Subscribe
Det förslag som lagts fram av den amerikanska administrationen under Donald Trump om att inrätta ett fredsråd med global jurisdiktion, särskilt med en central roll i att hantera Gazaremsan framtid, utgör ett ambitiöst försök att omdefiniera verktygen för internationell konflikthantering. Detta initiativ äger rum i ett extremt komplext geopolitiskt sammanhang, präglat av det pågående kriget i Gaza, den ryska invasionen av Ukraina och en allmän försvagning av den traditionella multilateralism som förkroppsligas av FN. Det amerikanska projektet presenterar sig inte bara som en plattform för den fysiska återuppbyggnaden av det palestinska territorium som förstörts av konflikten, utan också som ett möjligt funktionellt alternativ till befintliga multilaterala organ, vilket väcker blandade reaktioner bland allierade, rivaler och regionala aktörer som är direkt inblandade.
RÅDETS SAMMANSÄTTNING OCH INBJUDAN TILL RYSSLAND
En av de mest kontroversiella aspekterna av det nya fredsrådet är inbjudan till Rysslands president Vladimir Putin att delta i det. Bekräftelsen på denna inbjudan kom direkt från Kreml, som klargjorde att Moskva utvärderar det amerikanska erbjudandet och försöker att fullt ut förstå dess konsekvenser och operativa villkor. Möjligheten för den ryske ledaren att ansluta sig till ett organ som ägnar sig åt att lösa globala konflikter framstår som problematisk, med tanke på att invasionen av Ukraina närmar sig sitt fjärde år och att Ryssland inte har visat några konkreta tecken på vilja att nå ett fredsavtal. Moskvas medverkan verkar dock återspegla Trumps logik att involvera alla stormakter, oavsett deras ansvar i pågående konflikter, i hopp om att bygga ett ramverk för stabilisering under amerikanskt ledarskap.
USA:S ROLL OCH TRUMPS VISION
Fredsrådet är tänkt att vara ett organ som leds direkt av USA:s president, vilket understryker Washingtons centrala roll i projektet. Enligt inbjudningsbreven bygger initiativet på en djärv och innovativ strategi för konfliktlösning, vilket tyder på en önskan att övervinna de ofta förlamade beslutsmekanismerna i FN:s säkerhetsråd. Förenta staterna har kontaktat dussintals länder och internationella personer i syfte att bygga upp en bred och omfattande struktur som kan ingripa inte bara på diplomatisk nivå utan också på administrativ, säkerhetsmässig och finansiell nivå, särskilt i den andra fasen av Gazaplanen.
DEN EUROPEISKA UNIONENS OCH DESS VIKTIGASTE ALLIERADES MEDVERKAN
Europeiska unionen har också varit involverad i projektet, med en formell inbjudan riktad till kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Kommissionen har bekräftat sin avsikt att bidra till en övergripande plan för att få slut på konflikten i Gaza, även om man inte har klargjort om inbjudan formellt har accepterats. Italien finns också bland de länder som kontaktats, medan Storbritannien, genom premiärminister Keir Starmer, har uppgett att man för en dialog med sina allierade i fredsrådet och är villigt att spela en aktiv roll i planens andra fas, dock utan att bekräfta ett officiellt medlemskap. Denna attityd återspeglar en utbredd försiktighet bland västliga partners, som slits mellan önskan att bidra till stabiliseringen av Gaza och oro över det nya organets struktur och legitimitet.
ISRAELS REAKTION OCH INHEMSKA MOTSTÅND
Den israeliska regeringen har uttryckt starkt motstånd mot bildandet av rådet och betonat att initiativet inte var samordnat med Jerusalem och strider mot officiell israelisk politik. Detta motstånd har upprepats med särskild kraft av medlemmar av den mer radikala flygeln av regeringen, som har karakteriserat projektet som skadligt för israeliska intressen, öppet krävt att det ska avbrytas och hävdat Israels rätt att självständigt bestämma Gazas framtid. Enligt detta synsätt utgör Gazaremsan en existentiell säkerhetsfråga för Israel, som bör ta fullt administrativt och militärt ansvar för territoriet, inklusive genom direkt militär administration.
GAZA, HAMAS OCH FRÅGAN OM NEDRUSTNING
I centrum för debatten står det grundläggande villkoret om Hamas fullständiga avväpning, ett centralt inslag i den andra fasen av fredsplanen. Avtalet innebär inte bara att gisslan ska återlämnas, inklusive kroppen efter den sista kidnappade gisslan, utan också att den islamistiska organisationens militära kapacitet ska elimineras. Israeliska regeringstjänstemän har tagit upp möjligheten av en ny storskalig offensiv om Hamas inte accepterar ett ultimatum som inkluderar en effektiv avväpning och exil för sina medlemmar. I detta sammanhang framstår alla återuppbyggnads- och stabiliseringsprojekt ur israeliskt perspektiv som meningslösa om inte den grupp som styrt Gaza slutgiltigt besegras.
