Subscribe
Medan Europeiska unionen fortsätter att brottas med den ineffektivitet som är inbyggd i dess spretiga system för offentlig upphandling, utgör Irlands senaste policyuttalande om upphandling ett måttfullt men betydelsefullt nationellt ingripande. Snarare än att försöka sig på en stor översyn signalerar det irländska tillvägagångssättet ett pragmatiskt steg mot större ansvarsskyldighet och en mer sammanhängande användning av offentliga medel.
Policyn, som utfärdats av Office of Government Procurement (OGP), innehåller en omfattande strategi för att modernisera statens upphandlingssystem. Policyn betonar hållbarhet, transparens och digital integration, vilket gör att upphandling inte bara ses som en teknisk process utan som en strategisk hävstång för allmän nytta. Dessa reformer ligger i linje med ECR:s bredare insatser för att rationalisera upphandlingsreglerna på den inre marknaden, vilket återspeglas i att Europaparlamentet nyligen antog en viktig rapport som efterlyste mer flexibilitet, konkurrens och teknikneutralitet.
Under en period som präglas av finanspolitiskt tryck, geopolitisk instabilitet och en bräcklig leveranskedja utgör Irlands reformer ett målinriktat svar på strukturella sårbarheter. De bygger vidare på den dynamik som skapats av den senaste tidens tillsynsåtgärder och av regeringens bredare åtaganden om administrativ förenkling. Offentlig upphandling, som motsvarar miljarder euro varje år, ligger till grund för allt från sjukhusutrustning till stora transportprojekt. Ändå har systemet länge kritiserats för att vara alltför komplext, begränsa konkurrensen och ha ogenomskinliga förfaranden som driver upp kostnaderna och utestänger mindre företag.
OGP:s policyuttalande, som publicerades i slutet av 2024, placerar sig i linje med tidigare reformer, inklusive rekommendationerna från 2013 års Capital Review Group och 2019 års nationella policyramverk för offentlig upphandling. Det ligger också i linje med målen i 2023 års agenda för omvandling till bättre offentliga tjänster. I stället för att eftersträva lagändringar fokuserar policyn på praktiska förbättringar för att förbättra resultaten inom det befintliga EU-kompatibla ramverket. Detta nyktra förhållningssätt tar hänsyn till de begränsningar som råder efter pandemin, där försörjningsstörningar och inflation har ökat behovet av motståndskraftiga och anpassningsbara upphandlingsstrukturer.
Kärnan i dokumentet är idén att upphandling måste inriktas på offentligt värde, inte på att kryssa i rutor. Fyra tematiska pelare – strategisk upphandling, transparens, digitalisering och informerad leverans – stakar ut vägen för genomförandet under det kommande decenniet.
Strategisk upphandling prioriterar rutinmässig användning av grön offentlig upphandling (GPP), särskilt inom bygg- och transportsektorn och andra sektorer med stor påverkan. Den innehåller också åtgärder för att stödja innovation och bredda tillgången för sociala företag och små och medelstora företag, som ofta har svårt att konkurrera med större företag i anbudsförfaranden. Genom riktade stöd och reserverade kontrakt försöker policyn att återställa balansen på en spelplan som historiskt sett har lutat åt etablerade företag.
Öppenhet är en icke förhandlingsbar skyddsåtgärd. Plattformen eTenders kommer att förbli den centrala databasen för alla meddelanden över EU:s tröskelvärden, och det finns planer på att utöka publiceringen av upphandlingsdata via data.gov.ie. Förbättrad rapportering till internationella organ som OECD och Världsbanken syftar till att jämföra prestationer med globala standarder. Dessa åtgärder är ett direkt svar på Europeiska revisionsrättens rapport från 2023, som varnade för att konkurrensen på EU:s upphandlingsmarknader minskar, med färre anbudsgivare per anbud och en ökande andel förfaranden med ett enda anbud. Genom att utnyttja dataanalys för att upptäcka avvikelser som anbudsriggning försöker Irland minska möjligheterna till korruption och oegentligheter.
Digitalisering utgör den mest ambitiösa komponenten i strategin. Policyn bygger på färdplanen Connecting Government 2030 och syftar till att skapa ett helt elektroniskt ekosystem för upphandling. Antagandet av principen om ”en enda gång” syftar till att ta bort dubbla administrativa steg och minska efterlevnadsbördan för både företag och offentliga organ. Interoperabilitet med EU-system förväntas öka den gränsöverskridande tillgången, medan investeringar i grundläggande IT-infrastruktur lovar att effektivisera allt från utvärdering före tilldelning till kontraktsövervakning. Dessa reformer tar direkt itu med fragmentering och föråldrade system som för närvarande hämmar effektiviteten.
Den fjärde pelaren, informerad leverans, fokuserar på anpassningsförmåga. Den innebär ett åtagande om fortlöpande översyn av politiken, stärkt vägledning och fortlöpande yrkesutveckling för dem som arbetar med upphandling. Uppdaterade cirkulär – inklusive nya riktlinjer för byggnadsförvaltning – kommer att ge offentliga organ mer praktiska verktyg för efterlevnad, medan fortsatt EU-förespråkande säkerställer att Irlands erfarenheter påverkar det europeiska lagstiftningslandskapet som utvecklas.
Det civila samhällets granskning har stärkt behovet av reformer. Transparency International Ireland lyfte i sin rapport till OGP i maj 2025 fram upphandling som ett av Europas mest korruptionsutsatta områden. De nämnde inhemska missförhållanden, bland annat att små och medelstora företag utestängs och de kroniska överskridanden som är förknippade med projekt som National Children’s Hospital. Upphandlingsanalytiker har på liknande sätt kritiserat dominansen av modellen med ”lägsta pris”, som ofta ger falska besparingar – särskilt inom IT, där artificiellt billiga anbud följs av höga underhålls- och integrationskostnader.
