Subscribe
Den vertikala korridoren för naturgas, ett viktigt strategiskt projekt för energisäkerheten i länderna i Central- och Sydösteuropa, står nästan tre år efter starten inför betydande hinder i genomförandet, trots det uttalade politiska och ekonomiska stödet från Europeiska unionen och USA. För dem som inte känner till detta projekt måste vi besvara frågan: Vad är den vertikala korridoren? Jo, den vertikala korridoren är ett integrerat system av pipelines som skulle möjliggöra transport av naturgas från Grekland (genom LNG-terminaler i Alexandroupolis) via Bulgarien och Rumänien till Moldavien, Ukraina, Ungern och Slovakien. Syftet med detta energiinfrastrukturprojekt är att minska Europas beroende av gas från Ryska federationen, mot bakgrund av de geopolitiska spänningar som ökade efter invasionen av Ukraina.
I slutet av 2022 tillkännagavs undertecknandet av ett samarbetsavtal mellan Grekland, Bulgarien, Rumänien och Ungern, vilket inledde initiativet att bygga ett integrerat rörledningssystem, senare kallat Vertical Natural Gas Corridor. I ett sammanhang som präglas av energikrisen, som förvärrats av konflikten mellan Ryssland och Ukraina, och Ungerns och Slovakiens beroende av rysk gas, har det blivit en strategisk prioritering för EU att eliminera beroendet av rysk gas.
Denna så kallade ”vertikala gaskorridor” är tänkt att sträcka sig över 1.000 kilometer och har kapacitet att vända flödet av naturgas – från källor i söder (Grekland) till förbrukningsställen i norr (Ungern, Slovakien, Moldavien och inte minst Ukraina). Syftet är att stärka energisäkerheten för länderna i centrala och sydöstra Europa. Förutom Grekland, Bulgarien, Rumänien och Ungern deltar även Slovakien, Moldavien och Ukraina i projektet, som också finansieras av USA genom USAID. Även om projektet inledningsvis möttes av entusiasm och optimistiska uttalanden från tjänstemännen, stöter det på stora svårigheter, som liknar en ”urban legend”, på grund av geopolitiska osäkerheter och det faktum att Europa fortfarande drar nytta av rysk gas till konkurrenskraftiga priser som levereras via Turkiet och Turkstream-ledningen.
På den grekiska sidan DESFA SA (operatör av det grekiska nationella gassystemet) och Gastrade, som transporterar flytande naturgas (LNG) från FSRU-stationen i Alexandroupoli. I ICGB-konsortiet, som förvaltar rörledningen Interconnector Greece-Bulgaria (IGB), ingår också på lika villkor det bulgariska statliga bolaget BEH och den grekiska statliga operatören DEPA, i samarbete med det italienska bolaget Edison. I Bulgarien ansvarar den statliga operatören Bulgartransgaz för förvaltningen av det nationella nätet, medan det i de andra länderna är nationella gasöverföringsoperatörer som är inblandade.
Några dagar före den internationella mässan i Thessaloniki 2024 träffades företrädare för operatörerna i den vertikala korridoren (i Thessaloniki) för att bekräfta behovet av att utnyttja den befintliga infrastrukturen optimalt och hitta lösningar för att övervinna flaskhalsarna i den vertikala korridoren. Trots en gemensam förklaring som undertecknats av nio företag nämns inte det faktum att det marknadstest som genomfördes i juli för Grekland nästan inte väckte något intresse – potentiella stödmottagare har inte bokat kapacitet för de kommande 15 åren. Kritiker från olika regioner pekar också på gasimportörernas motvilja, vilket ytterligare bidrar till osäkerheten om projektets framsteg.
Trots dessa nedslående signaler anser operatörerna att förverkligandet av den vertikala korridoren är fortsatt viktigt och beskriver initiativet som av stor strategisk betydelse som väger tyngre än kortsiktiga marknadsfluktuationer. Mot denna bakgrund vänds blickarna mot EU-kommissionen, från vilken operatörerna söker 50% finansiering genom EU-programmet Repower för att minska beroendet av ryska fossila bränslen och uppnå den gröna omställningen. I slutet av förra året, i oktober, träffades gasoperatörer från de länder som deltar i projektet i Budapest inom ramen för CESEC-initiativet för energisammanlänkning i Central- och Östeuropa för att diskutera detaljerna kring finansieringen av den vertikala korridoren.
Kostnader och budget för arbetet med den vertikala korridoren
Även om det exakta beloppet för moderniseringen av överföringssystemen inte har tillkännagivits officiellt, uppskattas den totala kostnaden för arbetena till cirka 450 miljoner euro. Samtidigt har det i Bulgarien tillkännagivits investeringar på mer än 300 miljoner euro, vilket tyder på att den slutliga budgeten kan bli ännu högre. Inom denna ram förväntar sig gasoperatörerna att Europeiska kommissionen ska ge ett betydande bidrag till finansieringen och därmed minska kostnaderna för energiomställningen.
