Frankrike-Ryssland: Macron och Putin börjar prata igen

Efter mer än två års avbrott i de direkta kontakterna mellan Paris och Moskva utgör det två timmar långa telefonsamtalet mellan Frankrikes president Emmanuel Macron och Rysslands president Vladimir Putin ett viktigt steg inom ramen för den internationella diplomatin. Denna händelse, som var lika efterlängtad som oväntad, är en del av ett ramverk av djupgående politisk, militär och retorisk fientlighet, där varje dialoginitiativ får en symbolisk och strategisk innebörd. Även om ståndpunkterna fortfarande är djupt skilda, tyder öppnandet av en direkt kommunikationskanal mellan två nyckelaktörer i det internationella systemet på ett potentiellt paradigmskifte, åtminstone på den formella nivån av multilaterala relationer. Även om denna gest inte ger några omedelbara resultat tyder den på en vilja att inleda en dialog som kan öppna framtida förhandlingsutrymmen, även om det inte finns någon gemensam syn på den pågående konflikten. Samtalet berörde flera internationella frågor – från kriget i Ukraina till det iranska kärnvapenprogrammet och relationerna mellan Ryssland och västvärlden – utan att dock leda till konkreta resultat. Initiativet får ändå ett viktigt symboliskt värde, särskilt mot bakgrund av Rysslands växande internationella isolering och det interna trycket på Macron, som slits mellan behovet av att stödja Kiev och försöket att bevara en självständig diplomatisk linje i Europa.

DET GEOPOLITISKA SAMMANHANGET: LÅNGVARIGT KRIG OCH HYBRIDKRIG

Mötet ägde rum vid en ytterst känslig tidpunkt i Ukrainakonflikten. Ryska styrkor fortsätter att göra framsteg på marken, särskilt i Lugansk-området som förklarats helt ockuperat av de proryska myndigheterna. Ukrainas militära operationer lider av bakslag, trots symboliska attacker som drönarattacken mot militäranläggningen i Izhevsk, bland annat på grund av den växande osäkerheten om västvärldens militära stöd. Kriget är inte bara konventionellt, det är också ett hybridkrig som består av propaganda, cyberattacker, sabotage och kärnvapenhot. Det är mot denna bakgrund som mötet mellan Macron och Putin ägde rum, ett sällsynt exempel på direkt dialog i ett sammanhang av utbredd fientlighet och ömsesidiga anklagelser. Konflikten har blivit en paradigm för motsättningen mellan olika världsbilder: å ena sidan det liberaldemokratiska västblocket, å andra sidan det auktoritära Ryssland, som hävdar en multipolär internationell ordning som erkänner dess centrala roll. Till denna ideologiska motsättning kommer en global strategisk dimension med nya framväxande aktörer och flytande allianser som ytterligare försvårar möjligheten att hitta en gemensam och varaktig lösning. Under tiden fortsätter kriget att kräva offer och ödelägga territorier. Belägringen av Sumy av cirka 50.000 ryska soldater, Pentagons inställda leverans av vissa vapen till Kiev av logistiska skäl och ukrainska operationer mot rysk militär infrastruktur visar att vi fortfarande är långt ifrån en stabil jämvikt. Det ökande ryska militära trycket, i kombination med den ukrainska försvarsförmågans erosion och västvärldens osäkra stöd, riskerar att förändra den strategiska balansen. Risken är inte bara att kriget fortsätter, utan att det omvandlas till en frusen konflikt med förödande konsekvenser för den europeiska säkerheten.

PUTINS POSITIONER: SÄKERHETSRETORIK OCH OFFERBERÄTTELSE

Under telefonsamtalet upprepade Vladimir Putin det narrativ som har styrt Kremls retorik i åratal. Enligt den ryske presidenten är konflikten i Ukraina en direkt följd av västvärldens politik, som gjort sig skyldig till att ha ignorerat Rysslands strategiska intressen, gynnat uppkomsten av vad Moskva betraktar som ett antiryskt fäste i Kiev och tolererat diskriminering av den rysktalande befolkningen. Detta är en konsoliderad position som lägger ansvaret för konflikten på väst och förnekar tanken på rysk aggression. I denna vision betraktas ryska militära operationer som ett defensivt och nödvändigt svar. Putin insisterade på behovet av en global lösning som tar hänsyn till verkligheten på marken, en tydlig hänvisning till de facto-annekteringen av ukrainska territorier och önskan att konsolidera de territoriella vinster som uppnåtts. Detta synsätt gör all dialog extremt svår: för Moskva måste alla förhandlingar utgå från en legitimering av dess agerande, men för väst och Kiev är respekten för Ukrainas territoriella integritet en nödvändig förutsättning.

