Europa tar fram en djärv färdplan för försvaret fram till 2030

EU presenterar planer på en ”drönarmur” och förstärkt övervakning österut för att motverka nya hot

Europeiska unionen förbereder en ambitiös militär omvandling som syftar till att stärka försvaret mot en alltmer instabil säkerhetsmiljö. I ett banbrytande dokument som skickats ut till de 27 medlemsländerna beskriver EU-kommissionen sin färdplan för försvaret fram till 2030 och uppmanar till omedelbara åtgärder för att säkerställa att Europa är fullt förberett för att avskräcka från och bemöta moderna hot i slutet av årtiondet.

I centrum för färdplanen står två flaggskeppsprojekt som beskrivs som ”särskilt brådskande”: inrättandet av en europeisk drönarmur och förbättrad övervakning längs EU:s östra flank. Dessa initiativ är ett direkt svar på Rysslands pågående krig mot Ukraina och den senaste tidens ökande antal kränkningar av luftrummet över EU:s territorium. Enligt dokumentet understryker dessa provokationer – som sträcker sig från otillåtna flygningar till cyberattacker – det akuta behovet av snabba och samordnade åtgärder.

”EU måste ha en tillräckligt stark försvarsställning för att på ett trovärdigt sätt avskräcka sina motståndare och svara på alla angrepp”, skrev kommissionen. ”För att vara redo 2030 måste Europa agera nu.”

Den föreslagna europeiska drönarmuren skulle placera ut avancerade obemannade flygsystem längs EU:s gränser för att övervaka rörelser, upptäcka potentiella intrång och stärka kontrollen över kritisk infrastruktur. Detaljerna diskuteras fortfarande, men projektet omfattar ett nätverk av sammankopplade drönare som är utrustade med avancerade sensorer och som kan både övervaka och reagera snabbt. Konceptet går utöver traditionell gränssäkerhet och integrerar civila och militära tillämpningar för att skydda energipipelines, transportnav och andra vitala tillgångar.

Som komplement till drönarinitiativet finns en omfattande plan för att förstärka övervakningen på den östra flanken, där medlemsländer som gränsar till Ryssland och Vitryssland står inför de mest omedelbara riskerna. Denna insats syftar till att förbättra underrättelseutbytet, utöka radartäckningen och införa ny teknik för tidig varning för att upptäcka fientlig aktivitet innan den eskalerar. Målet är att ge europeiska beslutsfattare verktyg för att reagera snabbt i en krissituation och att signalera till potentiella angripare att EU:s gränser är säkra.

Men färdplanen stannar inte där. Ytterligare två flaggskeppsprojekt – European Air Defence Shield och Space Defence Shield – lyfts också fram som pelare för kontinentens långsiktiga säkerhet. Tillsammans skulle dessa initiativ förbättra Europas förmåga att försvara sitt luftrum och skydda kritisk satellitinfrastruktur, med tanke på att framtida konflikter sannolikt kommer att sträcka sig bortom traditionella slagfält till cyber- och rymdområden.

Kommissionen betonar att dessa projekt inte bara är militära till sin omfattning. De kommer att kräva framsteg inom industripolitik, teknisk innovation och gränsöverskridande samarbete. I färdplanen efterlyses en robust försvarsindustriell bas med förmåga till snabb, storskalig produktion och integrering av spjutspetsteknik. Europa måste kunna förnya sig ”i krigets smältdegel”, varnar dokumentet, och se till att dess styrkor har den utrustning och kapacitet som krävs för modern krigföring.

Deltagande i flaggskeppsprojekten kommer att vara öppet för alla medlemsländer, med möjlighet att utse dem till europeiska försvarsprojekt av gemensamt intresse inom ramen för det europeiska försvarsindustriprogrammet (EDIP). Detta alleuropeiska tillvägagångssätt är utformat för att främja samarbete över nationsgränserna och säkerställa att fördelarna med – och ansvaret för – initiativen delas inom hela unionen.

Planens brådskande karaktär återspeglar de ”akuta och växande faror” som Europa står inför. I dokumentet nämns uttryckligen Rysslands ”storskaliga och oprovocerade militära aggression mot Ukraina”, som fortsätter att trappas upp i brutalitet, liksom en ökning av hänsynslösa provokationer mot EU-länder, inklusive cyberattacker och avsiktliga kränkningar av luftrummet. Dessa hot, menar man, kräver en snabbare tidtabell för åtgärder och en vilja att investera i både försvarsförmåga och politisk enighet.

Försvarsfärdplanen 2030 kommer att ligga till grund för diskussionerna vid Europeiska rådets kommande informella möte i Köpenhamn, där ledarna förväntas diskutera finansiering, styrning och de tekniska detaljerna i varje projekt. Även om utmaningar kvarstår – bland annat att säkra tillräcklig finansiering och balansera nationell suveränitet med kollektiva åtgärder – signalerar planen ett avgörande skifte mot en mer självsäker europeisk försvarsställning.

Genom att integrera drönarteknik, rymdbaserat försvar och förbättrad gränsövervakning vill EU bygga upp en trovärdig avskräckande kraft som kan anpassas till den snabbt föränderliga hotbilden. För en kontinent som länge varit beroende av NATO för sin säkerhet är färdplanen inte bara ett politiskt förslag utan ett strategiskt uppvaknande: Europa har för avsikt att ta ett större ansvar för sitt eget skydd.

Alessandro Fiorentino