Projektets ursprung och utveckling
De första diskussionerna om att skapa en vertikal naturgaskorridor inleddes redan 2014 av tre länder: Grekland, Bulgarien och Rumänien. Sedan dess har initiativet gått igenom många svåra stunder, och den 182 km långa sammanlänkningsledningen IGB, som invigdes 2022, är bara en av de färdigställda delarna av projektet. I denna ekvation är den starkaste anhängaren av Vertical Corridor-projektet Bulgarien, genom den statliga operatören Bulgartransgaz. Bulgartransgaz vill att denna rutt på bulgariskt territorium ska bli ett alternativ till den nuvarande ryska gasrutten till Västeuropa, med hjälp av alternativa källor i USA, Qatar, Egypten och andra länder.
Efter överenskommelsen hösten 2023 (efter mötet i Thessaloniki i oktober) planerade gasoperatörerna i de stater som deltog i projektet att i juli 2024 genomföra marknadstester samtidigt bland gasimporterande och gashandlande företag för att bedöma deras beredskap att använda den planerade ytterligare kapaciteten. På grundval av resultaten av dessa tester skulle ett beslut fattas om ytterligare investeringar för att utöka anslutningarna. Bulgartransgaz (BTG) beslutade därför i ett omtvistat fall att gå vidare med byggandet utan ett marknadstest och investerade cirka 600 miljoner BGN (motsvarande 306 miljoner euro exklusive moms) utan att ha undertecknat leveransavtal. Bulgartransgaz hävdade att eftersom kapaciteten är permanent finns det inget behov av långsiktiga reservationer.
Samtidigt visade ICGB-konsortiet, som ansvarar för den grekisk-bulgariska pipelinen, mindre intresse än vad som ursprungligen förväntades. En förklaring var att situationen skulle kunna klarna i och med idrifttagandet av FSRU-stationen i Alexandroupoli, men tekniska problem, som läckage i den rörledning som förbinder den flytande plattformen med landområdet, har försenat driften.
Rumänien har stoppat investeringar i den vertikala korridoren
I Rumänien gav marknadsundersökningen, som genomfördes av Transgaz (den nationella gasoperatören), negativa resultat på grund av bristen på kommersiellt intresse för ytterligare gasvolymer, vilket ledde till att investeringsförfarandet ställdes in, och de framtida åtgärder som ska vidtas av den rumänska staten är fortfarande okända. I Slovakien fick projektet uppmärksamhet först när landet anslöt sig till initiativet i början av 2024. Slovakiska gasoperatörer har dock ännu inte vidtagit några konkreta åtgärder för att stärka länken till Rumänien. I Ungern, som fortfarande är beroende av rysk naturgas, har det inte funnits några tecken på intensiv mobilisering från myndigheternas sida, medan Moldavien och Ukraina anslöt sig till projektet relativt nyligen. Även om Bulgarien har meddelat sin avsikt att börja leverera till dessa länder (Ukraina, Moldavien, Slovakien, Ungern och Ukraina) efter avbrottet i transiteringen av rysk gas genom Ukraina, har dessa planer förblivit ouppfyllda önskningar. Bulgarien är det enda land som i praktiken genomför utbyggnaden av infrastrukturen och ökar kapaciteten i gastransportnätet. Även om detta kräver stora investeringar finns det en risk för att resultaten inte kommer att betala sig. Analytiker drar en parallell till en liknande situation när det gäller kontraktet med det turkiska företaget BOTAS, där Bulgarien årligen bokade betydande gaskapacitet, men misslyckades med att utnyttja denna möjlighet, vilket resulterade i höga kostnader utan faktiskt utnyttjande. Gasoperatören BTG är dock optimistisk och tror att situationen kommer att förändras när den ryska gasen slutar passera genom Ukraina, då naturgasen kommer att omdirigeras till Västeuropa från Grekland och Turkiet via bulgarisk infrastruktur.
I Grekland fortskrider projektet med att utveckla terminaler för återförgasning av LNG (för att försörja den vertikala korridoren), om än i långsammare takt, och oron för lönsamheten kvarstår. Vid en konferens anordnad av The Economist påpekade Maria Rita Galli (direktör för DESFA) att marknadsvolatiliteten, som förvärras av närvaron av lågprissatt rysk gas i Medelhavsområdet, gör det svårt att göra långsiktiga åtaganden för infrastrukturprojekt. Samtidigt ser Vertical Corridor-projektet ut att kunna öka kapaciteten i den grekisk-bulgariska gasledningen från 3 till 5 miljarder kubikmeter per år och Gastrade, i samarbete med Bulgartransgaz, planerar att utveckla en andra flytande terminal i Alexandroupoli.
