Paneldiskussionen ”Att fostra nästa generation” i Dubrovnik – En debatt om lärande, sunt förnuft och växande faror

Årets europeiska familjekongress hade temat ”Att sätta stopp för Europas demografiska vinter”. Denna tredje upplaga, som anordnades av ECR-partiet, hölls den 11–13 september i Dubrovnik, Kroatien. Under det första mötet lördagen den 12 september diskuterades ett grundläggande men alltmer känsligt ämne: ”Att uppfostra nästa generation: föräldrar, skolor – eller staten?” Vilken instans har störst rätt att besluta, eller vem ska ha det sista ordet, när det gäller att utbilda nästa generation, i en tid då artificiell intelligens verkar påverka våra liv och våra dagliga beslut allt mer.

Paneldiskussionen, som modererades av den rumänska riksdagsledamoten Cristina-Emanuela Dascălu, vice ordförande i deputeradekammarens utbildningsutskott, samlade tre ledamöter av Europaparlamentet och två ledamöter från Irlands respektive Kroatiens parlament.

I sitt inledningsanförande lyfte Cristina Dascălu, som även är universitetsprofessor, fram en viktig paradox: vi vill att våra ungdomar ska bilda familj och uppfostra barn, men samhället erbjuder inte de rätta förutsättningarna för detta. Barn är en välsignelse, inte en börda.

Vilken specifik roll bör staten ha? Hur är det med skolorna? Vem bör ha det största inflytandet på den yngre generationen: föräldrarna, skolorna, staten eller kanske till och med den alltför avancerade tekniken?

Modern teknik, och mer specifikt artificiell intelligens, är inte längre ett ämne som kan behandlas ytligt. Hur bör ungdomar utbildas så att den nya tekniken spelar en positiv roll och stärker deras intelligens och omdöme? Detta är en fråga av yttersta betydelse i dag. Adrian Axinia, ledare för AUR-partiets delegation i Europaparlamentet, använde det typiska exemplet med en ung skolflicka som, för att snabbare bli färdig med sina läxor, vänder sig till en mobilapp som ger henne det rätta svaret nästan omedelbart. Vad lärde hon sig? Absolut ingenting. Enligt den rumänske Europaparlamentarikern erbjuder artificiell intelligens våra barn ”ett hav av information”, samtidigt som den får dem att tro att information som erhålls så snabbt är likvärdig med kunskap. Inget kunde vara längre från sanningen. Den som tror att en maskin som ger till synes korrekta svar på vilket problem som helst kan ersätta traditionellt lärande har fel.

Adrian Axinia anser att våra barn bör fortsätta att läsa. Hela böcker. Även om vi idag har betydligt fler verktyg än för tio år sedan bör den egentliga inlärningsprocessen förbli oförändrad. Den uppfattning som vissa hyser, att AI ska ersätta läraren, utgör ett växande hot, och vi måste enligt Axinia med all kraft motsätta oss detta scenario. De verkliga lärarna har alltid varit – och kommer alltid att vara – föräldrar, lärare och vänner, inte en maskin, även om den verkar erbjuda de perfekta svaren. Den rumänska Europaparlamentarikern var bestämd: barn bör använda artificiell intelligens ”endast när de är emotionellt och intellektuellt redo” och endast under ständig övervakning av föräldrar och lärare.

Den polske Europaparlamentarikern Joachim Brudziński fick frågan om var statens och den offentliga utbildningens roll slutar och var föräldraauktoriteten börjar. Brudziński medgav att han känner sig ”lyckligt lottad” över att hans döttrar avslutade sina studier innan den artificiella intelligensens era. Den polske Europaparlamentarikern hyser inga tvivel om vem som bör spela den viktigaste rollen i ett barns liv – hans mor och far. Det är föräldrarna som måste forma ”barnens samvete, känslighet och kunskap”, en rättighet som måste försvaras till varje pris. Kyrkan bör dock också utöva ett betydande inflytande, bland annat genom att bevara våra grundläggande värderingar.

Joachim Brudziński talade om ”ideologiska charlataner” som genom metoder för social manipulation försöker infiltrera och undergräva utbildningssystemet. Det är svårt, men inte omöjligt, att stå emot detta farliga nonsens som orsakas av vänsteraktivister, och föräldrarna måste sätta upp vissa viktiga gränser.

