Subscribe
Ett omfattande avtal avskaffar tullar, säkrar råvaror och stärker EU:s gröna ambitioner
Europeiska unionen och Indonesien har nått ett banbrytande frihandelsavtal som kommer att omforma de ekonomiska och strategiska banden mellan Bryssel och Sydostasien. Avtalet, som av tjänstemän beskrivs som en ”anti-Trump”-pakt, avskaffar 98,5 procent av de bilaterala tullarna och öppnar viktiga kanaler för samarbete inom elfordon, förnybar energi och digital handel. Mer än ett handelsavtal signalerar det Europas beslutsamhet att motverka protektionistiska trender och säkra de resurser som behövs för den gröna och digitala omställningen.
Det övergripande ekonomiska partnerskapsavtalet mellan EU och Indonesien, som offentliggjordes i Bryssel efter år av förhandlingar, innebär omfattande tullsänkningar som kommer att spara europeiska exportörer uppskattningsvis 600 miljoner euro årligen. Enligt avtalet kommer de indonesiska tullarna på europeiska bilar att sänkas med 50 procent, tullar på upp till 15 procent på maskiner och farmaceutiska produkter kommer att sänkas kraftigt och tullarna på kemikalier kommer att sänkas med 25 procent. Sammantaget kommer praktiskt taget alla indonesiska tullar på EU-varor att tas bort, vilket skapar en av de mest öppna handelsrelationerna i regionen.
Ett strategiskt svar på globala spänningar
De europeiska ledarna såg pakten som ett direkt svar på den protektionistiska politik som fördes av USA:s tidigare president Donald Trump, vars handelskrig och tullhöjningar störde de globala leveranskedjorna och utmanade multilaterala handelsnormer. ”I dagens oförutsägbara globala ekonomi är handelsrelationer inte bara ekonomiska verktyg utan även strategiska resurser”, sade Maros Sefcovic, vice ordförande och chefsförhandlare för EU-kommissionen. Hans kommentar tolkades allmänt som ett budskap till Washington och till skeptiska ledamöter i Europaparlamentet, som fortsätter att debattera andra handelsavtal, t.ex. den omstridda EU-Mercosur-pakten.
Genom att ingå ett långtgående avtal med Indonesien – Sydostasiens största ekonomi och en viktig leverantör av kritiska mineraler – strävar EU efter att diversifiera sina handelspartner och minska beroendet av mer instabila marknader. Åtgärden stärker också Europas geopolitiska fotavtryck i Indo-Stillahavsområdet, där konkurrensen mellan globala makter intensifieras.
Green Deal vinner mark: Elbilar och råvaror
En central del av avtalet är samarbete kring ren teknik. Indonesien är en av världens rikaste källor till nickel och kobolt, två mineraler som är viktiga för tillverkning av batterier som används i elfordon och lagring av förnybar energi. Att få stabil och förutsägbar tillgång till dessa material är avgörande för Europas gröna giv, som syftar till att minska koldioxidutsläppen i transportsektorn och bygga ut infrastrukturen för förnybar energi.
Genom avtalet avskaffas tullar på miljövänliga varor och nya regler fastställs för att uppmuntra europeiska investeringar i förnybar energi och produktion av elfordon. ”Vårt avtal med Indonesien garanterar en stabil och förutsägbar försörjning av kritiska råvaror för Europas industrier för ren teknik och stål”, sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och kallade avtalet en hörnsten i Europas gröna industristrategi.
Förutom energi och råvaror innehåller avtalet bestämmelser för att främja samarbete inom batteriteknik och elektrisk mobilitet, vilket skapar möjligheter för samriskföretag och tekniköverföring. Europeiska biltillverkare kommer att dra nytta av enklare marknadstillträde, medan indonesiska företag kommer att få möjligheter att integreras i Europas snabbväxande leveranskedjor för ren teknik.
Digital handel och telekommunikation
Avtalet mellan EU och Indonesien bryter också ny mark inom digital handel. För första gången kommer Indonesien att tillåta 100 procent utländskt ägande inom telekommunikation och IT-tjänster, vilket öppnar lukrativa möjligheter för europeiska investerare. Avtalet introducerar ett omfattande paket för att underlätta digital handel, inklusive elektroniska signaturer och autentisering, konsumentskydd och skydd för källkod. Det är viktigt att avtalet förbjuder tullar på elektroniska överföringar som programvara och digitala medier, vilket är första gången för Indonesien och en stor seger för Europas tekniksektor.
Dessa åtgärder är utformade för att främja en säker och förutsägbar onlinemiljö, möjliggöra smidigare gränsöverskridande e-handel och stärka Indonesiens digitala ekonomi samtidigt som de ger europeiska företag en konkurrensfördel.
Skydd och möjligheter för jordbruket
Jordbruk är fortfarande ett känsligt område för båda parter, men avtalet balanserar liberalisering med skydd av lokala intressen. Europeiska exportörer kommer att åtnjuta tullfritt tillträde för nyckelprodukter som mejeriprodukter, kött, frukt, grönsaker och bearbetade livsmedel. Samtidigt har EU säkrat ett starkt skydd för 221 geografiska beteckningar – inklusive ikoniska produkter som Parmigiano Reggiano och Champagne – för att förhindra imitation och skydda det europeiska kulinariska arvet.
Indonesien å sin sida behåller importbegränsningar för vissa känsliga jordbruksvaror, inklusive ris, socker, ägg, färska bananer och etanol, medan kvoter kommer att gälla för vitlök, svamp, sockermajs, maniokstärkelse och produkter med hög sockerhalt. Detta kalibrerade tillvägagångssätt öppnar marknader utan att undergräva livsmedelssäkerheten eller lokala producenter.
Ett nytt kapitel i EU:s handelspolitik
Avtalet mellan EU och Indonesien visar hur Bryssel utnyttjar handelspolitiken för att uppnå strategiska mål: att främja hållbar utveckling, säkra viktiga resurser och visa globalt ledarskap på öppna marknader. Genom att koppla samman avskaffandet av tullar med samarbete om grön teknik och digitala tjänster skapar EU handelsavtal som främjar både ekonomiska och miljömässiga mål.
När världen brottas med protektionism och geopolitisk osäkerhet utgör avtalet med Indonesien ett djärvt uttalande om Europas engagemang för frihandel och dess beredskap att agera strategiskt. För båda parter markerar avtalet början på en ny era – en era som förenar ekonomiska möjligheter med den gemensamma strävan efter en grönare och mer sammankopplad framtid.
Alessandro Fiorentino