I Bulgarien pågår ett arbete med att öka transportkapaciteten genom att optimera tre segment av nätet: två införselpunkter som tagits över från Grekland (rörledningarna Koulata-Siderokastro och Komotini-Stara Zagora) och en utförsel vid gränsen till Rumänien (området Kardam-Negru Voda). Bulgariens mest ambitiösa plan är att förlänga pipelinen till Rumänien, i syfte att fördubbla kapaciteten till 10 miljarder kubikmeter per år, ett projekt som involverar amerikanska och österrikiska partners. Men även här har intresset för marknadstester för kapacitetsutbyggnad varit förvånansvärt lågt, mot bakgrund av en oförutsägbar marknadsmiljö och konkurrenskraftiga priser för gas som levereras från Turkiet. Bulgarien planerar dessutom att öka kapaciteten för gasimport från Grekland med 50% från och med januari 2026, vilket skulle öka den årliga kapaciteten till 8 miljarder kubikmeter.
Europeiska kommissionens riktlinjer och strategiska perspektiv
Enligt de senaste diskussionerna och mötena försöker EU-kommissionen och de länder som deltar i Vertical Corridor-projektet hitta hållbara lösningar för att återuppta projektet, med målet att slutföra initiativet senast 2030, samtidigt som den europeiska strategin är inriktad på att minska beroendet av rysk gas senast 2027. Om projektet genomförs skulle Grekland kunna bli en verklig referenspunkt för energi och säkerställa överföring av gas till Ukraina, Ungern och Slovakien, framför allt genom LNG-terminalen i Alexandroupoli. På så sätt skulle den vertikala korridoren ge tillgång till nya marknader och stimulera ekonomisk tillväxt och utvecklingen av långtgående geopolitiska utsikter.
Tre år efter att Ryssland invaderade Ukraina och stängde av flödena genom ukrainskt territorium är EU-kommissionen fortfarande övertygad om projektets betydelse och insisterar på att lösningar bör baseras på användning av befintlig infrastruktur och långsiktiga utvecklingsprogram, som för närvarande möjliggör transitering av cirka 10 miljarder kubikmeter gas, vilket kan utökas till 20-25 miljarder kubikmeter årligen under optimala förhållanden. Ett stort hinder är dock de höga transitavgifter som tillämpas av Rumänien och Moldavien, vilket avsevärt ökar transitkostnaderna och gör hela projektet ekonomiskt olönsamt. Dessutom har man diskuterat möjligheten att utöka den sammankopplade rörledningen från Grekland till Bulgarien från 3 till 5 miljarder kubikmeter, och ICGB söker investeringspartner för att säkra en hållbar finansiering. Denna kapacitetsökning skulle också bidra till att diversifiera försörjningskällorna, inklusive ytterligare LNG från grekiska terminaler och resurser från Kaspiska havet, allt i ett globalt sammanhang med geopolitisk instabilitet. På administrativ nivå är Bryssels ansträngningar inriktade på en rad åtgärder som syftar till att göra korridoren operativ, särskilt genom att harmonisera tarifferna mellan de olika länderna, så att de nuvarande skillnaderna (mer anmärkningsvärda när det gäller Rumänien och Moldavien) inte hindrar projektet. Europeiska kommissionen har bekräftat sin avsikt att fortsätta med genomförandet av den ”vertikala korridoren” och begränsa sig till att använda den redan befintliga gasinfrastrukturen och integrera andra anläggningar som kommer att uppstå inom ramen för de tioåriga utvecklingsprogrammen.
Sammanfattningsvis syftar projektet till att skapa en alternativ transportväg för gas från Grekland genom Bulgarien och Rumänien till Moldavien, Ukraina, Ungern och Slovakien. De transitavgifter som Rumänien och Moldavien har infört, de höga transportkostnaderna från söder till norr och de enorma investeringar som krävs för att bygga ut infrastrukturen är dock de största hindren för att projektet ska bli framgångsrikt. Initiativet samlar gasoperatörer från sju länder – DESFA och Gastrade från Grekland, Bulgartransgaz och ICGB från Bulgarien, Transgaz från Rumänien, FGSZ från Ungern, Eustream från Slovakien, VMTG från Moldavien och GTSOU från Ukraina – med det långsiktiga målet att omvandla gastrafiken till upp till 25 miljarder kubikmeter gas årligen, även om endast 10 miljarder kubikmeter för närvarande transporteras till avsevärda kostnader. I slutändan visar sig Rumänien vara både en avgörande länk och ett hinder för genomförandet av den vertikala korridoren, på grund av de höga transittullar som tas ut, vilket ökar kostnaderna och försenar projektets framsteg. Denna situation påverkar hela rutten, som ska förgrena sig ytterligare: på ena sidan till Ungern och Slovakien, och på den andra till Moldavien och Ukraina.