Subscribe
Ett tulltak på 15 % och massiva energiköp från USA syftar till att minska spänningarna, men avtalet väcker politisk kontrovers i Europa
I ett historiskt tillkännagivande från Skottland presenterade USA:s president Donald Trump och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ett omfattande transatlantiskt handelsavtal som syftar till att avvärja ett eskalerande handelskrig mellan världens två största ekonomier. Avtalet inför ett tulltak på 15 procent på den mesta av EU:s export till USA, förhindrar att de hotande tullarna på 30 procent träder i kraft och innehåller ett stort åtagande från EU om att köpa amerikansk energi för 750 miljarder dollar under de kommande tre åren. Dessutom utlovade EU investeringar på 600 miljarder dollar i USA.
”Det här är ett kommersiellt avtal mellan de två största ekonomierna i världen”, sade Trump och beskrev avtalet som en viktig seger. ”EU kommer att köpa energi för 750 miljarder dollar. Det är fantastiskt. Och 600 miljarder dollar i nya investeringar i USA – det här är mycket viktigt.”
Att undvika ett handelskrig
Avtalet kommer efter månader av intensiva förhandlingar som startade från djupt motsatta positioner. Spänningarna hade ökat efter USA:s hot om att införa 30-procentiga tullar på ett brett spektrum av EU:s exportvaror. Det nyligen överenskomna taket på 15 procent omfattar nu nyckelsektorer som bilar, halvledare och läkemedel – områden som är avgörande för den europeiska ekonomin.
President von der Leyen medgav att samtalen varit svåra men betonade samtidigt vikten av resultatet. ”Detta avtal ger säkerhet i osäkra tider. Det ger stabilitet och förutsägbarhet för medborgare och företag på båda sidor av Atlanten”, sade hon. Enligt henne är tullsatsen på 15% nu ett enhetligt tak som ”omfattar allt” och representerar ”det bästa resultat vi kunde uppnå”.
Avtalet innehåller visserligen vissa bestämmelser om nolltullar för utvalda industrier – t.ex. flyg- och rymdindustrin och vissa mikroprocessorer – men det är den bredare ramen för samarbete och stabilitet som EU lyfter fram. ”Det var tufft, det var rättvist, men det var tufft”, erkände von der Leyen när hon beskrev förhandlingsprocessen.
Energi som förhandlingsverktyg
Det kanske mest uppmärksammade inslaget i avtalet är EU:s åtagande att köpa amerikansk energi för svindlande 750 miljarder dollar, inklusive naturgas, olja och förnybar energi. Dessa inköp ska göras under en treårsperiod och signalerar en dramatisk fördjupning av energibanden mellan USA och Europa.
För Trump, som länge har drivit på för ökad amerikansk energiexport, är avtalet en bekräftelse på hans strategi för att stärka USA:s energidominans. ”Det här är en mycket stor affär”, sade han och betonade både storleken på och den strategiska betydelsen av EU:s energiåtaganden.
De ytterligare 600 miljarder dollar i europeiska investeringar i amerikanska industrier syftar till att stärka det långsiktiga samarbetet, med fokus på infrastruktur, ren energi och avancerad tillverkning. Dessa investeringar kommer sannolikt att gynna amerikanska jobb och kan ses som en diplomatisk seger för Trump-administrationen inför en eventuell omvalskampanj.
Delade reaktioner i Europa
I Europa har de politiska reaktionerna på avtalet varit starkt polariserade. Italiens premiärminister Giorgia Meloni välkomnade avtalet och kallade det ”ett positivt resultat” som bidrar till att undvika ett fullskaligt handelskrig. Medlemmar av Italiens styrande koalition hyllade avtalet som en pragmatisk kompromiss som skyddar viktiga sektorer från mer straffande tullar.
Oppositionen uttryckte dock upprördhet. Elly Schlein, ledare för det Demokratiska partiet, kallade tullsatsen på 15% för ”förödande” och en eftergift som kommer att skada europeiska industrier. ”Det här är inte ett avtal – det är en kapitulation”, sade hon. Den tidigare premiärministern Giuseppe Conte upprepade kritiken och hävdade att Trump var den tydliga vinnaren och utpekade EU, von der Leyen och Meloni som förlorare i förhandlingarna.
Denna kritik återspeglar en bredare oro för att EU kan ha offrat för mycket för att säkra tullättnader, särskilt genom att gå med på så stora energiköp från USA. Vissa befarar att detta beroende kan äventyra EU:s långsiktiga mål för energiomställningen eller försvaga EU:s inflytande i framtida handelssamtal.
Strategiska konsekvenser
Utöver de politiska aspekterna har avtalet betydande konsekvenser för den globala ekonomiska ordningen. Det markerar ett skifte i de transatlantiska relationerna mot ett mer transaktionsinriktat och energidrivet partnerskap. Det kan också tjäna som en modell – eller en varning – för hur geopolitiska förhandlingar i en tid av stormaktskonkurrens i allt högre grad blandar handel, energi och investeringar i ett enda strategiskt paket.
Det återstår att se om avtalet ger den stabilitet och de ekonomiska fördelar som utlovats. Men för närvarande har USA och EU tagit ett steg tillbaka – och gått in i en ny fas av samarbete som bygger på kompromisser och kommersiell beräkning.
Alessandro Fiorentino