Subscribe
Tänk dig en pigg 22-åring som precis har gått ut gymnasiet i Bukarest och som söker jobb på hemsidor som är kusligt tysta. Inga samtal tillbaka, inga intervjuer, bara en massa annonser för lågbetalda jobb som knappt betalar hyran. Det är inte en dystopisk roman. Det är vardagen för hundratusentals rumänska ungdomar som har fastnat i Europas värsta mardröm när det gäller arbetslöshet.
I mitten av 2025 hade Rumänien den högsta ungdomsarbetslösheten i EU, med 25,3% arbetslösa under 25 år – nästan dubbelt så många som genomsnittet i EU på 14,8%.
Berlins unga yrkesverksamma har det bra och Amsterdams nystartade företag är livliga, men Rumäniens drömmare lämnas på efterkälken, vilket orsakar en tyst utvandring som dränerar landet på dess resurser. Siffrorna berättar en sorglig historia. Enligt Eurostat steg Rumäniens ungdomsarbetslöshet till 23,9 procent i slutet av 2024 och låg kvar på en hög nivå 2025, till och med högre än Sveriges, som då låg på 24,6 procent.
Men det är NEET:arna, de som varken går i skolan, arbetar eller utbildar sig, som berättar den verkliga historien. Rumäniens andel för personer mellan 15 och 29 år är högre än EU:s 11 procent. I den sydöstra regionen är det till exempel 29,9 procent av ungdomarna som går vilse, vilket är en av tre.
Unga kvinnor klarar sig sämre, med NEET-frekvenser på så mycket som 37,7% i vissa områden – 2,1 procentenheter högre än för män.
Det här är inte bara siffror, det är stulna framtider, från kodare som arbetar gratis på Fiverr till konstnärer som ritar drömmar som har skjutits upp. Ännu värre är att krisen påverkar skolorna, där tonåringar hoppar av college som om det vore den senaste trenden. I Rumänien hoppar 16,8 procent av eleverna av skolan i förtid, vilket är nästan dubbelt så mycket som EU:s 9,4 procent. 32 procent av 15-19-åringarna deltar inte i någon formell utbildning, jämfört med 16 procent i OECD.
Endast 23,2% av de unga vuxna har en högskoleexamen, vilket är hälften av EU:s 44,1% och lägst i hela unionen.
Under 2024-2025 var endast 568.600 studenter inskrivna i ett eftergymnasialt program och endast 10% av 25-29-åringarna brydde sig om att gå vidare. Detta är mycket lägre än i Polen eller Ungern. Skulden ligger i ett trasigt system som ger ”papperskvalificerade” akademiker som inte är redo för dagens jobb, läroplaner som inte hänger med i teknikboomen och en utbrändhet efter pandemin där TikTok går före läroböckerna. I en OECD-rapport sägs det att Rumäniens utbildning i allt mindre utsträckning är en ”väg ut ur fattigdom”.
Detta engagemang drabbar inte bara en person, det är en krutdurk för Rumäniens arbetskraftsimplosion och kompetensflykt. OECD-paradis som Tyskland tar 244 000 personer från landet varje år (36 procent av migranterna) och stjäl sjuksköterskor, ingenjörer och innovatörer som kunde ha påskyndat den lokala tillväxten.
Över hälften av de rumänska ungdomarna vill lämna landet i mer än sex månader på grund av låga löner (i genomsnitt 800 euro i månaden jämfört med 2.000 euro i väst) och instabila ekonomier.
Rumänien har den tredje största befolkningsminskningen i EU på grund av låga födelsetal, en åldrande befolkning och människor som lämnar landet. Detta gör att 63% av befolkningen i arbetsför ålder är utan jobb, jämfört med 70% i OECD.
Det är en ond cirkel: unga människor som är arbetslösa skapar instabila familjer, vilket tömmer byar och sätter EU på kroken för Rumäniens välfärdskostnader medan Tyskland får all talang. Detta liknar Greklands härdsmälta på 2010-talet eller Italiens sjukdom på 2000-talet, men Rumäniens storlek gör att det verkar mer brådskande. EU:s sammanhållningsfonder fortsätter att komma in, men utan förändringar i yrkesutbildningen, insatserna mot korruption och ungdomscentra fortsätter blödningen.
Rumänien förlorar inte bara människor; landet förlorar potential, vilket kan skada Europas östra flank under lång tid. Kommer Bryssel och Bukarest att vakna upp innan den förlorade generationen blir Europas största misstag?