Subscribe
Investerare ser nu Rom som finanspolitiskt försiktigt, medan Paris riskerar att betala mer för att låna
I åratal betraktades Frankrike som en förebild för budgetdisciplin i Europa, medan Italien sågs som dess hänsynslösa motsvarighet, tyngd av skulder och politisk instabilitet. Idag kan tabellerna ha vänt. Enligt Le Monde har Italien under premiärminister Giorgia Meloni blivit lika trovärdigt som Frankrike när det gäller offentliga finanser – om inte mer.
Den franska dagstidningen belyser en slående omkastning: under de senaste tre åren har Rom avsevärt minskat sitt budgetunderskott, medan Paris har tillåtit sitt eget att växa. Resultatet syns på obligationsmarknaderna, där gapet mellan italienska och franska lånekostnader nästan har försvunnit.
Italiens finanspolitiska vändning
Italien, som länge sågs som eurozonens sorgebarn, har förbättrat sin ställning bland investerarna. Trots att landet har en av de högsta skulderna i förhållande till BNP i Europa har landet anammat finanspolitisk försiktighet och långsamt återuppbyggt sitt rykte.
”Italien, som tidigare betraktades som EU:s eftersläntrare i budgetfrågor, är nu i en position där landet kan ge Frankrike lektioner”, rapporterade Le Monde och citerade en rapport från den oberoende ekonomen Philippe Crevel som publicerades i slutet av juli.
Detta skifte återspeglas i investerarnas förtroende. När krisen i eurozonen var som värst 2011-2012 var Italiens instabilitet så uttalad att marknaderna krävde en premie på 400 punkter – 4% mer – än Frankrike för att hålla italiensk skuld. Medan Frankrike kunde låna till runt 3 procent fick Italien betala 7 procent.
Snabbspola fram till 2023: den skillnaden har krympt till historiskt låga nivåer. Den 15 augusti föll skillnaden mellan italienska och franska tioåriga statsobligationer till mindre än fem punkter, den minsta marginalen sedan 2005. För femåriga obligationer försvann spreaden helt i mitten av juli.
Frankrikes växande börda
Frankrike har under tiden gått i motsatt riktning. Trots ett starkare utgångsläge har Paris tillåtit underskotten att öka. Investerarna börjar få upp ögonen för detta.
”Vändningen kan sammanfattas i ett enda tal: de räntor som investerare kräver för att inneha de två ländernas statsskulder”, skrev Le Monde. Tidningen noterade att även om Frankrike fortfarande inte betalar mer än Italien för att låna, ”kan det bara vara en fråga om dagar eller veckor” innan det förändras.
Varningen är skarp. Om lånekostnaderna i Frankrike fortsätter att stiga i förhållande till Italien skulle det vara första gången i modern historia som Paris missgynnas av Rom på obligationsmarknaderna.
Erkännande utanför Frankrike
Det är inte bara i Paris som förändringen märks. Financial Times påpekade också nyligen Italiens nya finanspolitiska trovärdighet och tillskrev den ”italienska försiktigheten” under Melonis regering. Roms försiktiga inställning till utgifter och hantering av underskott har imponerat på internationella investerare och står i kontrast till den mer avslappnade hållningen i Paris.
Denna uppfattning är viktig. Obligationsräntorna avgör hur mycket stater betalar för att finansiera sina skulder. När Frankrikes underskott ökar riskerar landets skuldbörda att bli dyrare att hantera. Italien, trots sin högre totala skuld, ses nu som mer disciplinerat – en anmärkningsvärd förändring med tanke på landets historia.
Investerarsentiment och marknadssignaler
Marknaderna är snabba att reagera på förändringar i trovärdigheten. Den krympande spreaden mellan italienska och franska obligationer speglar investerarnas förtroende för att Italien kommer att fortsätta på den inslagna vägen med finanspolitiska åtstramningar. Det tyder också på en skepsis mot Frankrikes vilja att hålla tillbaka utgifterna.
Analytiker noterar att denna omvandling inte bara är symbolisk. Om Frankrike börjar betala mer än Italien för att låna kan den psykologiska effekten på marknaderna bli betydande. Det skulle utmana gamla antaganden om euroområdets finansiella hierarki och potentiellt omforma kapitalflödena inom Europa.
En smärtsam sanning för Paris
För franska beslutsfattare är jämförelsen obehaglig. Le Monde medger att det är ”smärtsamt för fransmännen att höra” att Italien nu anses ligga i nivå med – eller över – Frankrike när det gäller finanspolitisk trovärdighet. Men ur de globala investerarnas perspektiv talar siffrorna sitt tydliga språk.
Det som fortfarande är osäkert är om detta skifte kommer att visa sig vara tillfälligt eller varaktigt. Italiens politiska och ekonomiska utmaningar har inte försvunnit, men regeringens disciplin har gett landet ett andrum. Frankrike, å andra sidan, står inför påtryckningar att återställa sin finanspolitiska image innan marknaderna ställer hårdare villkor.
Eurozonens narrativ har skiftat på oväntade sätt. För tio år sedan var Italien synonymt med instabilitet, medan Frankrike stod för stabilitet. Nu håller rollerna på att omprövas. För Italien är erkännandet en milstolpe: ett bevis på att en konsekvent minskning av underskottet och budgetdisciplin kan övervinna en historia av skepsis. För Frankrike är det en varning: trovärdighet som en gång förlorats är kostsam att återfå.
Alessandro Fiorentino