Subscribe
Bryssel förbereder laglig plan för att stoppa importen av rysk gas till 2027, men interna motsättningar belyser suveränitetsfrågor och energiberoende
Bryssel – Vid ett avgörande men splittrat möte mellan EU:s energiministrar i Luxemburg förklarade sig 25 av 27 medlemsländer beredda att sluta vara beroende av rysk gas, vilket innebär ett stort steg mot EU-kommissionens långsiktiga mål om energioberoende. Men Ungern och Slovakien är fortfarande starkt emot, vilket avslöjar de politiska och ekonomiska klyftorna i hjärtat av EU:s energiomställning. Tidpunkten är avgörande: i morgon kommer EU:s energikommissionär Dan Jørgensen formellt att presentera ett lagförslag som syftar till att bryta banden med ryska gasleveranser. Det är en del av ett bredare paket som syftar till att avvänja EU från rysk energi en gång för alla – ett löfte som gavs i kölvattnet av Rysslands invasion av Ukraina, men som fortfarande är långt ifrån uppfyllt.
Enhällighet svår att uppnå i Luxemburg
Förslaget från Polen, som för närvarande innehar det roterande ordförandeskapet i EU:s ministerråd, syftade till att nå enighet om en politisk färdplan som stöder utfasningen av den ryska gasimporten. Men försöken att nå enhällighet kollapsade på grund av förväntade veton från Budapest och Bratislava. “Dessa två delegationer var inte redo att stödja en text som var mycket ambitiös och som tydligt beskrev en tidslinje för att stärka EU:s energisäkerhet”, sade Polens vice klimatminister Krzysztof Bolesta. Oppositionen hade varit under uppsegling sedan den 6 maj, då kommissionen fastställde 2027 som måldatum för att avsluta importen av rysk gas.
Vad innehåller förslaget?
I kommissionsledamot Jørgensens plan ingår att förbjuda import enligt alla nya och befintliga kortfristiga (spot)kontrakt med ryska leverantörer före utgången av 2025. Långsiktiga kontrakt skulle avslutas senast 2027. Detta innebär ett omedelbart stopp för cirka en tredjedel av den nuvarande ryska gasimporten redan i år. Förslaget innehåller också en kontroversiell klausul: ingen ekonomisk kompensation till företag som påverkas av stoppet i de ryska gasleveranserna. Jørgensen insisterade på att dessa uppsägningar faller under “force majeure”, liknande det rättsliga ramverk som tillämpades under EU:s sanktioner mot Ryssland. Det omedelbara fokuset ligger på naturgas, men planen innehåller också en gest mot framtida begränsningar av importen av ryskt uran till europeiska kärnkraftsreaktorer – även om denna del fortfarande är preliminär på grund av oro för försörjningstryggheten.
Suveränitet kontra solidaritet
Ungern och Slovakien anser att Bryssel överträder sina befogenheter. Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó fördömde initiativet och sade “Energipolitiken är en nationell angelägenhet och den här planen hotar vår suveränitet och energisäkerhet.” Han tillade att med tanke på de geopolitiska spänningarna i Mellanöstern borde förslaget inte ha lagts fram överhuvudtaget. Det ungerska vetot ligger i linje med premiärminister Viktor Orbáns långvariga motstånd mot EU:s sanktioner mot Ryssland – åtgärder som kräver enhälligt godkännande enligt EU:s utrikespolitiska regler. EU-tjänstemännen tror dock att de kan ha en juridisk lösning. Genom att åberopa artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som ger Bryssel exklusiv befogenhet över handelspolitiken, skulle kommissionen potentiellt kunna kringgå enhällighet och säkra en omröstning med kvalificerad majoritet istället. Energipolitiken är dock fortfarande en delad befogenhet mellan EU-institutionerna och medlemsländerna, vilket komplicerar den juridiska och politiska kalkylen.
Vägen framåt: Danmark tar över
Polens ordförandeskap avslutas den 30 juni, men Danmark tar över ordförandeskapet i EU:s ministerråd från och med den 1 juli och ärver därmed detta politiskt känsliga ärende. Danmarks energiminister Lars Aagaard har lovat att prioritera lagstiftningen och kallar det “inte bara ett energipaket, utan ett paket för Europas frihet”. Aagaard medgav att “vissa medlemsländer har legitima farhågor om effekterna av detta paket”, men bekräftade att Danmark är fast beslutet att nå en politisk överenskommelse och inleda förhandlingar med Europaparlamentet innan ärendet lämnas över till nästa ordförandeskap, som leds av Cypern.
Ett politiskt vågspel med höga insatser
Det polska ordförandeskapet betonade att 25 medlemsländer som stöder förslaget är ett “tydligt tecken på ett överväldigande samförstånd”, men EU:s lagstiftning och politik är ofta beroende av enhällighet eller noggrant framförhandlade kompromisser. Med vintermånaderna framför oss och energipriserna som fortfarande är volatila har Bryssel en kamp mot klockan för att slutföra sitt skifte bort från Moskvas energigrepp. Om EU lyckas skulle det sända ett kraftfullt geopolitiskt budskap: att europeisk energisäkerhet – och i förlängningen utrikespolitiskt oberoende – kan uppnås genom enighet och motståndskraft. Men om förhandlingarna strandar riskerar unionen återigen att hållas gisslan av interna splittringar och externa beroenden.
Alessandro Fiorentino