Subscribe
Regnet i maj innebär ett tillfälligt avbrott i torkan, men experter varnar för att värmeböljan och strukturella vattenproblem kan leda till att krisen blossar upp igen
Rom – 17 juni 2025 – Samtidigt som världen uppmärksammar FN:s världsdag för bekämpning av ökenspridning och torka står Italien vid ett klimatmässigt vägskäl. Landet har sett välkomna regn under den senaste månaden, vilket underlättar månader av vattenstress och erbjuder ett kortvarigt uppskov från torka. Men denna period av lättnad skuggas av en hård verklighet: stigande sommartemperaturer och långvariga sårbarheter hotar att upphäva de senaste vinsterna. Tack vare en ovanligt blöt majmånad – särskilt i de norra regionerna – har Italiens vattenreserver återhämtat sig. Den meteorologiska torka som drabbade stora delar av landet har till största delen försvunnit. “Vi kan nu säga att den meteorologiska torkan – det vill säga bristen på regn – har avtagit över större delen av det italienska territoriet”, meddelar Fondazione CIMA, ett av landets viktigaste organ för klimatövervakning. Uppgifterna kommer från en tioårig övervakningsinsats av Lab24, i samarbete med Fondazione CIMA, som spårar markfuktighet, snöpackningsnivåer och temperaturtrender. De senaste rapporterna pekar på ett friskare hydrologiskt landskap när Italien går in i den kritiska sommarsäsongen. I synnerhet de norra provinserna uppvisar förbättrad markmättnad och flodnivåer.
Från en sval vår till en stekhet sommar
Denna bräckliga jämvikt kan dock redan vara på väg att rubbas. Efter en majmånad som var svalare än genomsnittet – särskilt i norr – upplever Italien nu sin första stora värmebölja under sommaren 2025. “Nedkylningen var tillfällig”, förklarar Francesco Avanzi, hydrolog och snöexpert på CIMA. “Nu ser vi en betydande ökning av temperaturerna, och utan nya regn riskerar vi att förlora mycket av den markfuktighet som vi nyligen har återfått.” Prognoserna tyder på att denna värmebölja kan sträcka sig till slutet av juni. Effekterna förväntas bli särskilt akuta i jordbruksområden som fortfarande återhämtar sig från påfrestningarna från torkan 2023 och 2024. Växtodlingssystem och grunda vattenreserver är bland de första som drabbas när temperaturen stiger kraftigt utan åtföljande nederbörd.
Ihållande utmaningar i söder
Trots den nationella förbättringen är förhållandena i söder fortsatt prekära. Uppgifter om markfuktigheten visar att det fortfarande råder torka i delar av Sicilien och södra delen av det italienska fastlandet. Enligt ISPRA (det italienska institutet för miljöskydd och forskning) återspeglar dessa kritiska zoner “kvarvarande effekter” av den extrema torka som upplevts under tidigare år. Snösmältningen, en annan viktig vattenkälla för floder och reservoarer, återupptog sin normala takt i juni efter en kort nedgång i maj. Men i takt med att snötäcket drar sig tillbaka till högre höjder kommer dess bidrag till Italiens vattenbalans att minska. Detta ökar trycket på andra källor – särskilt grundvatten och konstgjorda reservoarer – just när efterfrågan når sin topp.
Bortom vädret: Systemiska svagheter
Experter betonar att detta är mer än en väderhistoria. Även om maj månads nederbörd bidrog till att lindra den omedelbara oron har Italiens långsiktiga exponering för torka djupa rötter. “Risken handlar inte bara om regn eller inget regn”, säger Avanzi. “Det handlar om hur systemet som helhet – reservoarer, infrastruktur, styrning – kan absorbera och reagera på klimatchocker.” Italiens vatteninfrastruktur, som till stor del är åldrad och underfinansierad, har visat sig vara sårbar för långvariga torrperioder. Jordbrukssektorn, som förbrukar mer än hälften av landets sötvattenresurser, har haft svårt att anpassa bevattningsmetoderna till extrema klimatförhållanden. Och städerna är fortfarande utsatta för plötsliga bristsituationer, särskilt i söder där vattenstölder och läckor förvärrar problemet.
En europeisk prioritering?
När Danmark nu förbereder sig för att ta över det roterande ordförandeskapet i EU:s ministerråd i juli kan vattensäkerheten äntligen få den uppmärksamhet den förtjänar. Medelhavsområdet ses alltmer som en frontlinje i Europas kamp mot klimatinstabiliteten. Italiens erfarenhet – att pendla mellan översvämningar och torka – fungerar som en varning för andra sydliga stater. Världsdagen för bekämpning av ökenspridning och torka är därför inte bara symbolisk – den är en uppmaning till handling. Italiens tillfälliga uppskov från vattenstress belyser både hur brådskande det är och möjligheten att bygga en mer motståndskraftig framtid. Inför sommaren 2025 befinner sig landet fortfarande i en känslig balans. Utan ihållande nederbörd och betydande politiska reformer kan de senaste veckornas framsteg visa sig vara lika flyktiga som en storm som passerar.
Alessandro Fiorentino