MACRONS ÖNSKEMÅL: VAPENVILA, SUVERÄNITET OCH DIPLOMATISKT INITIATIV

Den franske presidenten höll fast vid en ståndpunkt som överensstämmer med den europeiska linjen och upprepade Frankrikes orubbliga stöd för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Macron lade dock också fram ett konkret förslag: att utlysa vapenvila och inleda en förhandlingsfas för att nå en varaktig lösning på konflikten. Detta förslag speglar Frankrikes försök att förena sin roll som en pålitlig allierad inom Nato och EU med rollen som en självständig samtalspartner på internationell nivå. Macron har alltid strävat efter att främja ett mer europeiskt förhållningssätt till krisen, som kan bekräfta EU:s ledarskap på kontinenten bortom USA:s ståndpunkter. Det diplomatiska initiativet sträckte sig också till Kiev: omedelbart efter telefonsamtalet med Putin kontaktade Macron Zelensky för att informera honom om innehållet i samtalet och för att upprepa samordningen mellan Frankrike och Ukraina. Källor från Elysée som rapporterats av de stora internationella medierna har faktiskt bekräftat att de två ledarna kommer att hålla kontakten med tanke på de kommande diplomatiska tidsfristerna.

IRANSK DOSSIER: SKILLNADER ÄVEN I FRÅGA OM KÄRNKRAFTSPROGRAMMET

Ett annat ämne som togs upp under telefonsamtalet var Irans kärntekniska program, som i allt högre grad står i centrum för den internationella oron. Putin påminde om det delade ansvaret för de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, inklusive Frankrike och Ryssland, att se till att Teheran respekterar sina skyldigheter enligt fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT). Macron insisterade på att Iran måste tillåta inspektörerna från Internationella atomenergiorganet (IAEA) att återuppta sitt arbete utan dröjsmål. Inte heller i detta fall nåddes dock någon konkret överenskommelse. Positionerna är fortfarande långt ifrån varandra, särskilt med tanke på Moskvas tvetydiga roll när det gäller att stödja Teheran, särskilt inom ramen för militärt och tekniskt samarbete.

DEN POLITISKA BETYDELSEN AV TELEFONSAMTALET

Trots avsaknaden av konkreta resultat utgör telefonsamtalet mellan Macron och Putin ett viktigt ögonblick i den europeiska diplomatin. Det är inte en vändpunkt, utan snarare en signal: även när spänningen är som störst är det fortfarande möjligt att föra en direkt dialog. Macrons val att återuppta kontakten med Kremls ledare kan tolkas på två sätt. Å ena sidan som en gest av politiskt ansvarstagande som syftar till att utforska alla sätt att begränsa upptrappningen. Å andra sidan som ett taktiskt drag för att bekräfta Frankrikes ledande roll på den internationella scenen, i en tid då Tyskland verkar osäkert och USA alltmer fokuserar på interna och utomeuropeiska utmaningar. Faktum kvarstår att så länge Moskva fortsätter att betrakta konflikten som resultatet av en västlig konspiration och är ovilligt att erkänna legitimiteten i de ukrainska kraven, riskerar varje försök till förhandling att gå på grund innan det ens har börjat.

EN FRED SOM ÄR AVLÄGSEN, MEN INTE OMÖJLIG

Telefonsamtalet mellan Emmanuel Macron och Vladimir Putin ledde inte till några konkreta resultat, men det visade att det fortfarande finns ett utrymme, om än minimalt, för diplomati. Samtidigt som Frankrike respekterar den europeiska och transatlantiska linjen försöker man skapa sig en självständig roll som dialogförmedlare i ett sammanhang där kriget verkar ha normaliserats i sin brutalitet. Positionerna förblir oförsonliga: Moskva vill ha ett erkännande av status quo, Paris – liksom hela EU – försvarar Ukrainas suveränitet. I avsaknad av diplomatiska initiativ finns det dock bara ett alternativ: en upptrappning av konflikten, med oförutsägbara konsekvenser. Den viktigaste lärdomen av telefonsamtalet är kanske just att diplomati fortfarande är möjligt, men att det krävs politisk beslutsamhet, strategisk vision och framför allt starka multilaterala påtryckningar för att få parterna tillbaka till förhandlingsbordet. Annars riskerar kriget i Ukraina att bli ett permanent sår i hjärtat av Europa.