EU föreslår en omfattande omstrukturering av koldioxidmarknaden för att skapa balans mellan klimatmål och industrins konkurrenskraft

Europeiska kommissionen planerar att förlänga tilldelningen av kostnadsfria utsläppsrätter till utsatta branscher, avsätta en större andel av intäkterna från koldioxidmarknaden till utfasning av fossila bränslen och utvidga utsläppshandelssystemet (ETS) som en del av sin strategi för att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

Europeiska kommissionen har presenterat en efterlängtad reform av EU:s utsläppshandelssystem (ETS), i syfte att uppnå en känslig balans mellan ambitiösa klimatmål och behovet av att bevara den europeiska industrins konkurrenskraft. Förslaget, som presenterades i Bryssel den 17 juli, behåller de centrala principerna för koldioxidmarknaden samtidigt som det inför en rad justeringar som syftar till att uppmuntra investeringar i utfasning av fossila bränslen, minska risken för utflyttning av industrin och anpassa ETS till EU:s allt mer ambitiösa klimatmål.

Reformen kommer vid en avgörande tidpunkt för Europeiska unionen, som har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 90 procent till 2040 jämfört med 1990 års nivåer, för att slutligen uppnå klimatneutralitet senast 2050. Enligt EU:s klimatkommissionär Wopke Hoekstra är målet att omvandla utsläppshandelssystemet (ETS) till ett investeringsinstrument som kan stödja klimatåtgärder samtidigt som det stärker Europas industriella konkurrenskraft och energioberoende.

ETS, som inrättades för tjugo år sedan, utgör hörnstenen i Europeiska unionens klimatpolitik. Systemet bygger på principen ”förorenaren betalar” genom att de mest koldioxidintensiva branscherna åläggs att köpa utsläppsrätter. Företag som släpper ut mindre än sin tilldelade gräns kan sälja outnyttjade utsläppsrätter, medan de som överskrider sina kvoter måste köpa ytterligare utsläppsrätter. Denna marknadsbaserade mekanism skapar ett ekonomiskt incitament för företagen att minska utsläppen och investera i renare teknik.

Kommissionen hävdar att systemet har spelat en betydande roll för att minska utsläppen i hela Europa. Vissa energiintensiva branscher hävdar dock att de redan har genomfört alla ekonomiskt genomförbara effektivitetsförbättringar som är möjliga med dagens teknik. Följaktligen betraktar de i allt högre grad utsläppshandelssystemet som en ekonomisk börda snarare än ett miljömässigt incitament, särskilt med tanke på de kraftiga svängningarna i priserna på koldioxidutsläppsrätter.

Näringslivsorganisationer som företräder stora europeiska ekonomier, däribland tyska BDI, franska Medef och italienska Confindustria, har nyligen efterlyst omfattande förändringar av koldioxidmarknaden. De varnade för att alltför höga regleringskostnader skulle kunna undergräva de europeiska tillverkarnas konkurrenskraft och uppmuntra företag att flytta sin produktion utanför Europeiska unionen, där miljöbestämmelserna ofta är mindre stränga.

Kommissionens förslag syftar till att bemöta dessa farhågor genom att förlänga tilldelningen av kostnadsfria utsläppsrätter bortom 2030 för sektorer som anses löpa risk för koldioxidläckage. I stället för att avskaffa dessa utsläppsrätter enligt den tidigare planerade tidsplanen kommer minskningen att ske mer gradvis mellan 2031 och 2035. Under den följande perioden, från 2036 till 2040, kommer företagen dessutom att tillåtas att räkna med kvalificerade projekt för utfasning av fossila bränslen som genomförs i tredjeländer till upp till 2 procent av sina efterlevnadsförpliktelser.

En central del av reformen handlar om hur intäkterna från utsläppshandelssystemet (ETS) ska användas. Sedan starten har koldioxidmarknaden genererat cirka 260 miljarder euro genom auktionering av utsläppsrätter. Medan en stor del av dessa intäkter traditionellt har gått till de nationella budgetarna föreslår kommissionen nu att minst hälften av alla intäkter från utsläppshandelssystemet enligt lag ska avsättas för att finansiera projekt för minskade koldioxidutsläpp.

Förslaget inför också strängare villkor för företag som tilldelas kostnadsfria utsläppsrätter. Åttio procent av dessa utsläppsrätter skulle beviljas först efter att företagen offentliggjort trovärdiga årliga planer för utfasning av fossila bränslen, där konkreta investeringar och mätbara strategier för utsläppsminskningar redovisas. De återstående 20 procenten skulle bli tillgängliga först efter att företagen visat att dessa planer faktiskt har genomförts. Målet är att säkerställa att de kostnadsfria utsläppsrätterna främjar en verklig industriell omställning snarare än att enbart sänka driftskostnaderna.

Utöver tillverkningsindustrin avser kommissionen att successivt utvidga utsläppshandelssystemet till ytterligare sektorer. Avfallshanteringen förväntas med tiden införlivas i systemet, även om flera skyddsåtgärder har införts för att bemöta de farhågor som branschen har framfört. Företag som bedriver verksamhet inom avfallshantering och avfallsbehandling har hävdat att många aspekter av deras utsläpp beror på beslut som fattas av offentliga myndigheter och lokala förvaltningar snarare än på faktorer som de själva har direkt kontroll över.

Flyg- och sjöfartssektorerna skulle också omfattas i större utsträckning av det reviderade utsläppshandelssystemet. Förslaget utvidgar systemet till att omfatta privatflyg och kommersiella flygningar på sträckor på upp till 5 000 kilometer från Centraleuropa. Inom sjöfarten skulle vissa hamnar i angränsande länder utanför EU också omfattas av koldioxidmarknaden, vilket minskar operatörernas möjligheter att undvika miljöåtaganden genom att omdirigera trafiken utanför unionen.

Kommissionär Hoekstra betonade att Europa bör avvisa uppfattningen att ekonomisk tillväxt och klimatskydd utesluter varandra. Han hävdade istället att miljömässig hållbarhet, industriell konkurrenskraft och energisäkerhet kan stärka varandra när de stöds av väl utformade politiska åtgärder och riktade investeringar.

Parallellt med reformen av utsläppshandelssystemet (ETS) har kommissionen föreslagit ett bredare energimål som syftar till att påskynda elektrifieringen av den europeiska ekonomin. El står för närvarande endast för 23 procent av den slutliga energiförbrukningen, en siffra som i stort sett har varit oförändrad under det senaste decenniet. Bryssel föreslår nu ett vägledande mål om att öka elektrifieringsgraden till 46 procent senast 2040, vilket återspeglar den ökande betydelsen av ren el inom sektorer som transport, uppvärmning och industriproduktion.

För att stödja denna omställning har kommissionen även redogjort för sina ambitioner att upprätthålla överkomliga elpriser. Senast 2030 bör elkostnaderna inte överstiga två och en halv gånger priset på naturgas för hushållen och högst två gånger gaspriset för industrin. Att uppnå detta mål kan dock visa sig vara politiskt svårt, eftersom skatterelaterade energåtgärder i allmänhet kräver enhälligt godkännande från alla EU-medlemsstater.

Om reformen antas skulle den utgöra en av de mest betydande uppdateringarna av utsläppshandelssystemet (ETS) sedan det inrättades, och stärka dess roll inte bara som en mekanism för att minska utsläppen utan också som en finansiell drivkraft för Europas gröna industriella omställning. Förslaget återspeglar Europeiska unionens strävan att säkerställa att vägen mot klimatneutralitet förblir förenlig med ekonomisk motståndskraft, teknisk innovation och global konkurrenskraft.

Alessandro Fiorentino