Subscribe
Den 3 juli 2026 överlämnades den tredje årsrapporten om genomförandet av Mattei-planen för Afrika till det italienska parlamentet. Rapporten var uppdaterad per den 30 juni samma år och hade godkänts av styrkommittén vid dess sjätte möte, som hölls den 26 juni 2026 i Palazzo Chigi. Inlämnandet av dokumentet till parlamentet är ett krav enligt artikel 5, punkt 3, i lag nr 2 av den 24 januari 2024, som reglerar den periodiska uppföljningen av initiativet genom årlig rapportering. Rapporten belyser hur Mattei-planen nu har gått vidare från den strategiska planeringsfasen och övergått till en fullt operativ fas, som kännetecknas av konkret genomförande av projekt, förstärkning av finansiella instrument och utvidgning av det internationella samarbetet. Planens utveckling visar på en process av gradvis institutionell konsolidering som syftar till att definiera en ny samarbetsmodell mellan Italien och afrikanska länder, baserad på jämbördigt samarbete och inriktad på gemensam utveckling. Enligt premiärminister Giorgia Meloni har planen fått en betydelse som sträcker sig bortom den nationella dimensionen och uppnått erkännande på europeisk och internationell nivå. Denna utveckling åtföljs av konkreta resultat som uppnåtts genom ökad mobilisering av offentliga och privata resurser samt uppbyggnaden av en samarbetsmodell baserad på ömsesidig respekt, institutionellt förtroende och värdesättning av gemensamma intressen.
Planens geografiska utvidgning och utvidgning av samarbeten
En av de viktigaste aspekterna som framgår av rapporten gäller den gradvisa ökningen av antalet länder som deltar i initiativet. Den kvantitativa utvecklingen visar en stadig tillväxt i planens geografiska räckvidd, från de nio pilotländerna som identifierades i januari 2024 till fjorton ett år senare och slutligen till de nuvarande arton. Den ökning som noterades i mars 2026 drevs av tillkomsten av fyra afrikanska länder: Gabon, Demokratiska republiken Kongo, Rwanda och Zambia. Denna utvidgning innebär en ökning med 100 % jämfört med planens ursprungliga utformning, vilket belyser en gradvis utvidgning av det italienska samarbetet till nya områden på den afrikanska kontinenten. Ur ett strategiskt perspektiv tyder ökningen av antalet partnerländer både på en växande organisatorisk kapacitet och på att initiativet blivit mer attraktivt för afrikanska länder som är intresserade av att utveckla samarbetsprogram med Italien. Den bredare geografiska täckningen möjliggör också en diversifiering av insatserna utifrån de olika ekonomiska, infrastrukturella och sociala behoven i olika nationella sammanhang.
FINANSIELL ARKITEKTUR OCH MOBILISERING AV EKONOMISKA RESURSER
En av de grundläggande pelarna i Mattei-planen är dess komplexa finansiella struktur, som bygger på en integration av offentliga verktyg, privata investeringar och partnerskap med internationella finansiella organisationer. Planens initiala anslag uppgår till 5,5 miljarder euro, ett belopp som utgör den ekonomiska grunden för de insatser som planerats inom de olika strategiska sektorerna. Storleken på de tillgängliga resurserna understryker viljan att stödja initiativ på medellång och lång sikt snarare än tidsbegränsade insatser. Den italienska klimatfondens roll är särskilt viktig. Under den period som rapporten omfattar, mellan den 1 juli 2025 och den 30 juni 2026, godkände fondens tekniska kommitté cirka 936,7 miljoner euro. Med tanke på det totala godkända beloppet, cirka 1,2 miljarder euro fördelat på femton insatser i Afrika, framgår det att den analyserade perioden står för över 78 % av den totala volymen av godkända medel. Denna siffra visar på en betydande ökning av fondens operativa kapacitet under det sista verksamhetsåret. Ett annat viktigt inslag är de 4 miljarder euro i garantier som tillhandahållits av SACE – en försäkrings- och finanskoncern som till 100 % ägs av ekonomi- och finansministeriet – för att stödja investeringar i de länder som omfattas av planen. Beloppet för dessa garantier är särskilt betydande och motsvarar cirka 73 % av Mattei-planens totala initiala finansiering. Detta visar hur garantiinstrument är avsedda att spela en nyckelroll för att uppmuntra investerarnas deltagande och minska den risk som är förknippad med utvecklingsprojekt. Den finansiella ramen kompletteras av 269 miljoner euro i italienska bilaterala krediter som är öronmärkta för omvandling till utvecklingsprojekt under en tioårsperiod. Prognosen om en gradvis omvandling av krediterna till produktiva investeringar visar på ett långsiktigt perspektiv, inriktat på ekonomisk hållbarhet och kontinuitet i initiativen.
PROJEKTETS TILLVÄXT OCH VERKSAMHETSKAPACITET
Planens operativa dimension framgår särskilt tydligt av antalet projekt som för närvarande pågår. Rapporten redovisar att det finns 76 pågående initiativ fördelade över de olika partnerländerna. Denna siffra är särskilt betydelsefull jämfört med initiativets inledande fas och visar hur planen successivt har gått från planering till konkret genomförande av insatser. Det stora antalet projekt tyder på en konsoliderad organisatorisk kapacitet och en administrativ struktur som kan samordna initiativ från olika sektorer och i många olika nationella sammanhang samtidigt. Mångfalden av insatser är också avgörande för att säkerställa en integrerad utvecklingsstrategi, där man undviker att resurserna koncentreras till ett begränsat antal program och istället främjar en strukturerad fördelning av investeringarna.
