Subscribe
Under lång tid diskuterades europeisk säkerhet nästan uteslutande i militära termer: truppantal, försvarsutgifter och Nato-åtaganden. I dag är detta ramverk inte längre tillräckligt. De allvarligaste sårbarheterna som EU står inför finns inte vid dess gränser, utan i dess leveranskedjor, industriella ekosystem och tekniska beroenden.
Sällsynta jordartsmetaller, halvledare och artificiell intelligens är inte längre neutrala ekonomiska sektorer, utan strategiska tillgångar. De akter som nu samlas på hög i Bryssel berättar en konsekvent historia: Europa upptäcker – sent och ofta i krisläge – att motståndskraft inte kan improviseras fram. Detta är ett strukturellt stresstest som avslöjar hur fragmenterat beslutsfattande och tröghet i lagstiftningen urholkar Europas förmåga att agera i en värld där ekonomiska beroenden i allt högre grad används som vapen.
Kritiska råvaror: Den dolda frontlinjen
Debatten om sällsynta jordartsmetaller ger den tydligaste ingången till denna kris. Dessa 17 grundämnen är nödvändiga för allt från smartphones till permanentmagneter i vindkraftverk och styrsystem för precisionsammunition. Ändå är Europa fortfarande osäkert beroende och importerar 95 procent av sina sällsynta jordartsmetaller. Kina dominerar för närvarande landskapet och kontrollerar 70 procent av den globala utvinningen och upp till 90 procent av bearbetningskapaciteten.
EU:s svar, lagen om lagen om kritiska råvaror (CRMA)fastställs ambitiösa mål för 2030: 10 % intern utvinning, 40 % inhemsk bearbetning och 25 % återvinning. Verkligheten släpar dock efter teorin. Per Geijer-projektet i Sverige, den största kända fyndigheten av sällsynta jordartsmetaller i Europa, är ett typexempel. Trots sin status som ”strategiskt projekt” står det inför ett juridiskt maraton med stränga miljölagar och skydd av biologisk mångfald som hotar att försena produktionen i flera år. Utan säker tillgång till dessa insatsvaror kan ingen industri- eller försvarspolitik vara riktigt trovärdig.
Halvledare: Suveränitet upptäckt för sent
Om råvaror avslöjar svagheter uppströms, avslöjar halvledare bräcklighet mittströms. Europa har kritiska tillgångar men styr dem defensivt. ASMLvärldsledande inom litografi, utgör en sällsynt hävstång, men dess ledning varnar för att total ”teknisk suveränitet” är orealistisk med tanke på det djupt integrerade globala ekosystemet.
Nexperia Nexperia är ett ännu mer illustrativt exempel på den geopolitiska pressen. I slutet av 2025 tvingades den nederländska regeringen att ingripa och använda sig av nödbefogenheter för att utse offentliga chefer och suspendera VD:n för det kinesiskt kontrollerade företaget för att förhindra att den europeiska expertisen ”urholkades”. Denna åtgärd, som utlöstes av amerikanska påtryckningar och rädsla för tekniköverföring till Kina, ledde till omedelbara exportkontroller från Peking. Lärdomen är tydlig: EU:s EU:s lag om chips syftar till att fördubbla Europas marknadsandel till 20% till 2030, men den saknar robusta verktyg för att skydda befintliga tillgångar från intern ”dränering” eller extern vapenanvändning.
Artificiell intelligens: Reglering utan makt
Obalansen mellan ambition och kapacitet är mest påtaglig inom AI. Medan EU leder inom etik med AI-aktenmen förlorar den globala tävlingen i nästan alla andra mätningar. Siffrorna är hårresande: USA har tagit fram 40 grundläggande modeller och Kina 15, medan hela Europa tillsammans bara har tagit fram tre.
”Innovationsklyftan” drivs på av en enorm skillnad i finansiering. USA:s privata investeringar i AI uppgick till 400 miljarder dollar under det senaste årtiondet, jämfört med bara 50 miljarder dollar i EU. Dessutom lider Europa av en systematisk talangflykt: tre av fyra europeiska doktorer som utbildats i USA stannar kvar där i minst fem år. Som startup-ledare konstaterar har Europa ägnat för mycket tid åt att fokusera på reglering i stället för att bli den mest konkurrenskraftiga platsen på planeten. Utan kontroll över hårdvara och hyperscale molninfrastruktur – 65 procent av denna kontrolleras av tre amerikanska företag – riskerar Europa att bli en regelskapare i en värld som man inte äger.
Den regulatoriska paradoxen: När strategiska mål kolliderar
Den ”gröna givens paradox” komplicerar landskapet ytterligare. Europa definierar sektorer som ”strategiska” för sina klimatmål och digitala mål, men underkastar dem ändå regelverk som aktivt blockerar genomförandet. I Sverige bromsas satsningen på ”gröna” mineraler av just de miljölagar som är utformade för att skydda kontinenten.
Detta är ett misslyckande med samstämmighet. Strategisk autonomi kan inte överleva inom ett styrsystem som behandlar råvaror, AI och energi som separata silos. Medan konkurrenter som Kina integrerar statlig planering och långsiktiga investeringar förblir EU fragmenterat i 27 nationella marknader, vilket tvingar de snabbast växande nystartade företagen att registrera sig på platser som Delaware bara för att få tillgång till kapital.
Motståndskraft kräver kontroll
Europeiska unionen står vid ett vägskäl. Säkerheten har utvidgats långt bortom den militära domänen till att omfatta själva industriproduktionen. Motståndskraft kan inte byggas upp enbart genom deklarationer eller finansieringsmeddelanden; det krävs kontroll över kritiska tillgångar och förmåga att agera beslutsamt under press.
Bevisen pekar mot en enda slutsats: Europa saknar inte talang eller medvetenhet, utan en integrerad strategi för makt. Så länge klyftan mellan ambitionerna i lagstiftningen och den industriella verkligheten inte är täppt kommer varje ny störning i försörjningskedjan inte att komma som en överraskning, utan som en bekräftelse på att fönstret av möjligheter håller på att stängas.