Folkomröstningen om livsmedelsinitiativet, eller varför schweizarna avvisar påbud

Ytterligare två folkomröstningar hölls söndagen den 27 september i Schweiz, det centraleuropeiska landet som är känt för sitt system med direktdemokrati och medborgarnas deltagande i viktiga beslut. De allra flesta nyhetsrubrikerna handlade om en skärpning av Schweiz neutralitetspolitik, som förkastades av en överväldigande majoritet av medborgarna. Men samma dag hölls en annan folkomröstning om ett ämne som väckte mindre allmänhetens intresse utanför den schweiziska konfederationen. Det handlade om ett initiativ med titeln ”För livsmedelssäkerhet – genom ökad hållbar inhemsk produktion, mer växtbaserad mat och rent dricksvatten”, som drevs av vissa miljöaktivister. En eftertrycklig och fängslande titel som, under sken av ett legitimt mål, i själva verket dolde en radikal ideologisk agenda.

Faktum är att ”Livsmedelsinitiativet”, som det ofta kallades och som var föremål för den andra folkomröstningen, föreslog att ett mycket ambitiöst mål skulle införas i författningen: att öka nettoförsörjningsgraden för livsmedel från 42–46 % till minst 70 % under de kommande tio åren. På detta sätt skulle Schweiz, enligt initiativtagarna, kunna säkerställa sin livsmedelssuveränitet och inte längre vara beroende av import för att försörja sin befolkning. Vilket ädelt företag, vid första anblicken! Enligt dess vänsterorienterade förespråkare kan livsmedelssäkerheten för hela befolkningen inte garanteras i händelse av en större kris; av denna anledning är det absolut nödvändigt att jordbruket slutar förlita sig på kött och ”utvecklas” från animaliska produkter till växtbaserade. I grund och botten handlade det om en ”klimatvänlig” jordbrukspolitik som betonade en betydande minskning av användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel, samt strängare regler som skulle ha skyddat vatten, mark och den biologiska mångfalden. Hur bra det än lät i teorin var det schweiziska samhällets reaktion lika häftig, eftersom människor betraktade det som en utopi. I folkomröstningen den 27 september röstade 72,5 % av de schweiziska väljarna ”nej”, jämfört med endast 27,5 % som röstade ”ja”, med ett valdeltagande på cirka 47 %.

Inget av Schweiz 26 kantoner stödde detta ”livsmedelsinitiativ”. Detta vegetariska förslag avslogs av både Förbundsrådet och parlamentet, där samtliga parlamentsledamöter röstade emot det. Även om den schweiziska regeringen såg positivt på en ökad självförsörjning av livsmedel ansåg den att de föreslagna åtgärderna för att uppnå detta mål var felaktiga och att tidsramen på tio år var helt orealistisk.

Resultatet av omröstningen var helt tydligt. Det schweiziska samhället avvisade initiativet med stor majoritet. Inte för att de schweiziska medborgarna inte vill ha säkrare och bättre livsmedel, utan för att den valda metoden – att med tvång införa en viss åtgärd – ansågs olämplig. Med undantag för vissa vänstergrupper var det ingen annan som ville associera sitt namn med stödet för ett så orimligt och hänsynslöst initiativ. Den kanske mest träffande beskrivningen kom från det schweiziska jordbruksförbundet, som tillsammans med företrädare för kött- och mejeriindustrin betecknade detta initiativ som ett ”veganskt diktat”. Hade det blivit verklighet skulle en sådan åtgärd ha utgjort ett fruktansvärt hot mot djuruppfödningen, liksom mot konsumenternas vanor och, i själva verket, mot människors valfrihet. I stället för att fokusera på att öka den inhemska produktionen genom realistiska mekanismer skulle ett sådant initiativ ha lett till kraftiga statliga ingripanden i både produktion och konsumtion för att inom en alldeles för kort tidsperiod uppnå ett så absurt mål.

Varför misslyckades ett initiativ som lovade livsmedelssäkerhet och livsmedelsoberoende så kapitalt? Främst därför att samhället fruktade – och med rätta – att regeringen i slutändan skulle börja diktera vad som ska produceras och vad som ska konsumeras. Vem skulle vilja bli tillsagd vad man får äta och vad man inte får? Svaret är ganska uppenbart. Det är ingen slump att kampanjens slogan var ”Håll händerna borta från våra tallrikar!” Genom att förkasta ett sådant initiativ har de schweiziska medborgarna visat att livsmedelssäkerhet inte kan uppnås genom statlig övervakning och påbud om vad man får och inte får producera och äta, utan snarare genom ett verkligt stöd till den befintliga jordbruksproduktionen.