Subscribe
ITUC:s rapport varnar för att arbetarskyddet försvagas i demokratiska samhällen och väcker oro för den sociala dialogens framtid i Europeiska unionen
Europeiska unionen har länge framställt sig själv som en global förkämpe för socialt skydd, kollektiva förhandlingar och arbetstagares rättigheter. En ny internationell utvärdering visar dock att även Europas etablerade demokratier står inför växande utmaningar när det gäller att värna om de friheter och skydd som ligger till grund för moderna arbetsrelationer.
Enligt Global Rights Index 2026, som publiceras av Internationella fackliga samorganisationen (ITUC), har arbetstagarnas rättigheter försämrats i många delar av världen, även i regioner som traditionellt betraktas som starka fästen för demokratisk styrning. Europa och Nord- och Sydamerika uppvisade sina svagaste övergripande resultat sedan indexet först introducerades för mer än ett decennium sedan, vilket belyser en trend som i allt högre grad har uppmärksammats av beslutsfattare, fackföreningar och organisationer i det civila samhället.
Rapporten ger en bild av ett ökande tryck på arbetstagare och arbetstagarorganisationer. I många länder möter anställda hinder när de försöker organisera sig, förhandla kollektivt eller delta i stridsåtgärder. I många fall är dessa svårigheter kopplade till bredare politiska och ekonomiska omvandlingar, inklusive utbyggnaden av digital övervakningsteknik, förändrade arbetsmarknader och alltmer polariserade politiska miljöer.
För Europeiska unionen kommer resultaten vid en känslig tidpunkt. Bryssel har ägnat många år åt att främja en social modell som syftar till att balansera ekonomisk konkurrenskraft med ett starkt skydd för arbetstagarna. Initiativ som den europeiska pelaren för sociala rättigheter har syftat till att stärka normerna för sysselsättning, löner, arbetsvillkor och social inkludering. De senaste uppgifterna tyder dock på att det fortfarande finns betydande skillnader mellan medlemsländerna och att vissa skydd inte kan tas för givna.
Flera europeiska länder uppmärksammades för restriktioner som påverkar arbetstagarorganisationer och kollektiv representation. I vissa fall rapporterade fackföreningar om störningar i organiseringsaktiviteter, medan oro också väcktes över begränsningar av demonstrationer och stridsåtgärder. Denna utveckling har bidragit till en uppfattning om att arbetstagarnas rättigheter blir alltmer sårbara även i avancerade demokratier.
Frankrike, en av EU:s största ekonomier, upplevde en anmärkningsvärd nedgång i sitt betyg. Landets betyg försämrades på grund av rapporter om spänningar i samband med arbetsprotester och växande oro för restriktioner som påverkar fackföreningsaktiviteter. Försämringen är särskilt viktig med tanke på Frankrikes historiska roll i utformningen av europeiska sociala skydd och arbetarrörelser.
Spanien, Polen, Estland och Nederländerna nämndes också i samband med utmaningar som påverkar arbetstagarnas förmåga att organisera sig fritt. Även om omständigheterna skiljer sig åt från land till land, tyder rapporten på att hinder för kollektiva åtgärder kvarstår även i länder med mogna demokratiska institutioner.
Italien uppvisar en mer nyanserad bild. Landet behöll sitt tidigare betyg, vilket indikerar återkommande men inte systematiska kränkningar av arbetstagarnas rättigheter. Rapporten påminner dock om incidenter som har väckt oro bland fackliga organisationer, inklusive attacker riktade mot fackliga institutioner och debatter kring restriktioner kopplade till strejkrelaterade demonstrationer. För många observatörer understryker dessa händelser vikten av att upprätthålla vaksamhet till försvar för demokratiskt deltagande på arbetsplatsen.
Utöver Europa belyser rapporten en bredare internationell försämring. USA utsattes för ökad granskning på grund av problem med rätten till kollektiva förhandlingar och behandlingen av arbetstagare som är inblandade i arbetskonflikter. På andra håll upplevde flera länder dramatiska nedgångar, vilket återspeglar en bredare global instabilitet på området för arbetstagares rättigheter.
En av de mest oroande slutsatserna gäller det ökade våldet mot arbetstagare och fackliga företrädare. Enligt rapporten har våldsincidenter blivit vanligare i flera regioner, vilket förstärker farhågorna om att sociala spänningar övergår i direkta hot mot facklig aktivism. En sådan utveckling har lett till krav på starkare skydd och effektivare verkställighetsmekanismer.
För EU:s del sträcker sig utmaningen längre än bara till arbetsmarknadspolitiken. Debatten sammanfaller i allt högre grad med bredare frågor om demokratisk motståndskraft, social sammanhållning och ekonomisk rättvisa. Starka arbetsmarknadsinstitutioner har historiskt sett spelat en avgörande roll för att minska ojämlikheten, stödja stabila arbetsmarknadsrelationer och säkerställa att den ekonomiska tillväxten gynnar en bred del av samhället.
När Europa navigerar genom en period som präglas av geopolitisk osäkerhet, teknisk omvandling och ekonomisk konkurrens kan skyddet av arbetstagarnas rättigheter bli ett allt viktigare mått på demokratins hälsa. Resultaten i ITUC:s rapport tjänar som en påminnelse om att bevarandet av den sociala dialogen och garantierna för grundläggande friheter för arbetstagare förblir viktiga uppgifter för både EU-institutioner och nationella regeringar.
De kommande åren kommer att visa om Europeiska unionen kan stärka sin sociala modell och vända dessa oroande trender. För många beslutsfattare, arbetsgivare och arbetstagare kommer svaret att bidra till att forma inte bara framtiden för arbetsmarknadsrelationerna utan också den europeiska demokratins bredare karaktär.
Alessandro Fiorentino