Italien går mot permanent sommartid: Vad kan förändras och varför är det viktigt?

Med 352 000 namnunderskrifter och förnyat politiskt momentum återupptar Italien debatten om att sluta ställa om klockan efter årstiderna – och lyfter fram potentiella fördelar för energi, miljö och folkhälsa.

Italien tar ett avgörande steg mot att göra sommartiden permanent. Måndagen den 17 november presenterades formellt ett förslag till en undersökning – med stöd av 352.000 medborgarunderskrifter – för deputeradekammaren. Initiativet, som drivs av Italian Society of Environmental Medicine (SIMA), Consumerismo No Profit och parlamentsledamoten Andrea Barabotti, syftar till att inleda en parlamentarisk process som i slutändan kan sätta stopp för den halvårsvisa växlingen mellan standardtid och sommartid. Om förslaget godkänns kan ett lagförslag vara klart senast den 30 juni 2026.

En europeisk debatt som pågått länge

Förslaget väcker liv i en bredare diskussion som inleddes på EU-nivå för flera år sedan. År 2018 genomförde EU-kommissionen ett offentligt samråd som fick rekordhöga 4,6 miljoner svar. En överväldigande majoritet på 84% stödde att man helt och hållet skulle avskaffa säsongsbundna klockbyten. Som svar på detta godkände Europaparlamentet 2019 ett förslag till direktiv som ger varje medlemsstat frihet att införa antingen permanent sommartid eller permanent normaltid.

Processen gick dock i stå kort därefter. Covid-19-pandemin ändrade de politiska prioriteringarna och försenade förhandlingarna, samtidigt som medlemsländerna kämpade för att komma överens om en samordnad tidsram. EU hade ursprungligen tänkt sig ett slutligt beslut senast 2021, men sedan dess har ingen slutgiltig överenskommelse nåtts.

Varför välja permanent sommartid?

Även om standardtid tekniskt sett anses vara det ”naturliga” systemet – i linje med solens högsta punkt vid middagstid – drivs kravet på permanent sommartid främst av miljömässiga, ekonomiska och sociala skäl. Förespråkarna hävdar att en extra timmes dagsljus på kvällen ger konkreta fördelar.

Energibesparingar är den fördel som oftast nämns. Enligt Terna, Italiens nationella elnätsoperatör, sparade landet 310 miljoner kWh mellan mars och oktober 2025 tack vare DST, vilket motsvarar den årliga energiförbrukningen för cirka 120 000 hushåll. Dessa besparingar motsvarade över 90 miljoner euro i minskade energikostnader. Lika viktigt är att den minskade elförbrukningen ledde till att uppskattningsvis 145 000 ton koldioxidutsläpp kunde undvikas.

Om man tittar på en bredare tidslinje är effekten ännu mer betydande: mellan 2004 och 2025 hjälpte DST Italien att spara mer än 12 miljarder kWh, vilket gav nästan 2,3 miljarder euro i ekonomiska fördelar. Dessa siffror visar varför många hållbarhetsexperter hävdar att en förlängning av DST året runt skulle kunna stödja nationella mål för minskade koldioxidutsläpp och samtidigt minska energikostnaderna för både hushåll och företag.

Ett århundrade av klockbyten

Sommartid är långt ifrån någon ny företeelse i Italien. Den infördes 1916 under första världskriget för att spara bränsle och utnyttja dagsljuset bättre, och under de följande årtiondena infördes den med jämna mellanrum. Under cirka tjugo år fluktuerade tillämpningen när regeringarna växlade mellan att avskaffa och återinföra den. Stabiliteten kom till slut 1966, då lag nr 1144 slutgiltigt fastställde sommartid och ställde fram klockorna en timme varje sommar.

I dag handlar frågan dock inte längre om huruvida vi ska ha sommartid, utan om huruvida den säsongsbundna växlingen med normaltid fortfarande är meningsfull i ett modernt, energiintensivt samhälle.

Varför EU-förslaget gick i stå

Trots ett brett stöd från allmänheten stötte den europeiska debatten på tre stora hinder.

För det första frös pandemin nästan alla icke-brådskande lagstiftningsprocesser, inklusive reformen av klockbytet.

För det andra skapade det en samordningsutmaning att låta varje land välja mellan permanent sommartid eller permanent normaltid. Ett lapptäcke av tidszoner i hela EU skulle kunna försvåra gränsöverskridande resor, handel, sändningstider och transporttidtabeller.

För det tredje var experterna oeniga om vilket alternativ – sommartid eller normaltid – som borde bli norm. Medan permanent sommartid kan optimera energianvändningen och minska utsläppen, ligger standardtid närmare den naturliga dygnsrytmen. Denna spänning gjorde harmoniseringen svår.

Folkhälsodimensionen

Vetenskaplig forskning pekar i allt högre grad på hälsoeffekterna av att ställa om klockan två gånger per år. Störningar i sömn- och vakenhetscykeln kan orsaka trötthet, minskad koncentration och irritabilitet – särskilt under de första dagarna efter övergången. Vissa studier tyder också på ett samband mellan tidsomställningar och ökade kardiovaskulära risker, inklusive en tillfällig ökning av hjärtattacker.

Dessa resultat stärker argumentet att eliminering av säsongsmässiga klockomställningar kan gynna allmänhetens välbefinnande, oavsett om det slutliga valet lutar mot DST eller standardtid.

Vad kommer härnäst?

Italiens förnyade initiativ signalerar ett starkt nationellt intresse för att lösa en debatt som har pågått i flera år på europeisk nivå. De kommande månaderna kommer att avgöra om förslaget får tillräckligt politiskt stöd för att gå vidare och om Italien kommer att ansluta sig till det växande antalet länder som omprövar relevansen av säsongsbetonade tidsförändringar.

Om den parlamentariska utredningen lyckas kan Italien snart få en ledande roll i utformningen av den framtida tidtagningen i Europa – en framtid där klockorna står stilla och dagsljuset står i centrum.

Alessandro Fiorentino