Irlands upphandlingsreformer är inte isolerade. De utgör en del av en bredare regeringsagenda för att minska de byråkratiska bördorna. Handlingsplanen för konkurrenskraft och produktivitet från september 2025 syftar till att eliminera onödiga rapporteringsskyldigheter och effektivisera de rättsliga kraven. En departementsövergripande översyn beräknas spara företagen upp till 500 miljoner euro per år genom att minska de onödiga kostnaderna för efterlevnad. Dessa reformer förstärks i regeringsprogrammet för 2025, där man åtar sig att integrera upphandlingseffektivitet i moderniseringen av den offentliga sektorn genom investeringar i digitala verktyg, kompetensprogram och livscykelbaserade värdebedömningar.
I omvandlingsprogrammet Better Public Services, som uppdaterades genom nyhetsbrev 2025, hävdas att man ”avsevärt har minskat den manuella arbetsbelastningen” i välfärdshanteringen – även om exakta mätningar fortfarande saknas. Inom upphandling har OGP:s pilotprogram testat förenklade anbudsmallar för att uppmuntra små och medelstora företag att delta i större utsträckning. Den fjärde nationella handlingsplanen för Open Government Partnership (2023-2025) lägger till ytterligare ett lager av transparens, med förbättrat skydd för visselblåsare och förbättrad lobbyingreglering som indirekt stärker tillsynen av upphandlingar.
Genom att ta itu med grundorsakerna till ineffektivitet – datafragmentering, föråldrad infrastruktur och inkonsekvent praxis – gör dessa reformer att Irland kan gå mot en mer proportionerlig avregleringsmodell, en modell som sänker de administrativa hindren utan att försvaga tillsynen. Detta står i kontrast till mer föreskrivande tillvägagångssätt på andra håll i EU och bevarar de lokala myndigheternas kapacitet att skräddarsy upphandlingar efter regionala behov, oavsett om det gäller landsbygdsutveckling, bostäder eller samhällsinfrastruktur.
På europeisk nivå ligger Irlands väg i linje med ECR-gruppens långvariga förespråkande av förnyelse av upphandling. I det ECR-stödda initiativbetänkandet som leds av den polske parlamentsledamoten Piotr Müller och som antogs av parlamentet 2025 efterlyses en reform som bygger på teknisk neutralitet, tillgång för små och medelstora företag och digital modernisering. Dessa teman speglar OGP:s pelare nästan punkt för punkt. I Müllers rapport kritiseras de nuvarande direktiven för att skapa regleringshinder som motverkar innovation och man uppmanar till en övergång till risktoleranta upphandlingsmodeller som kan stödja ny teknik och lösningar för den cirkulära ekonomin.
Genom att påverka den lagstiftande stämningen i Bryssel har ECR påverkat kommissionens kommande revideringar av upphandlingsdirektiven som planeras till 2024-2025. Dessa revideringar förväntas innehålla hårdare kontroller mot korruption, starkare krav på öppna data och förenklade kvalificeringsregler för små och medelstora företag. Med tanke på att anbud med ett enda bud nu står för över 40 procent av förfarandena i vissa sektorer syftar dessa reformer till att vända en oroande nedgång i konkurrensen.
För Irland, som är en nettobetalare till EU:s budget, innebär dessa förändringar tydliga fördelar. Irländska små och medelstora företag kommer att få bättre tillgång till gränsöverskridande möjligheter, samtidigt som ökad tillsyn minskar slöseri med pengar och ger skattebetalarna bättre valuta för pengarna. I OGP-strategin åtar man sig att sträva efter interoperabilitet i e-upphandlingssystem på EU-nivå, vilket potentiellt kan minska de administrativa kostnaderna genom standardiserade dataformat och integrerade plattformar. Både OGP- och ECR-initiativen betonar inkludering av små och medelstora företag som det främsta skyddet mot kartellbildning, med förenklade kvalifikationsstandarder som återspeglar Irlands användning av reserverade kontrakt för sociala företag.
Verkliga utmaningar kvarstår. Genomförandet av den digitala färdplanen kommer att kräva betydande initiala investeringar i en tid av budgetbegränsningar. Kulturell tröghet bland upphandlare – många av dem är mer vana vid förfaranden som kräver efterlevnad än vid resultatstyrda metoder – kommer att kräva långvarig utbildning och ledarskap. Trots detta är färdriktningen tydlig.
Fram till 2030 förväntar sig strategin konkreta resultat: en 30-procentig ökning av hållbar upphandling, ett ökat deltagande av små och medelstora företag och dashboards med realtidsdata som ger en aldrig tidigare skådad transparens. Om dessa reformer genomförs kommer upphandling inte att betraktas som en administrativ börda utan som en katalysator för innovation och offentligt värde.
Irlands modernisering av upphandlingen går därför hand i hand med ECR:s bredare vision om en mer konkurrenskraftig och ansvarstagande europeisk marknadsplats. Båda strategierna förespråkar avreglering i kombination med öppenhet, decentraliserad flexibilitet framför centraliserad kontroll och mobilisering av upphandling som ett verktyg för ekonomisk motståndskraft. För irländska skattebetalare, företag och samhällen innebär konvergensen mellan dessa agendor att offentliga resurser kan utnyttjas med större disciplin, tydlighet och värde i ett system som sedan länge borde ha reformerats.