Subscribe
Under de senaste två decennierna har det skett betydande framsteg när det gäller kvinnors deltagande inom vetenskap och teknik i Europa, även om det fortfarande präglas av ihållande strukturella obalanser. År 2024 var över 73,8 miljoner människor mellan 25 och 64 år sysselsatta inom vetenskap och teknik i EU, vilket bekräftar den strategiska betydelsen av dessa områden för kontinentens konkurrenskraft. Inom denna sysselsättningsgrupp har antalet kvinnor ökat betydligt: antalet kvinnliga forskare och ingenjörer ökade från 3,4 miljoner 2008 till 7,9 miljoner 2024, enligt uppgifter från Eurostat. Denna ökning visar på en strukturell förändring i sammansättningen av den vetenskapliga arbetskraften, men är ännu inte liktydig med att jämställdhet har uppnåtts. Vertikal och horisontell segregering fortsätter att prägla det europeiska forsknings- och innovationssystemet, vilket framgår av rapporterna She Figures 2024 och She Figures 2025, som publicerats av Europeiska kommissionen. En jämförelse mellan de två utgåvorna visar en komplex bild, där specifika förbättringar samexisterar med bestående ojämlikheter.
VETENSKAPLIG SYSSELSÄTTNING OCH SEKTORIELLA LUCKOR
En analys av fördelningen av kvinnor inom de olika forsknings- och innovationssektorerna visar på ett varierande mönster. Inom högre utbildning står kvinnliga forskare för 44%, medan andelen inom den offentliga sektorn stiger till 45%. Inom näringslivet är dock den kvinnliga närvaron begränsad till 22%, vilket tyder på en betydande underrepresentation i den privata sektorn, där investeringar, patent och tekniköverföring är koncentrerade. En ytterligare kritisk fråga gäller egenföretagande inom vetenskap, teknik och informations- och kommunikationsteknik, där endast 25% av de yrkesverksamma är kvinnor. Denna asymmetri tyder på att det finns hinder för tillgång till vetenskapligt och tekniskt entreprenörskap, vilket har direkta konsekvenser för innovation och Europas konkurrenskraft. På territoriell nivå visar uppgifterna på betydande skillnader mellan medlemsstater och regioner. De högsta andelarna kvinnliga forskare och ingenjörer finns i Lettland (50,9 %), Danmark (48,8 %) och Estland (47,9 %). Finland (30,7 %), Ungern (31,7 %) och Luxemburg (32,4 %) har däremot betydligt lägre nivåer. Uppgifterna för södra Italien är särskilt signifikanta, där andelen kvinnliga forskare och ingenjörer ligger på 31,1%, vilket placerar södra Italien bland de områden med lägst kvinnlig representation i Europa. Denna siffra, som är lägre än det europeiska genomsnittet, belyser en dubbel nackdel: kön och regional. I vissa europeiska regioner, till exempel Kanarieöarna (58,8 procent), Azorerna (57,3 procent) och Madeira (56,4 procent), är kvinnorna fler än männen i vetenskapliga roller, vilket visar att jämställdhet är ett uppnåeligt mål.
GEOGRAFISKT URSPRUNG OCH KVINNLIGT DELTAGANDE
En annan differentierande faktor gäller de kvinnliga arbetstagarnas ursprung. Kvinnor som är födda utanför EU är mindre benägna att vara anställda som forskare och ingenjörer (36%) än kvinnor som är födda i ett annat medlemsland (43%) eller i det land där de arbetar (42%). I Luxemburg och Nederländerna är andelen kvinnor födda utanför EU som är anställda inom vetenskap särskilt låg, 21 respektive 26 procent. Detta resultat riktar uppmärksamheten mot skärningspunkten mellan kön och migration, vilket tyder på att det finns flera hinder.
UTBILDNING OCH AKADEMISKA VÄGAR
Båda She Figures-rapporterna (utgåvorna 2024 och 2025) bekräftar att kvinnor utgör ungefär hälften av de doktorsexaminerade i EU. År 2025 ligger andelen på 48 %, vilket är oförändrat jämfört med 2021. Inom naturvetenskap och teknik sjunker dock andelen till 37 procent, en ökning med endast en procentenhet jämfört med den föregående undersökningen. Denna skillnad tyder på en ihållande disciplinär segregering. Inom informations- och kommunikationsteknik var endast 22 % av doktorsexamina utfärdade till kvinnor 2024. Denna brist har en direkt inverkan på tillgången till avancerad kompetens inom ett strategiskt område för Europas digitala omvandling. En jämförelse mellan de två utgåvorna visar att den kvinnliga representationen bland forskare och ingenjörer ligger kvar på 41 %, medan den bland forskare sjunker något till 34 % 2025, en minskning med en procentenhet jämfört med 2021. Detta tyder på att den övergripande numeriska expansionen inte automatiskt leder till en förstärkning av den kvinnliga närvaron i forskarroller.
