Subscribe
Djurhållningen är en av pelarna i det europeiska jordbruks- och livsmedelssystemet och står för cirka 40 % av mervärdet inom EU:s jordbruk. Sektorn omsätter årligen cirka 400 miljarder euro, omfattar fyra miljoner jordbruksföretag varje dag och sysselsätter cirka sju miljoner människor, ofta i landsbygdsområden med begränsade alternativa ekonomiska möjligheter. Utöver sin ekonomiska betydelse är sektorn avgörande för livsmedelssäkerheten, eftersom den säkerställer tillgången på högkvalitativa proteiner, bidrar till unionens positiva handelsbalans och tillgodoser den växande internationella efterfrågan tack vare produktionsstandarder som hör till de högsta i världen. Djurhållningen är också en väsentlig del av Europas landskapsmässiga, kulturella och sociala arv.
BRANSCHENS UTMANINGAR OCH BEHOVET AV EN GEMENSAM STRATEGI
Under de senaste åren har djurhållningssektorn drabbats av en gradvis minskning av djurbeståndet, med en nedgång på 10 % för nötkreatur, 15 % för svin och 25 % för får och getter jämfört med 2005. Samtidigt står jordbrukarna inför ofta otillräcklig lönsamhet, stigande produktionskostnader, förändrade marknadsförhållanden och den växande påverkan av djursjukdomar. För att säkerställa sektorns långsiktiga hållbarhet har Europeiska kommissionen utarbetat en strategi som syftar till att stärka dess motståndskraft genom att främja hållbara produktionsmodeller och minska beroendet av import. Detta tillvägagångssätt är särskilt betydelsefullt ur ett livsmedelssuveränitetsperspektiv, eftersom det syftar till att bevara den europeiska produktionskapaciteten och skydda de nationella och europeiska marknaderna för jordbruksprodukter och livsmedel från sårbarheter som uppstår till följd av ett alltför stort beroende av omvärlden.
PRIORITERINGARNA I STRATEGIN FÖR ETT MOTSTÅNDSKRAFTIGT JORDBRUK
Strategin identifierar fem nyckelområden. Det första gäller krisberedskap, genom nya verktyg för riskhantering som gör det möjligt för jordbrukare att hantera nödsituationer på ett mer effektivt sätt och snabbt återuppta produktionen. I detta sammanhang stärks stödet till medlemsstaterna när det gäller förebyggande, tidig upptäckt och hantering av djursjukdomar, vilket främjar ett effektivare gränsöverskridande samarbete, ökade ekonomiska resurser för förebyggande åtgärder samt en översyn av vaccinationsbestämmelserna utifrån de senaste vetenskapliga rönen och internationella standarder.
Ett andra mål är att stärka konkurrenskraften både inom unionen och på de internationella marknaderna. Strategin främjar innovation, förbättrad lönsamhet för jordbruksföretagen och tillgång till finansiering för att stödja övergången till burfria uppfödningssystem, samtidigt som den främjar den cirkulära ekonomin, bioekonomin, utnyttjandet av biomassa och effektivare tillståndsförfaranden. Att garantera en skälig inkomst för jordbrukarna är fortfarande av central betydelse.
HÅLLBARHET, DJURENS VÄLBEFINNANDE OCH REGIONUTVECKLING
Hållbarhet är en annan prioritering i strategin. Man planerar att se över lagstiftningen för att förbättra djurens välbefinnande, inledningsvis med fokus på värphöns och ungkycklingar fram till slutet av 2026, följt av svingårdar under 2027. Dessa åtgärder kommer att åtföljas av lämpliga övergångsperioder och särskilda instrument för ekonomiskt stöd. Parallellt med detta kommer harmoniserade metoder för beräkning av utsläpp från jordbruksverksamhet, klimatbegränsande åtgärder och effektivare system för näringsämneshantering att utvecklas. Särskild uppmärksamhet ägnas också åt territoriell balans, med initiativ som syftar till att återupprätta en hållbar djurproduktion i de mest utsatta områdena. I detta syfte kommer en färdplan att utarbetas för att främja spridningen av småskaliga slakterier och mobila anläggningar, vilket minskar djurtransporterna och bidrar till att vitalisera de lokala ekonomierna.
DEN EUROPEISKA PROTEINPLANEN OCH SKYDDET AV LIVSMEDELSSUVERÄNITETEN
Strategin åtföljs av en handlingsplan för protein, som syftar till att stärka unionens produktionssjälvständighet. Sektorn använder för närvarande cirka 74 miljoner ton protein till djurfoder varje år. Europa producerar omkring 67 miljoner ton, främst i form av fodergrödor och spannmål, och exporterar 9 % av detta; man fortsätter dock att importera cirka 13,4 miljoner ton proteinrika råvaror. Dessutom producerades år 2025 endast 25 % av de proteingrödor som användes i djurfoder inom unionen. Planen syftar till att öka denna andel till 35 % fram till 2035 genom att stödja odlingen av proteinrika grödor inom Europa, stärka växtbaserade försörjningskedjor från produktion till bearbetning, skapa nya avsättningsmarknader och diversifiera importen genom strategiska partnerskap med länder inom det europeiska grannskapsprogrammet. Även om dessa avtal bidrar till en stabil försörjning måste prioriteringen fortsatt vara att konsolidera den inhemska produktionen, för att på så sätt minska det strategiska beroendet och säkerställa livsmedelssuveräniteten. Att upprätthålla en hög grad av självförsörjning när det gäller produktionen är avgörande för att skydda den nationella och europeiska marknaden för jordbruks- och livsmedelsprodukter, garantera säkerheten och främja lokal produktion i enlighet med höga kvalitets-, miljö- och djurskyddsstandarder.