Europa vid ett vägskäl: Bryssel försöker ombalansera banden med Kina i en global teknisk omställning

Samtidigt som avtalet mellan USA och Kina omformar den globala handeln förbereder EU sin ”ResourceEu”-plan för att säkra sällsynta jordartsmetaller och chips – och omdefinierar sin ekonomiska suveränitet i en ny geoekonomisk era.

Den globala ekonomin är på väg in i en ny och turbulent fas och Europa befinner sig mitt i centrum. Det handelsavtal som undertecknats mellan USA och Kina har fått varningsklockorna att ringa i Bryssel, där beslutsfattarna är rädda för att bli offer i den allt hårdare rivaliteten mellan världens två största makter. Men Europeiska unionens svar är varken passivt eller reaktivt. Istället agerar Bryssel beslutsamt för att minska det strategiska beroendet av Peking – ett agerande som kan omdefiniera EU:s industriella och geopolitiska roll under de kommande decennierna.

EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič fångade den rådande känslan under ett framträdande på hög nivå i Rom i veckan. ”Vi måste förbereda oss för en hård och svår värld där geoekonomi och geopolitik är djupt sammanflätade”, varnade han efter ett samtal med USA:s handelsminister Howard Lutnick om de potentiella följderna av avtalet mellan Washington och Peking. Avtalet, som påverkar både marknaden för sällsynta jordartsmetaller och tillgången på fossila bränslen, understryker hur utsatt Europa fortfarande är för globala maktförskjutningar

Efter sitt anförande i den italienska senaten träffade Šefčovič Italiens premiärminister Giorgia Meloni för att diskutera ”unionens ekonomiska säkerhet” samt de pågående handelssamtalen med Mercosurblocket. Besöket kom vid en avgörande tidpunkt: i de europeiska huvudstäderna växer oron över kontinentens stora beroende av kinesisk import av kritiska mineraler och halvledarkomponenter.

Från kollateralt offer till strategisk aktör

De senaste veckorna har EU-kommissionärer under Ursula von der Leyen diskuterat huruvida EU riskerar att bli ett ”indirekt offer” för handelskriget mellan USA och Kina. Šefčovič har helt och hållet avvisat denna inramning. Europa, hävdade han, är inte en åskådare utan ett mål för den kinesiska ekonomiska politiken – ett mål för strategiskt inflytande och handelspåtryckningar. Av den anledningen måste Bryssel engagera Peking direkt och på sina egna villkor, oavsett den skiftande dynamiken mellan Washington och Peking.

Detta markerar en grundläggande förändring av Europas globala hållning. I årtionden har EU förlitat sig på öppna marknader och multilaterala institutioner för att säkerställa stabilitet. I dag bygger EU emellertid upp en mer självsäker ekonomisk identitet – en identitet som kan skydda europeiska intressen i en värld som präglas av knapphet, konkurrens och strategiskt ömsesidigt beroende.

Medan Washington och Peking förhandlar om undantag och exportregler har Europa i det tysta utvecklat sin egen övergripande strategi. Den kommande ResourceEu-planen, som väntas inom några veckor, syftar till att minska beroendet av Kina för kritiska råvaror och halvledarkomponenter, samtidigt som man diversifierar leveranskedjorna och ökar den inhemska produktionskapaciteten.

Utmaningen med sällsynta jordartsmetaller

Insatserna kunde inte vara högre. Sällsynta jordartsmetaller – som är viktiga för allt från elfordon till vindkraftverk och smartphones – domineras av kinesiska leverantörer. Bryssel hade befarat att det nya avtalet mellan USA och Kina skulle göra Europa ännu mer utsatt genom att ge Washington särskilda undantag från Pekings exportrestriktioner. Tidiga rapporter tyder dock på att Kina har gått med på att skjuta upp införandet av nya exportbegränsningar ”för hela världen”, inte bara för USA.

För Bryssel är denna paus en välkommen lättnad, om än tillfällig. Moratoriet väntas bara vara i ett år och det är fortfarande oklart om det kommer att gälla alla restriktioner som införts på senare tid, inklusive de som infördes tidigare under 2024. EU-kommissionen har därför sökt direkta klargöranden från kinesiska tjänstemän, som väntas träffa EU-representanter för förnyade samtal i Bryssel.

Šefčovič erkände att partnerskapet med Kina blir ”alltmer utmanande”. Förhandlingarna med hans kinesiska motsvarighet, handelsminister Wang Wentao, har fokuserat på att återställa tillgången till ”äldre chips” och lätta på de exportblockader som hotar Europas tillverkningsbas. Frågan är långt ifrån abstrakt: varje bil som byggs i Europa kräver ungefär 1.000 chip, som var och en består av mer än 500 komponenter. Störningar i denna kedja skulle kunna lamslå hela industrier.

Bygga Europas ekonomiska säkerhet

Kommissionens svar kombinerar omedelbar diplomati med långsiktiga strukturreformer. På en front pressar Bryssel Kina att häva exportförbudet för Nexperia-chip – ett steg som skulle kunna förhindra nedstängningar i europeiska bilfabriker. På ett annat sätt påskyndar EU investeringar i alternativa källor till kritiska mineraler, återvinningskapacitet och tekniskt självförsörjande. ResourceEu-planen kommer sannolikt att komplettera EU:s Chips Act och Critical Raw Materials Act och utgöra ryggraden i Europas nya strategi för industriell resiliens.

Denna tvåspårsstrategi återspeglar ett bredare europeiskt uppvaknande till realiteterna i 2000-talets geoekonomi. Den oreglerade globaliseringens era är över; vad som ersätter den är ett mer fragmenterat men också mer självständigt system. Europas utmaning – och möjlighet – ligger i att utnyttja detta ögonblick för att stärka den interna enigheten och den tekniska kapaciteten, snarare än att dra sig tillbaka till protektionism.

Ett nytt europeiskt samförstånd

Även om medlemsländerna kan skilja sig åt i fråga om tempo och prioriteringar, håller ett nytt samförstånd på att växa fram kring behovet av strategiskt självbestämmande. Frankrike och Tyskland förespråkar en starkare inhemsk produktion, medan Italien – genom konstruktivt engagemang och balanserad diplomati – driver på för en dialog med Kina parallellt med diversifieringsinsatser. Kommissionens samordnade strategi markerar en vändpunkt: Europa nöjer sig inte längre med att reagera på andras beslut, utan formar sitt eget öde i den globala ekonomin.

Under de kommande månaderna kommer framgången för ResourceEu att bero på politisk vilja och kollektiv disciplin. Europa måste vända kortsiktig lättnad – som den tillfälliga kinesiska exportpausen – till långsiktigt oberoende. Det innebär att mobilisera investeringar, säkra alternativa partnerskap i Latinamerika och Afrika och integrera innovation i hela kontinentens industriella landskap.

Det globala handelslandskapet kan verkligen vara ”hårt och svårt”, som Šefčovič varnade för, men Europas svar visar på växande mognad och beslutsamhet. Genom att återta kontrollen över sina kritiska resurser och tekniska leveranskedjor anpassar sig EU inte bara till en föränderlig värld – EU definierar vad ekonomisk suveränitet innebär i en tid av geopolitisk konkurrens.

Alessandro Fiorentino