Subscribe
Hanteringen av migration och relaterade säkerhetsfrågor är en av de största utmaningarna som de europeiska institutionerna står inför idag. I detta sammanhang har Danmark och Italien spelat en nyckelroll för att främja en process för att uppdatera Europarådets konventionella system; en process som anses nödvändig för att effektivt hantera samtida dynamik. Att tjugosju medlemsstater den 10 december godkände en gemensam förklaring om Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är ett viktigt steg i denna process. Initiativet, som stöds entusiastiskt av båda regeringarna, uttrycker behovet av en förnyad balans mellan skyddet av de grundläggande rättigheterna och skyddet av den allmänna säkerheten, särskilt i samband med utvisningsbeslut och förfaranden som rör utländska medborgare som dömts för allvarliga brott.
DEN GEMENSAMMA FÖRKLARINGEN OCH DE TVÅ EUROPEISKA LEDARNAS ROLL
Godkännandet av deklarationen under justitieministerkonferensen i Strasbourg markerar en betydande utveckling i Europarådets syn på migrationsfrågor. Danmark, genom sin premiärminister, betonade att det är angeläget att säkerställa att personer som dömts för allvarliga brott kan utvisas från sitt nationella territorium. Enligt den danska ståndpunkten har vissa rättsliga tolkningar av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i slutändan hindrat sådana förfaranden genom att införa gränser som anses vara alltför restriktiva med hänsyn till målet att skydda den kollektiva säkerheten. Statsministern insisterade på behovet av att omkalibrera förhållandet mellan allmänna intressen och individuella rättigheter och betonade att en anpassning av det nuvarande regelverket skulle bidra till att öka medborgarnas känsla av säkerhet. Italien välkomnade det stöd som uttalandet fått och såg det som en konsolidering av en diplomatisk process som inletts under de senaste månaderna. Premiärministern betonade att hennes regering har arbetat för att stärka den externa dimensionen av den europeiska migrationspolitiken, främja innovativa lösningar och placera frågan i centrum för G7:s prioriteringar. Det breda stödet från medlemsländerna tolkades som en viktig politisk signal som bekräftar behovet av att omtolka konventionen mot bakgrund av aktuella utmaningar, utan att kompromissa med dess principer, utan snarare göra dess praktiska tillämpning mer effektiv.
MIGRATION, SÄKERHET OCH BEHOVET AV ATT UPPDATERA DET KONVENTIONELLA RAMVERKET
Den förklaring som antogs i Strasbourg belyser det föränderliga rättsliga och sociala sammanhang där tillämpningen av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna sker. Den centrala frågan gäller huruvida befintliga rättsliga instrument är tillräckliga för att reglera situationer som rör personer som dömts för allvarliga brott och deras vistelse på europeisk mark. Danmarks och Italiens oro gäller de svårigheter som i olika nationella sammanhang har uppstått när det gäller att utvisa personer som anses farliga, på grund av tolkningen av det skydd som garanteras i konventionen. De två europeiska ledarna anser att systemet måste uppdateras – med respekt för dess grundläggande värden – för att göra det möjligt för staterna att ingripa mer effektivt i säkerhetsfrågor. Detta tillvägagångssätt syftar inte till att försvaga skyddet av de grundläggande rättigheterna, utan snarare till att skapa större klarhet i definitionen av balansen mellan allmänna behov och individuella rättigheter. Den bakomliggande tanken är särskilt att se till att principen om kollektiv säkerhet inte på ett oproportionerligt sätt underordnas rättsliga tolkningar som riskerar att få effekter som strider mot skyddet av befolkningen. Det förhållningssätt som uttrycks i förklaringen utgör därför ett försök att förena individuella friheter och migrationskontrollpolitik inom ramen för rättsstatsprincipen.
KONTINUITET I FÖRHÅLLANDE TILL TIDIGARE INITIATIV OCH UTVECKLING AV DEBATTEN
Den deklaration som godkänts av Europarådet bygger på en process som redan inletts med det öppna brev om internationella konventioner som Danmark och Italien tog initiativ till i maj 2025 och som undertecknades av nio medlemsländer. Detta dokument föregrep den oro som nu delas av ett mycket bredare spektrum av länder och föreslog en inledande diskussion om frågan om att anpassa internationella standarder till komplexiteten i dagens migration. Det växande samförståndet kring dessa ståndpunkter tyder på ett perspektivskifte inom den alleuropeiska organisationen, som blir alltmer medveten om behovet av rättsliga instrument som kan förena individuella rättigheter och säkerhet. Den debatt som inleddes i Strasbourg kommer att fortsätta under de kommande månaderna i samarbete med Europarådet, i syfte att konsolidera en gemensam ståndpunkt som kan formaliseras vid utrikesministermötet som planeras till maj 2026 i Chisinau, Moldavien. Denna tidsfrist utgör det ögonblick då de olika politiska och diplomatiska initiativ som Italien och Danmark har lanserat konvergerar, i syfte att definiera en ny tolkningsram för konventionen som kan svara mot behoven i en tid som kännetecknas av snabb och komplex migrationsdynamik.
NÄSTA STEG
Det gemensamma initiativet från Danmark och Italien visar hur frågan om säkerhet och migrationshantering har blivit ett testfall för Europarådets förmåga att uppdatera sina rättsliga instrument. Den förklaring som antogs i Strasbourg visar på en utbredd önskan att ompröva tillämpningen av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i ett sammanhang som är djupt förändrat jämfört med tidigare. De två ländernas ledande roll, den bredare koalitionen av stater till förmån för en reformprocess och utsikterna till ytterligare konsolidering av debatten 2026 markerar ett avgörande ögonblick för utvecklingen av det europeiska systemet för skydd av grundläggande rättigheter och kollektiv säkerhet.