. De interna motsättningarna kvarstår dock. Medan de nordiska länderna sade sig vara för att öka utgifterna, uttryckte Spanien starkt motstånd mot 5-procentsmålet och ansåg att det var ohållbart. Denna kontrast återspeglar svårigheten att förena de 32 medlemsländernas olika ekonomiska kapacitet och politiska prioriteringar.
EN ALLIANS SOM SÖKER NY SAMMANHÅLLNING
NATO:s toppmöte i Haag utgjorde ett avgörande steg för Atlantpaktens framtid. Mötet belyste å ena sidan vissa länders beslutsamhet att stärka den gemensamma försvarsförmågan, å andra sidan den växande komplexiteten i att upprätthålla en enad front inför interna och externa utmaningar. Trumps ord och förslag har åter öppnat upp gamla sprickor, men har också tvingat alliansen att öppet konfrontera problemet med det kollektiva försvarets ekonomiska och strategiska hållbarhet. I ett instabilt geopolitiskt sammanhang står Nato inför behovet av att omformulera sin roll och göra sig mer sammanhängande i fråga om medel och mål. Toppmötet i Haag löste inte alla motsättningar, men det klargjorde att alliansens balans inte längre kan grundas enbart på automatik och vanor: det är dags för konkreta och gemensamma politiska val.