Subscribe
Möjligheten för ungdomar att bygga upp sin framtid utan att tvingas lämna sitt hemland är på väg att bli ett nytt mål för den europeiska politiken. Detta är principen bakom den så kallade ”rätten att stanna kvar”, en strategi som Europeiska kommissionen avser att lägga fram senast i slutet av 2026 eller, i sista hand, i början av 2027. Initiativet syftar till att säkerställa ett verkligt val mellan att stanna kvar och att flytta, genom att övervinna de ekonomiska och territoriella förhållanden som gör rörlighet till en nödvändighet snarare än ett val. Raffaele Fitto, vice ordförande i Europeiska kommissionen med ansvar för sammanhållning och reformer, redogjorde för vissa delar av initiativet under sommaren, närmare bestämt den 24 augusti vid Rimini-mötet och den 27 augusti i Pizzo, Kalabrien, som en del av den tredje upplagan av föreningen L’orodicalabrias sommarskola. Vid båda tillfällena framkom en önskan om att utforma en övergripande strategi som kan samordna olika europeiska politikområden.
DEN DEMOGRAFISKA FRÅGAN OCH AVFOLKNINGEN AV LANDOMRÅDEN
Utgångspunkten för förslaget är den europeiska befolkningskrisen, som Fitto betraktar som ett strukturellt fenomen som institutionerna måste ta itu med. Befolkningsminskningen drabbar främst inlands-, landsbygds- och bergsområden samt små öar, medan befolkningen, tjänsterna och den ekonomiska verksamheten tenderar att gradvis koncentreras till stora stadscentrum. Denna territoriella polarisering får konsekvenser som sträcker sig bortom demografin. En minskning av den bofasta befolkningen kan försvaga samhällens ekonomiska och sociala struktur, minska tillgången till tjänster och äventyra vissa regioners förmåga att fullt ut delta i den inre marknadens dynamik. Enligt Fitto finns det en risk att tiotals miljoner europeiska medborgare som bor i inlandsområden kommer att förbli marginaliserade till följd av denna process.
RÄTTEN ATT STANNA SOM ETT VAL, INTE SOM ETT TVÅNG
Inom denna ram ska ”rätten att stanna kvar” inte ses som ett incitament för att hindra rörligheten. Rörligheten inom EU är i själva verket en etablerad del av det europeiska projektet. Målet är snarare att skapa förutsättningar för att beslutet att flytta ska vara verkligt fritt och inte styras av brist på alternativ. Strategin bör därför i första hand stödja de yngre generationerna genom att erbjuda yrkesmässiga möjligheter, tjänster och gynnsamma villkor både för dem som vill stanna kvar i sin hemstad och för dem som avser att återvända efter en tid på annan ort. Den centrala principen är därför valfrihet: att stanna kvar ska inte bli en skyldighet, precis som att flytta inte ska vara en oundviklig följd av bristande framtidsutsikter.
ETT INTEGRERAT TILLVÄGAGÅNGSSÄTT FÖR REGIONALPOLITIKEN
Enligt den strategi som Fitto förutspår innebär fenomenets komplexitet att enstaka insatser inte räcker till. Den framtida strategin måste sammanlänka olika verktyg och politiska åtgärder och anpassa dem till varje regions specifika särdrag. Sammanhållningspolitiken måste därför samverka med sektorer som jordbruk, turism, transport, fiske och den blå ekonomin. Integrationen mellan dessa dimensioner bör göra det möjligt att samtidigt ta itu med de olika orsakerna till avfolkningen och stärka den ekonomiska och sociala attraktionskraften hos de mest utsatta områdena. Målet är inte bara att behålla den bofasta befolkningen, utan att skapa utvecklingsförutsättningar som kan erbjuda framtida generationer konkreta framtidsutsikter.
KOPPLING TILL DEN INRE MARKNADEN OCH SAMMANHÅLLNINGEN
Förslaget passar också in i debatten om att stärka den europeiska inre marknaden. Fitto kopplade uttryckligen rätten att stanna kvar till behovet av att fullt ut integrera inre områden i den inre marknadens funktion. Att skapa synergier mellan territorier och politiska åtgärder anses vara avgörande för att förhindra att koncentrationen av ekonomisk verksamhet till storstäderna leder till en ökad utestängning av samhällen i perifera områden. Strategin är dessutom kopplad till den rapport om den inre marknadens framtid som utarbetats av Italiens före detta premiärminister Enrico Letta. Enligt Fitto utgör detta dokument nu en integrerad del av Europeiska kommissionens riktlinjer och har blivit en politisk prioritering för den verkställande kommissionen under ledning av Ursula von der Leyen. Ordföranden anförtrodde också Fitto uppgiften att utarbeta den slutgiltiga versionen av strategin för ”rätten att stanna”.
FRÅN DEMOGRAFISK KRIS TILL EUROPEISK POLITIK
”Rätten att stanna kvar” framstår således som ett projekt som utgår från en demografisk fråga och får en bredare territoriell politisk dimension. Att motverka avfolkningen innebär att ta itu med ekonomiska möjligheter, tjänster, rörlighet och de framtidsutsikter som erbjuds de yngre generationerna. Den utmaning som kommissionen har identifierat är att skapa förutsättningar för att områdena återigen ska bli platser där man kan bo, arbeta och planera för framtiden. Ur detta perspektiv är rätten att stanna inte enbart en politik mot ungdomsutflyttning, utan ett försök att minska territoriella obalanser och främja en mer inkluderande europeisk utveckling. Den strategi som förväntas läggas fram mellan slutet av 2026 och början av 2027 kommer därför att behöva omsätta denna princip i konkreta verktyg, samordna olika politiska åtgärder och anpassa dem till de lokala samhällenas särdrag.