Subscribe
I sitt tal i Aachen i samband med utdelningen av Charlemagne-priset gav Mario Draghi en bred och systematisk bild av de utmaningar som Europeiska unionen står inför i det nya internationella sammanhanget. Talet, som utvecklades ur ett politiskt, ekonomiskt och strategiskt perspektiv, innehöll en reflektion över den gradvisa försvagningen av den efterkrigstida jämvikt som hade stöttat den europeiska integrationen och behovet av att omdefiniera den kontinentala integrationsmodellen. Enligt Draghi kännetecknas den nuvarande historiska fasen av ett växande tryck på den europeiska kontinenten. Men denna krissituation innebär också en möjlighet: externa svårigheter leder i själva verket till att européerna återupptäcker sina gemensamma intressen och en ny vilja att samarbeta.
EKONOMISKA CHOCKER OCH ÅTERKOMSTEN AV EUROPEISK SÅRBARHET
I sitt tal lyfte Draghi fram hur Europa har drabbats av en kontinuerlig följd av externa chocker sedan 2020. Effekterna av pandemin förvärrades av USA:s handelstullar, konflikten i Mellanöstern och konsekvenserna för de globala leveranskedjorna. Särskild uppmärksamhet ägnades åt de ekonomiska effekterna av energikrisen och effekterna av instabiliteten i Hormuzsundet, som anses vara en strategisk knutpunkt för den globala handeln. Dessa faktorer kommer vid en tidpunkt då Europeiska unionen behöver extraordinära investeringar. Draghi noterade att det årliga behovet av strategiska utgifter, som ursprungligen uppskattades till omkring 800 miljarder euro, skulle stiga till nästan 1,2 biljoner euro årligen på grund av ökade försvarsutgifter. Ekonomisk tillväxt beskrivs därför som ett oumbärligt villkor för att stödja energiomställningen, kontinentens säkerhet, teknisk innovation och den åldrande befolkningen.
KRISEN FÖR DEN EUROPEISKA EKONOMISKA MODELLEN
Draghi menade att Europa har byggt upp en mycket öppen ekonomi utan att fullborda den inre marknaden. Integrationen av kapitalmarknader, energinätverk och olika ekonomiska sektorer är fortfarande ofullständig, vilket resulterar i ett fragmenterat och sårbart system. Den tidigare ordföranden för Europeiska centralbanken konstaterade att unionen hade anförtrott marknader funktioner som normalt skulle kräva en gemensam politisk myndighet, utan att för den skull garantera dessa marknader en verkligt kontinental omfattning. Denna asymmetri skulle ha främjat beroendet av utländsk efterfrågan och globala produktionskedjor. Europa skulle därför vara mycket mer exponerat för fluktuationer i den internationella handelspolitiken.
STRATEGISKA BEROENDEN OCH TEKNISK EFTERSLÄPNING
Frågan om Europas strategiska beroenden togs också upp i talet. En av de viktigaste kritiska frågorna som identifierades rör Europas eftersläpning inom de tekniska och digitala sektorerna. Sedan 2019 har produktivitetsgapet mellan Europa och USA ökat betydligt, främst på grund av USA:s ökade digitalisering och styrkan i den amerikanska tekniksektorn. Draghi tillskrev utvecklingen av artificiell intelligens avgörande betydelse, vilket han beskrev som den mest betydande tekniska omvandlingen under det kommande decenniet. Enligt OECD:s uppskattningar, som citerades i talet, kan ungefär hälften av den framtida produktivitetstillväxten bero på spridningen av AI. Europa uppges dock investera mycket mindre än USA och Kina i datacenter, halvledare, energiinfrastruktur och datorkapacitet.
FRIHANDEL OCH INDUSTRIPOLITIK
Draghi försvarade frihandelsprincipen men menade samtidigt att ekonomisk öppenhet inte längre kan vara Europas enda svar på globala förändringar. Nya handelsavtal är visserligen användbara, men inte tillräckliga för att kompensera för de strukturella svagheterna i den europeiska ekonomin. Den tidigare premiärministern konstaterade att den europeiska debatten polariseras mellan två strategier: å ena sidan att upprätthålla en öppen modell baserad på internationella regler, å andra sidan att återgå till en mer interventionistisk industripolitik. Enligt Draghi är båda strategierna otillräckliga om de inte åtföljs av en fullständig europeisk ekonomisk integration. Han menar att en förstärkning av den inre marknaden bör gå hand i hand med en gemensam industripolitik som kan stödja strategiska sektorer som försvar, halvledare och ren teknik. Begreppet ”Made in Europe” presenteras som ett verktyg för att utnyttja den inhemska efterfrågan i Europa för att stödja europeiska industrier.
DET EUROPEISKA FÖRSVARET OCH RELATIONERNA MED USA
Ett annat centralt tema i talet var den förändrade relationen mellan Europa och USA. Draghi konstaterade att det amerikanska skyddet inte längre kan tas för givet på samma sätt som under tiden efter andra världskriget. Denna omvandling skulle tvinga Europa att stärka sitt strategiska oberoende. Den tidigare ECB-chefen menade att ett större europeiskt ansvar för försvaret inte ska tolkas som en försvagning av Nato, utan som en potentiell förstärkning av den transatlantiska alliansen genom mer balanserade relationer.
PRAGMATISK FEDERALISM OCH UNIONENS FRAMTID
I den avslutande delen av sitt tal föreslog Draghi begreppet ”pragmatisk federalism”. Tanken är att de länder som är mest öppna för integration ska kunna agera snabbare inom strategiska sektorer som energi, teknik och försvar, utan att nödvändigtvis vänta på ett enhälligt godkännande från de tjugosju medlemsländerna. Enligt detta synsätt bör EU fokusera på konkreta verktyg och resultat som kan verifieras av medborgarna, vilket skulle stärka den demokratiska legitimiteten för det europeiska projektet. Utmaningen för EU, enligt Draghi, består nu i att omvandla den nuvarande krisen till en ny fas av politisk, ekonomisk och strategisk integration.