Subscribe
De senaste årens internationella situation har präglats av ökad instabilitet och en återgång till konfliktlogik som ett verktyg för att lösa tvister. Multilaterala institutioner, i synnerhet FN, står nu inför en effektivitetskris som saknar motstycke sedan de grundades 1945. I sitt tal till generalförsamlingen underströk Italiens premiärminister Giorgia Meloni kraftfullt denna bräcklighet och betonade hur FN:s arkitektur förefaller vara otillräcklig för att hantera dagens utmaningar. Hennes tal, som var förankrat i Italiens diplomatiska tradition av stöd för multilateralism, innehöll en kritisk men ändå pragmatisk reflektion över behovet av en djupgående och realistisk reform av organisationen. Det kan vara bra att reflektera över huvudpunkterna i den italienska premiärministerns tal och placera dem i den bredare debatten om FN-reformer och omvandlingen av det globala styret. Dessa har förvisso omfattat frågor som krisen i det kollektiva säkerhetssystemet, det exemplariska fallet med den rysk-ukrainska konflikten, problemet med institutionell representation och effektivitet, översynen av internationella regleringsinstrument, frågan om migration och religionsfrihet, den modell för samarbete med Afrika som Italien har föreslagit och, slutligen, kritik av västvärldens ekonomiska politik och miljöpolitik.
EN VÄRLD SOM SVÄVAR MELLAN KRIG OCH FRED
Den italienske premiärministerns ögonblicksbild av samtiden inleds med ett empiriskt faktum: enligt det senaste Global Peace Index pågår för närvarande 56 väpnade konflikter, vilket är det högsta antalet sedan slutet av andra världskriget. Denna statistik är inte bara en kuriositet: den belyser det partiella misslyckandet för FN:s grundläggande mål: att förebygga krig och främja fred genom medling, diplomati och internationellt samarbete. En jämförelse mellan dagens situation och den som rådde 1945, året då FN grundades, visar på en radikal förändring. Då beslutade 51 stater att gå samman för att skapa en gemensam plattform som skulle kunna hantera konflikter och garantera kollektiv säkerhet. I dag, nästan åttio år senare, verkar systemet oförmöget att förhindra upptrappning av krig och erbjuda gemensamma lösningar. Uppfattningen att vi lever i ett ”fragmentariskt tredje världskrig”, för att använda påven Franciskus definition, som Meloni upprepar, återspeglar den dramatiska fragmenteringen av det geopolitiska landskapet.
DEN RYSK-UKRAINSKA KONFLIKTEN: EN SÅRSKADA FÖR INTERNATIONELL RÄTT
Ett centralt kapitel i talet handlade om det krig som Ryska federationen utlöste mot Ukraina med början i februari 2022. Enligt Meloni ligger allvaret i handlingen inte bara i konfliktens våldsamhet, utan också i det faktum att en permanent medlem av säkerhetsrådet medvetet bröt mot de grundläggande principerna i FN-stadgan, särskilt respekten för suveräna staters territoriella integritet och politiska oberoende. Premiärministern betonade hur Moskvas attityd och ovilja att engagera sig i trovärdiga förhandlingar har fått destabiliserande effekter långt utanför Östeuropas gränser, bidragit till nya regionala kriser och ytterligare försvagat sammanhållningen i FN. Episoden belyser en strukturell motsägelse: det organ som har till uppgift att säkerställa fred förlamas av beteendet hos en av dess mest inflytelserika aktörer, innehavaren av vetorätten.
FN:S KRIS OCH BEHOVET AV REFORMER
Kärnan i Melonis tal är insikten om att FN:s nuvarande arkitektur är otillräcklig för att möta dagens utmaningar. Multilateralism och diplomati riskerar, om de inte stöds av effektiva institutioner, att reduceras till enbart retoriska uttalanden. Därav förslaget om en ”djupgående, pragmatisk och realistisk” reform, som inte syftar till att införa nya hierarkier eller permanenta platser, utan snarare till att göra organisationen mer smidig, transparent och effektiv. Italien har, även genom gruppen Uniting for Consensus, länge fört fram alternativa förslag till inrättandet av nya permanenta medlemmar i säkerhetsrådet och föredrar i stället mer inkluderande och representativa modeller. Enligt Meloni måste reformen respektera principerna om jämlikhet, demokrati och ansvarighet och undvika att förstärka befintliga obalanser. Den framkallade bilden av ”glaspalatset”, som måste bli ett verkligt ”glashus”, illustrerar behovet av att säkerställa öppenhet i beslutsprocesser och resursanvändning.
