Slutet på en illusion. Vad hände med den gröna given?

EU-kommissionens dröm om en ”grön planet” har varit en mardröm för jordbrukare, företagare och konsumenter i hela EU. En mardröm som närmar sig sitt slut, då center-högerkrafterna i Europaparlamentet den 13 november röstade för ytterligare en spik i kistan för den gröna given. Snart har det gått sex år sedan en av de mest ambitiösa planerna som föreslagits av EU-kommissionen lanserades. ”Den gröna given förvandlar EU till en modern, konkurrenskraftig och resurseffektiv ekonomi”, ett stort löfte som kan läsas på EU-kommissionens webbplats. Den extraordinära visionen om att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser och göra Europa till ”den första klimatneutrala kontinenten”, en sann förebild för resten av världen. Genom en ”rättvis och hållbar” övergång skulle vi på mindre än tre decennier ha haft en ”grön planet”, där energin nästan uteslutande kommer från förnybara, och därmed ”rena”, källor. Men vilken kontrast mellan drömmar och verklighet!

Realistiska politiska krafter har slagit många larm om besattheten av konkurrenskraft, verklighetsfrånvändhet och byråkratiska excesser. I namn av ett mer ”konkurrenskraftigt” och ”effektivt” EU och en grön renässans har vi en union som blir allt mindre konkurrenskraftig, allt fattigare och allt mer avlägsen från sina egna medborgares verkliga behov.

Sex år efter lanseringen av Green Deal är läget annorlunda än vad dess anhängare konsekvent har förespråkat.

Den 13 november röstade 382 ledamöter i Europaparlamentet för att avskaffa absurda byråkratiska bördor för företagare, jämfört med endast 249 röster emot och 13 nedlagda röster. Enligt förslaget ska endast företag med fler än 1 750 anställda och en årlig nettoomsättning på mer än 450 miljoner euro behöva rapportera om sociala och miljömässiga frågor, medan mindre företag ska undantas från dessa hållbarhetsrapporter. Kravet på tillbörlig aktsamhet skulle endast gälla mycket stora företag, som inte längre skulle vara skyldiga att upprätta klimatomställningsplaner. Omnibus I, som detta paket kallas, kommer att förhandlas med medlemsländernas regeringar under de kommande veckorna, med förhoppningen att den uppdaterade lagstiftningen ska vara klar i slutet av året.

Vissa ser omröstningen den 13 november som en betydande seger för de borgerliga krafterna i Europaparlamentet, men denna ståndpunkt kan inte enbart grundas på ideologisk kamp. Att minska vissa skadliga regler som tillämpas på små och medelstora företag och avskaffa skyldigheten att utarbeta klimatomställningsplaner och klausuler om civilrättsligt ansvar är faktiskt en framgång för realister och dem som stöder en ombalansering av den europeiska ekonomin på en naturlig grund. Avskaffandet av betungande bestämmelser gör det omöjligt att upprätthålla orealistiska miljömål.

Den alltmer bestämda ompositioneringen i fråga om klimatpolitiken, som har visat sig vara ett misslyckande av episka proportioner, är varken ny eller överraskande. När ECR-gruppens ledare i januari svarade i ett brev till PfE:s ordförande att ”vi förblir fast beslutna att samarbeta med likasinnade partner som ni för att motverka de ideologiska överdrifterna i den gröna given och förespråka en politik som ligger i linje med Europas ekonomiska och strategiska prioriteringar”, verkade saker och ting vara kristallklara på den här sidan av det politiska spektrumet. Samarbetet utvidgades till att omfatta EPP:s ledamöter, som den 13 november på ett avgörande sätt tippade balansen till förmån för att skära ned på långsökta och destruktiva regleringar. Denna omröstning var varken en olycka eller en tillfällighet. Det är en signal om en återgång till normalitet.

När det stod klart att den gröna given inte var något annat än en stor lögn, en direkt attack mot EU-medborgarnas välfärd och den konkurrenskraft som den var tänkt att stimulera, började en en gång så vacker dröm att falla sönder. Man kan inte ignorera sina egna medborgares behov, man kan inte införa betungande kostnader eller absurda restriktioner och hävda att detta är framsteg. Varje vision som inte bygger på realism och pragmatism kommer att försvinna som vilken annan illusion som helst.