DEN KONTROVERSIELLA NÄRVARON AV QATAR OCH TURKIET
Ytterligare spänningar uppstår genom att länder som Qatar och Turkiet, som Israel betraktar som strategiska motståndare, eventuellt kommer att ingå i rådet och dess styrelse. Qatar ses som ett av Hamas främsta stöd, både finansiellt och genom mediepåverkan, medan Turkiet uppfattas som det politiska och ideologiska centrumet för Muslimska brödraskapet, en rörelse som anses vara fientligt inställd till Israels existens. Närvaron av dessa aktörer i ett organ som har till uppgift att övervaka Gazas säkerhet och återuppbyggnad tolkas som ett direkt hot, särskilt eftersom dessa länder verkar ha ett svagt intresse av att Hamas avväpnas. Men deras medverkan passar också in i Trumps logik att upprätthålla en bred front av allierade och samtalspartners under det amerikanska paraplyet.
EN KOMPLEX STRUKTUR MED FLERA NIVÅER
Fredsrådet är en del av en extremt komplex institutionell arkitektur, inklusive en styrelse, en verkställande kommitté, en hög representant med en oberoende stödstruktur, en nationell kommitté för administrationen av Gaza och en internationell stabiliseringsstyrka. Sammantaget skulle antalet inblandade länder kunna öka från över sextio initialt inbjudna till omkring åttio fullvärdiga deltagare, inklusive stater som redan har accepterat, privata investerare och större givare. Denna mångfald av beslutsnivåer påminner om redan testade modeller för internationell styrning, men i en skala och med en ambition som syftar till att skapa ett verkligt alternativt system till FN.
FINANSIERING OCH DE STORA GIVARNAS ROLL
En central del av projektet är finansieringsmekanismen. Ett bidrag på minst 1 miljard dollar förväntas säkra en permanent plats i styrelsen under en period på mer än tre år. De insamlade medlen skulle användas för återuppbyggnaden av den krigshärjade Gazaremsan. Rådets stadgar har dock inte offentliggjorts och det kvarstår många frågor kring dess arbetssätt, finansieringens transparens och den faktiska maktbalansen mellan dess medlemmar. Närvaron av stora investerare och internationella personligheter förstärker idén om ett initiativ som är starkt knutet till finansiell kapacitet snarare än politisk representation.
DEN IMPLICITA JÄMFÖRELSEN MED FÖRENTA NATIONERNA
Det amerikanska initiativet har av många bedömare tolkats som ett försök att kringgå FN-systemet, som uppfattas som ineffektivt och blockerat av korsvetoarer. Skapandet av ett sådant brett internationellt organ, lett av USA, skulle kunna ge upphov till en ny form av multilateralism under amerikansk hegemoni, i motsats till tidigare modeller.
ISRAEL MELLAN OPPOSITION OCH STRATEGISK ANPASSNING
Trots ett starkt officiellt motstånd skulle Israel kunna anta en pragmatisk strategi gentemot fredsrådet. Stärkt av det fortsatta stödet från den nuvarande amerikanska administrationen skulle Netanyahu-regeringen kunna försöka begränsa inflytandet från medlemmar som anses fientliga genom att införa villkor som minskar deras operativa roll, till exempel genom att hindra dem från att utplacera trupper, inneha vapen eller utföra verifieringsfunktioner. På så sätt skulle Israel försöka försvara sina säkerhetsintressen utan att bryta fronten mot Washington och behålla den handlingsfrihet som landet anser vara nödvändig för att bemöta ett permanent existentiellt hot.
MELLAN GLOBAL AMBITION OCH POLITISK BRÄCKLIGHET
Fredsrådet för Gaza, som Donald Trump har tagit initiativ till, framställer sig självt som ett projekt av historisk betydelse som kan omdefiniera balansen i den internationella konflikthanteringen. Dess effektivitet verkar dock vara knuten till en rad politiska villkor som är svåra att förena: Hamas avväpning, israelisk acceptans, samordning mellan djupt skilda aktörer och hantering av ett mycket stort antal länder och intressen. Att kontroversiella personer som Vladimir Putin och stater som Israel uppfattar som fientligt inställda ingår ökar spänningarna och väcker tvivel om projektets samstämmighet. I slutändan speglar det amerikanska initiativet både ambitionen att bygga en ny internationell ordning och de djupa bräckligheterna i ett system som försöker påtvinga fred utan att ha löst konfliktens politiska och ideologiska rötter.