Krisen mellan Israel och Hamas: En evig kamp för fred och frihet

För lite mer än en vecka sedan vaknade världen upp till den ofattbart hemska synen av en terroristattack utförd av Hamas i Israel. Sedan dess har vi fått veta att omkring 1 300 människor kallblodigt massakrerades medan flera tusen andra skadades av beväpnade män som lyckades ta sig igenom Israels försvarsanläggningar vid gränsen till Gazaremsan. Den tragiska händelsen har sedan dess jämförts med Al-Qaidas attacker mot World Trade Center för över två decennier sedan och anses av många vara den mörkaste dagen i staten Israels hela historia. Att förstå exakt hur en sådan sak kunde hända kommer säkert att ta lite tid, men för att få en så tydlig bild som möjligt av hela situationen är det nödvändigt att titta djupt på det komplicerade och våldsamma förhållandet mellan Israel och Hamas.

Konflikten mellan Israel och Hamas är en långvarig och djupt rotad fråga som har väckt internationell uppmärksamhet och oro i årtionden. Den pågående konflikten har sina rötter i historiska, politiska och territoriella tvister och har fått långtgående konsekvenser för människorna i regionen och den globala geopolitiken.

För att fullt ut förstå krisen mellan Israel och Hamas måste vi först se tillbaka på det historiska sammanhang som gav upphov till konflikten. Bakgrunden till frågan kan spåras till slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då judiska invandrare började flytta till Palestina. Denna inflyttning av judiska bosättare ledde till spänningar med den arabiska befolkningen, vilket resulterade i olika sammanstötningar och tvister.

FN:s delningsplan från 1947 syftade till att dela Palestina i separata judiska och arabiska stater, men den möttes av motstånd från arabstaterna, vilket ledde till det arabisk-israeliska kriget 1948. Detta krig slutade med ett vapenstillestånd, vilket innebar att Israel kontrollerade en betydande del av det palestinska territoriet, vilket ledde till att hundratusentals palestinska araber fördrevs. Denna period markerade början på den palestinska flyktingfrågan, som fortfarande är en central tvistefråga i konflikten mellan Israel och Hamas.

En av de mest kritiska aspekterna av krisen mellan Israel och Hamas är kontrollen av territorier, särskilt Gazaremsan och Västbanken. Gazaremsan, en smal kustnära enklav, har varit en brännpunkt för konflikter och är fortfarande ett fäste för Hamas, en palestinsk militant grupp.

Hamas, som bildades 1987 under den första intifadan, är en avläggare till det muslimska brödraskapet. Organisationen kombinerar politiska och militära grenar och ägnar sig åt att befria hela det historiska Palestina, förespråka en oberoende palestinsk stat och motsätta sig den israeliska ockupationen. Dess militanta verksamhet, inklusive raketattacker mot Israel, har varit en ständig källa till spänningar i regionen.

Västbanken kontrolleras däremot av den palestinska myndigheten, som leds av Fatah. Men även på Västbanken finns det spänningar mellan Fatah och Hamas, vilket ytterligare komplicerar situationen.

En av de mest plågsamma aspekterna av konflikten mellan Israel och Hamas är den återkommande våldscykeln. Periodiska sammanstötningar och militära operationer har lett till betydande förluster av människoliv och lidande för både israeler och palestinier. Konflikten 2014, känd som Operation Protective Edge, krävde över 2 200 palestinska dödsoffer och 73 israeliska dödsoffer.

Innan de tragiska händelserna förra lördagen den ⁷ oktober inträffade den senaste större upptrappningen av konflikten i maj 2021, då spänningarna kokade över till ett 11 dagar långt krig. Det senaste utbrottet resulterade i omfattande förstörelse och dödsoffer på båda sidor, med över 250 palestinier och 12 israeler dödade. Omfattningen av förödelsen och den humanitära kris som följde fick stor internationell uppmärksamhet.