VERTIKAL SEGREGATION OCH AKADEMISKT LEDARSKAP
Fördelningen av kvinnor inom den akademiska hierarkin bekräftar fenomenet med den så kallade ”könsklyftan”. År 2025 utgör kvinnor 47 % av lönegrad C, motsvarande postdoktorala forskare, 41 % av lönegrad B, motsvarande biträdande professorer, och endast 30 % av lönegrad A, dvs. ordinarie professorer. Även om den sistnämnda kategorin uppvisade en ökning med fyra procentenheter jämfört med 2021 är gapet fortfarande stort. Situationen är ännu mer uttalad inom naturvetenskapliga och tekniska discipliner, där andelen kvinnor i lönegrad A endast är 20 procent. Dessa uppgifter visar att glastaket fortsätter att verka särskilt starkt inom STEM-områdena. År 2024 framgick det dessutom att endast 9 % av uppfinnarna i EU var kvinnor och att 98 % av den europeiska forskningen inte hade någon jämställdhetsdimension. År 2025 kommer färre än en av tio patentansökningar att lämnas in av en kvinna, vilket motsvarar en andel på 9 %, en liten minskning jämfört med 2021. Detta bekräftar att kvinnor fortfarande är utestängda från processerna för ekonomisk valorisering av forskning.
PUBLIKATIONER, STYRNING OCH FINANSIERING
När det gäller vetenskapliga publikationer utgör kvinnor 34 % av författarna 2025, en ökning med tre procentenheter jämfört med 2021. Denna utveckling tyder på större synlighet i den vetenskapliga produktionen, men ännu inte på balans. Den kvinnliga representationen i styrelser och på ledande befattningar har nått 38 %, en betydande ökning med sju procentenheter. Positiva tecken framträder också i europeiska finansieringsprogram: över 51% av deltagarna i Horisont Europas styrelser och expertgrupper är kvinnor, och 81% av utlysningarna tar upp könsdimensionen. Kvinnliga forskare utgör 38% av deltagarna i finansierade projekt, och andelen konsortier som leds av kvinnor har ökat från 23% till 31%. Beviljandegraden för finansieringsansökningar är dock fortfarande lägre för kvinnor, 32 %, och ingen förbättring har skett jämfört med 2021. Denna skillnad visar att det finns hinder som ännu inte helt har övervunnits i utvärderings- och urvalsmekanismerna.
AUTOMATISERING, ARTIFICIELL INTELLIGENS OCH JOBBRISK
Enligt en gemensam studie från International Labour Organization och NASK kan nästan 10% av de kvinnodominerade befattningarna i höginkomstländer ersättas av automatisering, jämfört med 3,5% av de mansdominerade befattningarna. Detta gap återspeglar koncentrationen av kvinnor i administrativa och repetitiva roller som är mer utsatta för AI. Samtidigt är mellan 42% och 66% av de europeiska arbetstagarna rädda för att AI ska ha en negativ inverkan på deras jobb. Mot bakgrund av den kroniska bristen på teknisk kompetens, med mellan 500 000 och 800 000 lediga platser i tekniksektorn varje år fram till åtminstone 2035, innebär det en betydande förlust av humankapital att cirka 60 000 kvinnor varje år lämnar tekniksektorn på grund av bristande karriärmöjligheter.
DEN EUROPEISKA POLITIKENS ROLL OCH UTSIKTERNA FÖR ITALIEN
Sedan 2012 har jämställdhet varit en prioriterad fråga för det europeiska forskningsområdet. Införandet av jämställdhetsplanen som ett behörighetskrav för Horisont Europa och målet om 50 % kvinnlig representation i kommittéer är konkreta verktyg för förändring. För Italiens del får utmaningen dock en särskild territoriell dimension. Siffran 31,1 procent kvinnliga forskare och ingenjörer i södra Italien innebär en betydande eftersläpning jämfört med det europeiska genomsnittet på 41 procent. Denna klyfta tyder på att det behövs riktade politiska åtgärder som integrerar jämställdhetsåtgärder i regionala utvecklingsstrategier, för att förhindra att territoriella skillnader förstärker könsskillnaderna. Jämförelsen mellan She Figures 2024 och 2025 visar ett Europa som gör långsamma framsteg, med förbättringar inom områden som ledarskap och deltagande i finansieringsprogram, men stagnation eller tillbakagång inom andra områden, som representation bland forskare och i patent. Utmaningen är inte bara att öka antalet, utan att strukturellt förändra forsknings- och innovationssystemen för att fullt ut utnyttja kvinnlig talang.
GRADVIS MEN OFULLSTÄNDIG FÖRÄNDRING
En gemensam analys av de senaste uppgifterna visar på en gradvis men ofullständig förändring. Ökningen av antalet kvinnliga forskare och ingenjörer, förbättrat ledarskap och integreringen av jämställdhetsdimensionen i EU:s program är uppmuntrande tecken. Den ihållande underrepresentationen inom STEM-områden, patent och ledande befattningar, i kombination med de nya risker som är förknippade med automatisering, kräver dock att den offentliga politiken stärks. För Italien, och särskilt för södra Italien, är prioriteringen att minska klyftan till det europeiska genomsnittet och samtidigt ta itu med könsdimensionen och den regionala dimensionen. Endast genom en integrerad strategi, som kan kombinera utbildning, inkludering, innovation och yrkesmässig omskolning, kommer det att vara möjligt att omvandla kvantitativa framsteg till verklig materiell jämställdhet i det europeiska forsknings- och innovationssystemet.