I en skarpare ton konstaterade den irländska senatorn Sharon Keogan att föräldrar som ”somnat vid ratten” bär ansvaret för denna situation, som inte på något sätt är lätt. Den irländska senatorn framhöll tydligt att föräldrarna inte har varit tillräckligt aktiva inom våra egna samhällen, vilket har gjort det möjligt för vänsteranhängare att ta över deras plats. Sharon Keogan lyfte fram samhället – det grannskap eller den gata där våra barn växte upp, den ”naturliga miljö” där barnen utvecklade äkta kommunikations- och sociala färdigheter samt en tidig självständighet – som en av de viktigaste pelarna som inte får saknas i denna debatt. Medan dagens regering har reglerat till och med lekplatser, är dess svar på de verkliga farorna i vårt samhälle praktiskt taget obefintligt. Det staten måste göra är att upprätthålla lagen och säkerställa fred i de samhällen där vi bor – den får under inga omständigheter överreglera i onödan eller tillåta att destruktiva ideologier tränger in i utbildningssystemet. Å andra sidan har staten en skyldighet att ingripa när föräldrarna misslyckas, konstaterade senator Sharon Keogan.

Igor Peternel, ledamot i det kroatiska parlamentet, sade att familjen utan tvekan är samhällets grund, men att verkligheten – som vi måste vara medvetna om – är mycket hård. Digitaliseringen har medfört förändringar som verkade nästan otänkbara för bara några år sedan. Den kamp vi står inför i dag är inte en kamp mot en förtryckande stat, som under kommunisttiden, utan mot ett annat slags hot – en teknik som syftar till att kontrollera allas liv och diktera vissa beteenden.

Enligt den bulgariske Europaparlamentarikern Ivaylo Valchev bör familjen, skolan och staten i ett sunt samhälle alla sträva mot samma mål. Även om föräldrarna bär det huvudsakliga ansvaret betyder det inte att de kan ersätta lärarna. Valchev är oroad över att studiet av den nationella historien betraktas som ”primitivt, misstänkt eller ett hinder för att bli europeisk”. Men man blir inte mer europeisk genom att bli mindre bulgarisk, mindre italiensk eller mindre polsk. Att förneka sina egna rötter gör en inte automatiskt till en modern medborgare. Denna åsikt delades även av Adrian Axinia, som konstaterade att det nuvarande systemet ”utbildar” ungdomar till att förlora sin nationella identitet, och att föräldrar bör ha rätt att ta ut sina barn ur lektioner som de anser vara olämpliga.

Europaparlamentarikern Joachim Brudziski talade också om sitt partis försök, när de satt vid makten, att främja den nationella identiteten och historien genom ett ämne som de införde i skolorna. Detta väckte starka reaktioner bland vänsteranhängare och ”centristiska” krafter, som – när de själva kom till makten – lät utbildningssystemet infiltreras ideologiskt. Dagens kamp är en kamp om ”våra barns själar”, som utkämpas mot extremt mäktiga och farliga motståndare.

För Sharon Keogan är en av vår tids största faror den demografiska förändringen och de konsekvenser som massinvandringen har för utbildningssystemet, medan Igor Peternel anser att skolorna under inga omständigheter får bli ”indoktrineringsfabriker”.

När det gäller artificiell intelligens måste föräldrar veta vilken typ av information dessa tekniker förmedlar till deras barn och fatta beslut utifrån det. Sharon Keogan riktade uppmärksamheten mot det ”monster” vi har skapat – ett monster som utplånar det kritiska tänkandet. Enligt Joachim Brudziński kan AI vara mycket farligt om det hamnar i fel händer, och sunt förnuft måste alltid råda, oavsett vad som händer.

Föräldrar, skolan, samhället, kyrkan – alla har sin egen specifika roll i uppfostran och utbildningen av barn. Ett barn behöver sin mamma och pappa och starka värderingar, men behöver inte uppfostras av algoritmer eller ständigt stirra på skärmar, vilket moderatorn Cristina Dascălu, ledamot av det rumänska deputeradekammaren, så riktigt påpekade i sina avslutande kommentarer. För att bygga framtiden behöver vi mer naturlig intelligens och mindre artificiell.