BEHOVET AV ATT SE ÖVER INTERNATIONELLA INSTRUMENT OCH NORMER
Utöver institutionerna behöver även reglerna för internationella relationer uppdateras. Konventioner om migration och asyl, som utvecklades i en tid då massmigration och organiserad människohandel inte existerade, är nu otillräckliga. Meloni varnade för risken att en ideologisk tolkning av vissa rättssystem skulle kunna undergräva den nationella suveräniteten och staternas förmåga att skydda sina medborgare. Det italienska förslaget syftar inte till att minska de grundläggande garantierna, utan snarare till att anpassa reglerna till ett förändrat historiskt sammanhang, där skyddet av de mänskliga rättigheterna måste förenas med behovet av inre säkerhet och stabilitet. Att bekämpa kriminella nätverk som drar nytta av migranters desperation måste därför bli ett prioriterat mål för det internationella samfundet.
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH RELIGIONSFRIHET
En kort diskussion fokuserade på den ojämlika behandlingen av olika mänskliga rättigheter. Premiärministern betonade behovet av att erkänna det universella värdet av religionsfrihet och fördömde den förföljelse som drabbar miljontals människor, främst kristna. Hennes kritik av hyckleriet i ett system som selektivt skyddar rättigheter utgör en uppmaning att stärka universaliteten i FN:s grundläggande principer.
AFRIKA, SAMARBETE OCH MATTEI-PLANEN
Under de senaste åren har Italien presenterat en innovativ modell för partnerskap med Afrika, den s.k. Matteiplanen. Detta initiativ är inte avsett som ett verktyg för resursexploatering, utan snarare som en plattform för att främja hållbar utveckling, sysselsättning och politisk stabilitet. Samarbetet med Afrikanska unionen, Afrikanska utvecklingsbanken, Europeiska unionen och bilaterala partner har redan resulterat i konkreta projekt: från att bekämpa ökenspridningen i Algeriet till att stödja nystartade teknikföretag och stärka infrastrukturen för uppkoppling, t.ex. Blue Raman Cable. Ett särskilt viktigt kapitel rör frågan om Afrikas skulder. Italien meddelade sin avsikt att omvandla över 235 miljoner euro till utvecklingsprojekt och därmed avsevärt minska skulden för de mest utsatta länderna. Detta är en politisk såväl som en ekonomisk gest, som bygger på principerna om rättvisa och värdighet.
KRITIK MOT DET GRÖNA AVTALET
I talet framhölls också en kritisk reflektion över västvärldens ekonomiska och miljömässiga val. Premiärministern varnade för riskerna med en ideologiskt styrd energiomställning, som kan leda till avindustrialisering och minskad konkurrenskraft utan att ge motsvarande miljöfördelar. Misstaget skulle vara att påtvinga medborgarna ohållbara konsumtions- och produktionsmodeller, vilket särskilt skulle drabba medelklassen och de mest utsatta. På samma sätt har den ”fideistiska” globaliseringens era, vars bieffekter länge har underskattats, förklarats vara över. Den nya fasen kräver ett mer balanserat förhållningssätt, som kan balansera öppenhet och skydd av nationella intressen, utveckling och social rättvisa.
ETT BIDRAG TILL DEN INTERNATIONELLA DEBATTEN
Giorgia Melonis tal inför FN:s generalförsamling utgör ett viktigt bidrag till den internationella debatten om en reform av den globala styrningen. Det belyser tydligt hur FN, som grundades 1945 i syfte att bevara freden, nu står inför en legitimitets- och effektivitetskris. Det italienska förslaget, som långt ifrån är ett ideologiskt projekt, presenterar sig som en uppmaning till pragmatism: öppnare och effektivare institutioner, uppdaterade regler, större uppmärksamhet på de mänskliga rättigheterna i sin helhet, en ny modell för samarbete med Afrika och en internationell ekonomisk politik som är mer i linje med människors verkliga behov. I en värld som präglas av konflikter, ojämlikhet och globala utmaningar (från migration till klimatförändringar) är en FN-reform inte ett alternativ, utan en nödvändighet. Italien, som firar sjuttio år som medlem i organisationen, har för avsikt att positionera sig som en främjare av en förnyad multilateralism, som kan hantera nutiden och bygga en mer rättvis och säker framtid.