TOPPMÖTEN MELLAN ITALIEN OCH AFRIKA OCH FÖRSTÄRKNING AV DET POLITISKA SAMARBETET
Den diplomatiska dimensionen av Mattei-planen återspeglas också i anordnandet av toppmötena mellan Italien och Afrika, som är verktyg avsedda att stärka den politiska dialogen mellan de berörda regeringarna. I rapporten nämns de två möten som hittills har anordnats. Det första ägde rum i Rom i januari 2024, medan det andra ägde rum den 13 februari 2026 i Addis Abeba. Det senare mötet har en särskild symbolisk och politisk betydelse, eftersom det är första gången i konferensens historia som toppmötet har hållits direkt på afrikansk mark. Evenemanget besöktes av trettiofem delegationer representerade på stats- och regeringschefsnivå, vilket vittnar om den höga nivå av institutionellt engagemang som planen har uppnått och den växande betydelse som tillmäts initiativet inom ramen för de internationella förbindelserna mellan Italien och den afrikanska kontinenten.
STRATEGISKA RIKTLINJER FÖR INSATSEN
Den strategi som beskrivs i Mattei-planen är uppbyggd kring sex huvudsakliga insatsområden, vilka har identifierats som prioriterade sektorer för att främja hållbar utveckling. Dessa områden omfattar vattenresursförvaltning, jordbruk, energi, både fysisk och digital infrastruktur, utbildning, fortbildning och kultur, samt hälso- och sjukvårdssektorn. Inom alla dessa områden identifieras humankapitalet som den centrala faktor kring vilken politiken för ekonomisk och social tillväxt ska byggas upp. Under det senaste året har strategin också stärkt sitt fokus på digital omställning och utvecklingen av artificiell intelligens, med hänsyn till den växande roll som digital teknik spelar för ekonomisk utveckling, administrativ innovation och kompetensutveckling. Integreringen av dessa nya områden breddar planens räckvidd ytterligare, vilket gör det möjligt att ta itu med de utmaningar som den tekniska omställningen och den ökande digitaliseringen av de afrikanska ekonomierna medför.
INTERNATIONELLT ERKÄNNANDE OCH MULTILATERALA SYNERGIER
En av de faktorer som kännetecknar planens utveckling är det växande internationella erkännandet den har fått. Rapporten belyser hur initiativet i allt högre grad integreras i de europeiska samarbetsstrategierna med Afrika, särskilt genom samordning med Europeiska unionens program ”Global Gateway”. Samtidigt har ett nätverk av partnerskap utvecklats med ledande multilaterala finansinstitut. Särskilt anmärkningsvärt bland dessa är ramavtalet med Världsbanken, tillsammans med samarbetet med Afrikanska utvecklingsbanken inom ramen för finansieringsfaciliteten för Mattei-planen och Rom-processen. Den finansiella strukturen stärks ytterligare genom de europeiska TERRA- och RISE-garantierna, som främjas av Europeiska kommissionen, medan det tekniska och operativa samarbetet omfattar ett stort antal internationella organisationer, såsom FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Internationella finansbolaget (IFC), Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD), FAO och Afrikanska finansbolaget. Mångfalden i dessa partnerskap bidrar till att utöka projektfinansieringskapaciteten, främjar överföringen av teknisk expertis och gör det möjligt att integrera Mattei-planen i bredare multilaterala strategier som syftar till utvecklingen av den afrikanska kontinenten.
DEN ITALIENSKA SYSTEMMODELLEN SOM ETT UTmärkande inslag
I rapporten tilldelas det så kallade ”italienska systemet” en central roll, vilket avses som en modell för samordning mellan institutionella, finansiella, territoriella och sociala aktörer. Planen integrerar ett stort antal ministerier, de viktigaste nationella finansinstituten såsom Cassa Depositi e Prestiti, SACE och SIMEST, liksom regionerna, de lokala myndigheterna, universiteten, organisationer inom den tredje sektorn och den afrikanska diasporan i Italien. Detta tillvägagångssätt möjliggör nätverkssamarbete mellan olika expertisområden och främjar en samordnad hantering av initiativ, vilket övervinner en fragmenterad syn på internationellt samarbete. Integrationen av offentlig förvaltning, det finansiella systemet, den akademiska världen och det civila samhället utgör en av planens mest innovativa aspekter, eftersom den möjliggör utveckling av kompletterande resurser och insatser som är bättre anpassade till behoven i de berörda områdena. Sammantaget belyser den tredje årsrapporten hur Mattei-planen har nått ett fullt operativt stadium, med stöd av en gradvis geografisk expansion, en betydande förstärkning av de finansiella resurserna och ett komplext system av nationella och internationella samarbeten. En analys av uppgifterna visar på en betydande tillväxt både vad gäller territoriell räckvidd och investeringskapacitet, vilket särskilt framgår av ökningen av beviljade anslag, utökningen av investeringsgarantier och ökningen av antalet inledda projekt. Dessa faktorer skisserar en samarbetsmodell som syftar till att kombinera ekonomisk utveckling, institutionellt partnerskap och långsiktig hållbarhet genom ett systemiskt och flernivåbaserat tillvägagångssätt.