Subscribe
EU:s utvidgningsprocess på västra Balkan har i flera år varit en av de mest komplexa frågorna på EU:s dagordning. Den sammanflätar geopolitiska frågor, interna politiska förhållanden i kandidatländerna och EU:s egen beslutsdynamik. I detta sammanhang belyser den senaste tidens bakslag i Serbiens anslutningsprocess de strukturella svårigheterna med den nuvarande utvidgningsmodellen, liksom spänningarna mellan EU-institutionerna och medlemsländerna. Dödläget i fråga om de s.k. förhandlingskapitlen i kluster 3 har fått en symbolisk betydelse som går utöver det tekniska området och återspeglar strategiska skillnader i fråga om Belgrads roll i det europeiska politiska rummet.
STOPPET AV CLUSTER 3 OCH BELGRADS REAKTION
Serbien har blockerat sin anslutning till den tredje gruppen av förhandlingskapitel som omfattar ekonomiska och sociala frågor, trots Europeiska kommissionens positiva yttrande i november förra året. Som svar på Europeiska rådets beslut gjorde Serbiens president Aleksandar Vučić en kraftfull politisk gest genom att utebli från toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan som hölls i Bryssel den 17 december. För första gången på fjorton år deltog ingen serbisk representant i mötet, ett beslut som motiverades av en formell protest mot den långsamma anslutningsprocessen.
EN FÖRHANDLINGSPROCESS SOM PRÄGLAS AV STRUKTURELLA AVMATTNINGAR
Serbiens resa mot EU inleddes 2009 med en formell ansökan om medlemskap, men utvecklingen har gått ojämnt framåt. En betydande avmattning inträffade efter krigsutbrottet i Ukraina, en händelse som omdefinierade EU:s strategiska prioriteringar och ökade förväntningarna på politisk anpassning bland kandidatländerna. Inom denna ram har Serbiens ställning förblivit tvetydig, särskilt på grund av landets underlåtenhet att följa EU:s sanktioner mot Ryska federationen, en faktor som i hög grad har påverkat flera medlemsländers uppfattning om landets tillförlitlighet.
SPLITTRING BLAND MEDLEMSLÄNDERNA OCH DEN RYSKA FRÅGAN
Relationerna mellan Belgrad och Moskva är en av de främsta källorna till friktion i den europeiska debatten. Åtta medlemsländer, däribland Tyskland, Nederländerna, Sverige, de baltiska staterna och Kroatien, har uttryckt motstånd mot att öppna nya förhandlingskapitel med Serbien. Omvänt har länder som Italien, Frankrike och Österrike uttryckt stöd för att fortsätta anslutningsprocessen. Utöver Serbiens utrikespolitik uttrycker motståndarregeringar ihållande tvivel om landets framsteg inom rättsstatsprincipen. Även om kluster 3 främst rör ekonomiska och sociala aspekter är frågan om mediefrihet fortfarande en knäckfråga, som fortfarande anses olöst av de mer skeptiska partnerna.
DEBATTEN OM UTVIDGNINGSMODELLEN
Spänningarna eskalerade snabbt under timmarna före toppmötet i Bryssel. Bara några dagar tidigare, under en informell middag, hade Vučić återupplivat idén om en samtidig utvidgning av unionen till länderna på västra Balkan. Detta förslag går tillbaka till 2004 års modell, då en stor grupp före detta kommunistländer anslöt sig till unionen i en enda omgång. Idén utvecklades i syfte att förhindra att länderna i regionen, som just tagit sig ur konflikterna på 1990-talet, blockerar varandras anslutning genom korsveto. Enligt Jović har de europeiska erfarenheterna bekräftat dessa farhågor. Tvisten mellan Slovenien och Kroatien om Piranbukten hade länge fördröjt Zagrebs anslutning, medan Nordmakedonien blockerades först av Grekland på grund av namnfrågan och sedan av Bulgarien på grund av historiska och språkliga tvister. Trots detta har unionen valt principen om individuell anslutning på Balkan, vilket motiveras av de olika politiska och rättsliga arven från de jugoslaviska konflikterna. Framför allt har Serbien tvingats brottas med Haag-tribunalens utslag och den olösta frågan om Kosovos självständighet, som fortsätter att tynga landets politiska utveckling.
UNIONENS FRAMTIDSUTSIKTER OCH INSTITUTIONELLA UTMANINGAR
Sedan mars 2022 har de europeiska ledarna försökt att återuppta utvidgningen som ett verktyg för att definiera gränserna för kontinental säkerhet. Ukrainas eventuella anslutning betraktas också som en diplomatisk hävstång i ett framtida fredsscenario, men kräver att processen på västra Balkan återupptas på ett trovärdigt sätt. Bosnien, Kosovo och Serbien står dock fortfarande vid sidan av, hämmade både av unionens interna kriser och av sina egna olösta konflikter. Enligt Jović skulle det krävas en genomgripande reform av EU:s beslutssystem för att övervinna denna dynamik. Man skulle gå från enhällighet till kvalificerad majoritet, eftersom den nuvarande mekanismen gör det möjligt för en enskild medlemsstat att blockera hela anslutningsprocessen för ett kandidatland.