Subscribe
Mer än tio år efter att Islands anslutningsprocess till EU avbröts anordnar den center-vänstra regeringen i Reykjavik, under ledning av premiärminister Kristrún Frostadóttir, en folkomröstning för att höra islänningarnas åsikt om en återupptagning av förhandlingarna om anslutning till unionen. Den 29 augusti kommer de isländska medborgarna att kallas till valurnorna för att avgöra om de är för eller emot att återuppta förhandlingarna med Bryssel. Omröstningen handlar inte om detta lilla land i Nordatlanten formella anslutning till EU, utan snarare om ett beslut som skulle kunna leda till att de nödvändiga stegen mot ett sådant mål återupptas.
Regeringen i Reykjavík, som strävar efter att vinna islänningarnas stöd i folkomröstningen, leds av en så kallad ”proeuropeisk” koalition bestående av tre vänster- och center-vänsterpartier – en situation som i stort sett är identisk med den som rådde 2009, då en koalition av tre partier på vänsterkanten av det politiska spektrumet lämnade in Islands ansökan om EU-medlemskap.
Utsikterna för Islands formella anslutning har återigen blivit en fråga av nationellt – och naturligtvis europeiskt – intresse i samband med diskussionerna om behovet av att stärka säkerheten inför potentiella yttre hot. Precis som 2009, då den dåvarande regeringen strävade efter ett snabbt EU-medlemskap och införande av EU:s valuta, vilket det proeuropeiska lägret ansåg vara ”avgörande” för att återställa den finansiella stabiliteten i efterdyningarna av den ekonomiska krisen. Medan den vänsterorienterade regeringen var villig att avstå kontrollen över viktiga delar av penningpolitiken, intog den efterföljande center-högerregeringen en motsatt hållning och satte stopp för den anslutningsprocess som hade inletts några år tidigare.
I dag hänvisar politiska krafter med samma ideologiska inriktning till yttre hot mot den nationella säkerheten – hot som naturligtvis inte längre skulle finnas om Island anslöt sig till EU – för att säkerställa ett positivt utfall i folkomröstningen den 29 augusti. Ett ja till att återuppta förhandlingarna med Bryssel skulle få enorm betydelse om en framtida konservativ regering – efter det kommande parlamentsvalet i november 2028 – skulle välja suveränitet, kulturell identitet och realism framför en ”integration” som skulle leda till förlusten av just dessa värden.
Island är på intet sätt ”avskilt” från Europeiska unionen, som det integrationsvänliga vänsterlägret hävdar. Även om landet tekniskt sett inte ingår i EU är Island ändå medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och en del av Schengenområdet. Avsaknaden av ett formellt medlemskap hindrar inte på något sätt denna östat från att ingå i den bredare europeiska familjen. När det gäller försvaret har Island, trots att landet inte har några egna väpnade styrkor, varit medlem i Nato sedan starten och har starka förbindelser med USA genom ett 75 år gammalt bilateralt avtal. Återigen är Island på intet sätt isolerat när det gäller nationell säkerhet.
Den verkliga frågan som islänningarna bör besvara om några veckor är om ett medlemskap i Europeiska unionen, med alla dess konsekvenser, verkligen ligger i det isländska folkets och samhällets bästa intresse. Varför skulle Reykjavik vara villigt att acceptera de direktiv eller förordningar som påtvingas av Bryssel och de större medlemsstaterna, eller den överföring av befogenheter som skulle påverka sektorer som är avgörande för den isländska ekonomin, såsom fisket? Varför skulle Island vara villigt att betala priset för att förlora sin suveränitet? En viktig fördel för Island är att landet, genom att inte vara EU-medlem – ja, just tack vare denna status – har lyckats behålla kontrollen över sin egen politik, såväl finans- och ekonomipolitiken som säkerhetspolitiken och så vidare. Detta skulle inte längre vara möjligt om landet blev en de jure- medlem i Europeiska unionen.
Den varning som oppositionsledaren Guðrún Hafsteinsdóttir har utfärdat bör absolut inte ignoreras; som hon påpekar måste beslutet om att återuppta anslutningsförhandlingarna verkligen ligga hos det isländska folket och inte påverkas av yttre krafter och påtryckningar. Enligt aktuella opinionsundersökningar kommer omröstningen den 29 augusti att bli mycket jämn.