fbpx

Personliga och hushållsnära tjänster, mellan Hälsa och social

Hälsa - maj 11, 2024

European Federation for Services to Individuals (EFSI) är ett representativt organ på Bryssel-nivå för 21 nationella federationer och företag som är verksamma inom sektorn för personliga tjänster och hushållstjänster. PHS-sektorn omfattar aktiviteter som vård i beroendeställning och vid funktionshinder, barnomsorg och hushållsnära tjänster (underhåll, trädgårdsskötsel, städning etc.).

Inför valet till Europaparlamentet har EFSI publicerat ett Memorandum där man ger fem rekommendationer för ett så kallat ”Social Caring Europe”.

Först och främst förespråkar federationen skatteincitament för att stödja sektorn. Alla medlemsstater erbjuder en viss grad av socialt skydd, in natura och/eller i kontanter, men i jämförelse med de genomsnittliga BNP-utgifterna på 30 procent för ålderspensioner, uppskattas stödet från PHS-tjänster för närvarande till endast 8 procent av den genomsnittliga BNP.

Belgien, Sverige och Frankrike lyfts fram som goda exempel. I Belgien finns ett system med servicekuponger som gör det möjligt att få tillbaka 50 procent av kostnaderna. Sveriges avdrag betalar 90 procent av tjänsten medan Frankrikes avdrag gör det möjligt för socialförsäkringssystemet att minska kostnaderna med 19 procent. Enligt EFSI ger varje euro som spenderas på långtidsvård ett nationellt mervärde på 1,7 euro, plus 0,7 euro i skatter och sociala avgifter.

Å andra sidan skulle skatteincitament minska andelen människor som inte kan få tillgång till PHS-tjänster av ekonomiska skäl, vilket för närvarande uppskattas till 35,7%.

Den andra rekommendationen har att göra med hur man hanterar en äldre befolkning och dess vårdbehov. EFSI efterlyser till exempel en lämplig reglering av vårdarbete i hemmet, som är en viktig del av långtidsvården. Ur ett ECR-perspektiv kan man dock hävda att avreglering i första hand är en mer effektiv hävstång för att attrahera och behålla PHS-arbetare.

Ett antal initiativ föreslås för att få migranter att söka sig till PHS-sektorn, men om arbetsvillkoren blir mer attraktiva bör fler EU-medborgare kunna komma in på denna marknad som arbetssökande. Åtgärder för att förbättra erkännandet av kvalifikationer skulle bidra till att öka det upplevda samhälleliga värdet av PHS-tjänster. Icke desto mindre bör lagstiftaren bevara individens frihet att återkomma till familjemedlemmar för att utföra PHS om och när så önskas.

Enligt EU-kommissionen är PHS den tredje sektorn med en högre grad av odeklarerat arbete, efter byggsektorn och HORECA (hotell, restauranger och catering). EFSI uppskattar att 3,5 miljoner PHS-arbetare är odeklarerade i EU, av totalt 10 miljoner.

För att komma till rätta med odeklarerat arbete rekommenderar man att Europeiska arbetsmyndigheten får utökade befogenheter. Detta verkar snarare strida mot subsidiaritetsprincipen. De nationella myndigheterna bör övervaka eventuella överträdelser och vidta sanktioner. Men framför allt är en väl fungerande arbetsmarknad, där efterfrågan och utbud samspelar, en självreglerande faktor där svartarbete minskar, särskilt om det råder knapphet på utbudssidan.

Den fjärde rekommendationen handlar om anställningsmodeller. Av de 6,5 miljoner PHS-anställda som deklarerats är 2,2. miljoner (dvs. 34%) är direkt anställda av privata hushåll. Enligt EFSI bör både denna modell och mellantingssystemet, där arbetstagare rekryteras av en tredjepartsorganisation på uppdrag av kunderna, behandlas lika. Detta framstår som rimligt och rättvist.

Slutligen kritiseras i Efsis memorandum en påstådd skillnad mellan män och kvinnor när det gäller antalet dagliga timmar som ägnas åt obetalda PHS-aktiviteter. Återigen, familjers frihet att organisera sitt privatliv som de anser lämpligt bör inte vara föremål för social ingenjörskonst, oavsett om den kommer från en branschorganisation eller från statliga myndigheter.

En ytterligare källa till könsjämförelse är de anställda som arbetar med PHS: 91% är kvinnor och PHS står för nästan 7,5% av den totala sysselsättningsgraden för kvinnor. Återigen, ett yrke behöver inte bestämmas uppifrån, utan är en legitim väg för kvinnor att gå. Om det representerar en viss social trend, så får det vara så. Lika fria är besluten inom en familj att ta en deltidsanställning. Offentliga myndigheter bör dock värdesätta icke-monetära bidrag från familjemedlemmar med ett engagemang för vård.

Källa till bilden: www.milehighhomecare.com