Att förstå de grundläggande orsakerna till krisen mellan Israel och Hamas är avgörande för alla försök att lösa den. Några av de viktigaste underliggande frågorna är följande:

1. Territoriella tvister: Den pågående kampen om kontrollen över territorier och gränser är fortfarande en central fråga i konflikten. Israeler och palestinier har konkurrerande anspråk på mark, inklusive östra Jerusalem, Västbanken och Gazaremsan.
2. Flyktingfrågan: Fördrivningen av palestinska flyktingar 1948 och deras ättlingar fortsätter att vara en tvistefråga. Palestinierna kräver rätten att återvända, medan Israel insisterar på att det utgör ett demografiskt hot mot dess judiska majoritet.
3. Politisk splittring: Splittringen mellan Fatah och Hamas, både politiskt och territoriellt, har försvagat det palestinska ledarskapets förmåga att effektivt förhandla med Israel.
4. Säkerhetsfrågor: Israels främsta bekymmer är dess medborgares säkerhet. Säkerhetshot möts ofta med militära svar, vilket eskalerar konflikten.
5. Blockader och sanktioner: Israel har infört en blockad mot Gaza sedan 2007, vilket tillsammans med internationella sanktioner har lamslagit regionens ekonomi och begränsat rörligheten för varor och människor.

Ansträngningarna för att lösa krisen mellan Israel och Hamas har tagit sig olika uttryck under årens lopp och involverat både regionala och internationella aktörer. Förenta nationerna, Förenta staterna och Europeiska unionen har varit inblandade i fredsinitiativ, men det har visat sig svårt att uppnå varaktig fred.

Osloavtalen, som undertecknades på 1990-talet, var ett viktigt steg mot fred men har inte lett till en slutlig lösning. Efterföljande förhandlingar och fredsplaner, som toppmötet i Camp David 2000 och Annapoliskonferensen 2007, ledde inte heller till något varaktigt avtal.

År 2021 ledde Abraham-avtalen, som förhandlades fram av USA, till en normalisering av de diplomatiska förbindelserna mellan Israel och flera arabländer. Samtidigt som detta initiativ syftade till att isolera Hamas och minska dess inflytande, belyste det också den förändrade dynamiken i regionen.

Dessutom har Egypten spelat en roll i förmedlingen av vapenvila och förhandlingar mellan Israel och Hamas. Även om dessa tillfälliga vapenvilor innebär lättnader för den drabbade befolkningen tar de dock inte itu med konfliktens kärnfrågor.

Krisen mellan Israel och Hamas är en djupt rotad och mångfacetterad konflikt som har fått allvarliga humanitära, politiska och säkerhetsmässiga konsekvenser. Konflikten har sina rötter i händelser som ägde rum för 75 år sedan och man skulle kunna hävda att Hamas existerar enbart på grund av det som palestinierna kallar Nakba – ett ord som bokstavligen betyder ”katastrof” och som används för att hänvisa till deras fördrivning 1948.

Vägen till fred i den israelisk-palestinska konflikten har alltid varit komplex och utmanande. Det har blivit mycket mer komplicerat efter förra veckans attack och för att nå en varaktig lösning måste man ta itu med de grundläggande frågor som ligger till grund för konflikten. Israels svar på den senaste krisen har varit extremt hårt och har hittills orsakat tusentals dödsoffer på den palestinska sidan och kommer sannolikt att orsaka många fler eftersom det, enligt de israeliska myndigheterna, bara är början på en lång och svår operation som har som slutmål att fullständigt förinta Hamas.

Det enda sättet att lösa krisen på både kort och lång sikt är genom direkta förhandlingar mellan de berörda parterna. Ett omfattande fredsavtal bör ta upp frågor som gränser, flyktingar, säkerhet och Jerusalems status. Det internationella samfundet bör spela en konstruktiv roll för att underlätta förhandlingarna och säkerställa en rättvis och balanserad process. Alla parter måste följa internationell rätt och normer för mänskliga rättigheter. Överträdelser på båda sidor, inklusive urskillningslösa attacker mot civila och oproportionerlig användning av våld, bör utredas och åtgärdas.

Eftersom denna attack saknade motstycke i fråga om omfattning, räckvidd och antalet offer, kommer Israels svar säkerligen att sakna motstycke i fråga om omfattning och intensitet. Många fler kommer att dö innan de inblandade parterna ens överväger att sätta sig ned för samtal. Den kanske mest tragiska aspekten av hela denna situation är det faktum att oskyldigt blod, både israeliskt och palestinskt, kommer att färga det land som båda parter värnar om och längtar efter mörkrött.